En Blazar är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel (ljusstyrkaskiftande) galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar (strålar från galaxkärnan i olika riktningar i variabel takt) är riktad mer eller mindre rakt mot jorden.
Blazarer är en av de ljusaste objekten av en klass av objekt som kallas AGN eller aktiva galaktiska kärnor som innebär att här finns supermassiva svarta hål (SMBH;s) i galaxernas centrum. Dessa svarta hål är aktiva på grund av närvaron av en skiva eller sfär av joniserad gas runt dem som ger "bränslen" till fenomenet vilket sker på många våglängder. Blazars avger kraftfulla strålar tillräckligt ljusa för att ses över hela det kända universum.
Strålen från en blazar är endast synlig längs en smal siktlinje. Om jorden inte är inom denna siktlinje skulle det inte vara lätt att upptäcka. Det bör (min anm.) innebära att det kan finnas stora mängder av sådana som vi inte kan se från jorden. Kanske de flesta eller alla svarta hål sände någon smal energistråle i någon riktning i sin barndom men att de flesta av dessa är osynliga från vår synvinkel. Det ska med mitt resonemang även passa tidsmässigt.
"Tack vare vår upptäckt kan vi säga att det redan under universums första miljarder år fanns ett stort antal mycket massiva svarta hål som avgav kraftfulla strålar. Detta resultat sätter snäva begränsningar på de teoretiska modellerna som försöker förklara ursprunget till svarta hål i vårt universum, avslutar Belladitta, PhD student at the University of Insubria i Italien. En av de som studerat fenomenet.
Bild från vikipedia på Blazaren Markarian 421 som finns i riktning mot Stora Björn med dess följeslagare galaxen 421-5 till vänster.
