En av de starkast lysande stjärnorna på himlen var lättsynlig för sjömän som navigerade på haven på södra halvklotet fram till mitten
av 1840-talet. Men under denna tid hände något med stjärnan Eta Carinae ljusstyrka. Stjärnan som finns
i riktning mot stjärnbilden Knölen 7500 ljusår bort. Dess sken ökade då än mer 1843 men avtog och bleknade snabbt till ett dunkelt sken. Sedan dess är den inte längre en av de starkast lysande stjärnorna däruppe.
Nu i vår tid har NASA:s rymdobservatorier (gjort sonderingar
från infrarött ljus till röntgenstrålfältet) möjliggjort för astronomer och
konstnärer att sätta ihop en tredimensionell modell av Homunculusnebulosan och
medföljande moln av damm och gas som nu omger den en gång bland de ljusaste
stjärnorna i universum.
Det var ett ovanligt utbrott, kallat "Det stora utbrottet", som observerades1843. Utbrottet gjorde att stjärnan under ett ögonblick då sken upp än mer på natthimlen. Den släppte ifrån sig nästan lika mycket synligt ljus som vid en supernovaexplosion.
Stjärnan klarade utbrottet (den finns kvar) effekten blev att den
bleknade långsamt bort ljudmässigt under de kommande fem decennierna. Den
främsta orsaken till denna ljusförändring är en liten nebulosa av gas och damm,
kallad Homunculus-Nebulosan, som uppkom under explosionen (explosionen kom från
stjärnan) och sedan dess blockerat stjärnans
ljus. Nebulosor är mörka eller
ljusa moln av gas eller stoft som finns i rymden mellan stjärnorna eller som
diffust hölje kring vissa stjärnor.
"Spitzersteleskopets bild av stjärnan i det infraröda
ljuset låter oss se genom dammet som skymmer synligt ljus. Vi ser då detaljerna och
omfattningen av nebulosan runt stjärnan", säger Robert Hurt, scientist at Caltech/IPAC.
Visualiseringsmöjligheterna i dag utökar möjligheterna för NASA's Universe of Learning.
"Vi kan använda dessa modeller som den för Eta Car i 3D-utskrifts- och
augmented reality-program", noterade Kim Arcand, visualiseringsledare vid
Chandra X-ray Center i Cambridge, Massachusetts. "Det innebär att fler
människor kan få användning av denna data – bokstavligen och virtuellt – och
det ger bättre lärande och engagemang." (innebärande en 3D-utskrift av nebulosans detaljer).
Eta Carinae är en av de mest kända stjärnorna därute.
Stjärnor som är benägna att kunna få stora stjärnutbrott (stora soleruptioner).
Stjärnor som dessa kommer att avsluta
sina liv genom att kollapsa och bli ett svart hål förmodligen efter en
supernovaexplosion. Eta Car är ett av de närmast liggande stjärnorna från oss räknat av denna storlek och bäst studerade exemplen
för att lära sig mer om dessa stora massiva stjärnor.
Bild från vikipedia tagen av Rymdteleskopet Hubble
som visar Eta Carinae och den bipolära Homunculusnebulosan som omger stjärnan.
Nebulosan är resterna efter det utbrott Eta Car gjorde vars ljus nådde jorden
1843. Eta Car är den vita fläcken nära mitten av bilden, där nebulosans två
lober råkas.