Juno var en rymdsond vilken 2016 nådde fram till
Jupiter och därefter med skilda mätutrustningar undersökte Jupiter innan den
störtdök in i Jupiter och utplånades under fortsatta mätprocedurer 2017.
Nu till
vilket mysterium Juno löste. Jorden får in mest solstrålning vid ekvatorn.
Genom detta stiger varm fuktig luft uppåt och genom konvektion bildas åskmoln och åska. Området vid ekvatorn är därmed de mest åskrika på
Jorden.
Genom Junos undersökning anser nu forskarna att
detta inte gäller på Jupiter där solinfallet är mindre än på Jorden.
Förhållandena vid Jupiters ekvator är precis tillräckligt för att skapa
stabilitet i den övre atmosfären och att den värme gasen inifrån planeten vilken värmer uppåt (mer
värmeutfall kommer från planeten själv än från solen på Jupiter) inte är av det
slag att blixtutlösningar ska ske här i större omfattning då utfallet av varm
gas möter den svalare utan istället uppstår värmestabilitet med effekten av blixturladdningar vid Jupiters ekvator inte uppstår.
Polerna däremot på Jupiter får inte har så hög värmestrålning
inifrån och med det därför inte samma atmosfäriska stabilitet. Varma gaser från
Jupiters inre stiger medan ingen utjämning sker här med mötande gas konvektionen
ger därför här istället uppkomst av stora mängder blixtnedslag.
Dessa resultat kan bidra till att förbättra vår
förståelse av sammansättning, cirkulation och energiflöden på Jupiter och även
varför blixtar samlas nära ekvatorn på jorden och nära polerna på Jupiter?
Det är samma slag av naturfenomen vi ser. Förstå vi
det ena ska vi förstå det andra och genom det förstå skillnaden mellan pol- och
ekvatorförhållande på Jorden och Jupiter och effekternas placeringar vilka
skiljer sig åt på dessa planeter.
Mysteriet som lösts är därför varför blixtrar det
vid polerna på Jupiter men inte vid dess ekvator något som diskuterats i 37 år. Motsatsen till vad som sker
på Jorden.
