En klar natt kan man med ett amatörteleskop se Saturnus och dess ringar
från jorden.
Det finns mycket vi fortfarande inte vet om Saturnus-systemet, inklusive dess månar vilka några kan ha miljöer lämpliga för liv, beskriver Jacob Kegerreis, forskare vid NASAs Ames Research Center i Kalifornien Silicon Valley. som använt datasimuleringar för att i detalj utforska hur ringarna och en del av månarna har utvecklats över tid.
NASAs Cassini-uppdrag hjälpte forskare att inse hur unga - astronomiskt sett - Saturnus ringar och förmodligen några av dess
månar är. Den kunskapen öppnade frågor om hur de bildats. Enligt nu ny
forskning från NASA och dess partners kan Saturnus ringar ha utvecklats av skräp av två isiga månar som kolliderade och krossades för några hundra
miljoner år sedan. Skräp som inte hamnade i ringarna kan också ha bidragit till
bildandet av några av Saturnus nuvarande månar.
Saturnus ringar finns nära planeten, inom det som kallas Roche-gränsen det avstånd på vilket en himlakropp inte längre kan hållas ihop av sin egen gravitation p.g.a. tidvattenkrafterna från en annan himlakropp. Material som kretsar längre ut kan däremot klumpa ihop sig och bilda månar.
Genom datasimulering av nästan 200 olika versioner
av kollisioner upptäckte teamet att ett brett spektrum av kollisionsscenarier som kunde sprida rätt materia och is i Saturnus Roche-gräns där detta kunde bilda ringar. Den
nya forskningen stämmer överens med att Saturnus ringar bildades
nyligen.
Men det finns fortfarande stora öppna frågor. Om
åtminstone några av Saturnus isiga månar är unga vad kan det betyda för möjligheten
för liv i oceanerna under ytan av av dessa världar som ex månen Enceladus? Framtida forskning som
bygger på vidare på ovan studie kan ge mer information om Saturnus och de istäckta månar som kretsar kring planeten.
Bild vikipedia på Saturnus. Bilden tagen av Cassini
under dess färd över planeten den 30 dec 2000.
