Eris är den näst största av dvärgplaneterna. Störst
är Pluto. Båda är steniga världar som ligger långt ut i det yttre av solsystemet i Kuiperbältet bortanför Neptunus. Det finns yttre likheter mellan
dem. Men forskare vid University of California Santa Cruz beskrev den 2
november 15 att Eris och Pluto sannolikt har olikt uppbyggda kärnor. Något som
tyder att de två världarna gått evolutionärt skilda vägar.
Dysnomia är den enda kända månen runt Eris. Charon
är den största av Plutos fem kända månar. Månarna kretsar samordnat runt sina
dvärgplaneter.
Både Pluto och Charon – och förmodligen också Eris och Dysnomia – är ömsesidigt låsta i en tidvatteneffekt. Vi vet med säkerhet att Pluto och Charon har ett gemensamt förflutet och det stämmer troligen för Eris och Dysnomia också.
Om detta är sant, säger forskarna, måste båda
dvärgplaneterna ha bromsat sin rotation – för att bli synkroniserade med sina
månar (genom tidvatteneffekt).
Men det finns en skillnad mellan dessa dvärgplanetsystem. Eris är mycket massivare än Dysnomia medan Pluto och Charon
är mer likartade i massa. Så hur kunde då Eris och Dysnomia uppnå synkronicitet så
relativt snabbt? Man skulle kunna förvänta sig – under vårt solsystems historia
– att Eris, precis som jorden inte skulle ha haft tid till hamna i ett ömsesidigt
tidvattenlås med sin måne. Forskarna använde en datormodell som undersökte skilda möjligheter på
tidvattenuppvärmning för var och en. Deras modell antydde att Eris inre blev hetare tidigare än Plutos.
Och – enligt den nya studien – är det den tidiga
upphettningen av Eris inre som är nyckeln till dess synkrona omloppsbana med sin måne.
Isskalet runt den steniga kärnan skulle ha varit varmare och mindre
trögflytande än Plutos. Isskalet skulle alltså överföra inre värme genom
konvektion i stället för genom ledning som på Pluto.
Med andra ord kan värmen inuti Eris ha försvunnit
snabbare mot ytan än på Pluto. Och detta faktum kan ha gjort att den saktade ner sin
rotation snabbare än Pluto. Det finns också möjlighet till att det finns ett
vattenhav under det yttre isskalet på Eris. Och hur otroligt det än låter finns
det preliminära bevis för ett sådant hav på Pluto, tack vare NASA:s rymdfarkost
New Horizons datainsamling då denna susade förbi Pluto och dess månar 2015.
Forskarna publicerade sina resultat i Science Advances den 15 november.
Bild vikipedia Skisserna visar Eris (blå)
omloppsbana jämförd med Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto (vit/grå).
Bandelarna under ekliptikan är ritad i mörkare färger och de röda punkterna är
Solen. Bilden till vänster är sedd från en pol, medan bilderna till höger är
olika utsikter från ekliptikan.
