Ett svart hål ändrade sin strålning 90 grader och riktade den rakt mot Jorden.

 

I en avlägsen galax har ett supermassivt svart hål som spyr ut strålning med nära ljushastigheten förskjutit sin vinkel med hela 90 grader och pekar nu med sin strålning direkt mot jorden - en stor ögonblicklig förändring som förbryllar fysiker.

Aktiva galaktiska kärnor (AGN) är svarta hål något man tror finns i alla galaxers centrum där de drar till sig materia och varifrån kraftfulla strålar av högenergipartiklar kommer. AGN klassificeras enligt vilken del av AGNs strålning som riktas mot jorden.

PBC J2333.9-2343 som det handlar om här är en stor galax cirka 4 miljoner ljusår i diameter 657 ljusår bort som klassificerats tidigare som en radiogalax, vilket innebär att dess AGN: s gigantiska strålning pekade vinkelrätt mot vår siktlinje.

Men ny forskning publicerad 20 mars i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society omklassificer galaxen som en blazar då den numera strålar  direkt mot jorden. En blazar eller blasar (blazing quasi-stellar object) är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar är riktad mer eller mindre rakt mot jorden. Det betyder att ovan svarta håls jetstråle förskjutits "dramatiskt" 90 grader och därmed nu ska klassificeras som en blazar, skrev forskarna i studien. 

"Vår hypotes är att  strålen från dess supermassiva svarta hål hade ändrat riktning, och för att bekräfta den idén var vi tvungna att utföra flera observationer", beskrev huvudstudieförfattaren Lorena Hernández-García astrofysiker vid Millennium Institute of Astrophysics, det  i ett uttalande.

Hernández-García med kollegor observerade PBC J2333.9-2343 över nästan hela det elektromagnetiska spektrumet, från radiovågor till gammastrålar. Observationerna visade att galaxens centrum nu hade egenskaper som är typiska för blazarer. Dess ljus ökade och dämpades som en blazar och den hade liknande jetstrålar. Således drogs slutsatsen att objektet troligen var en blazar. Forskarna observerade också två lober - områden där jetstrålar interagerar med omgivande gas och där vissa jetstrålar tidigare hade gjort intrång (innan 90 graders förändringen).

Denna blazars lober är "mycket gamla", beskev Hernández-García och tillade  "de är reliker från tidigare aktivitet, medan strukturerna som ligger närmare kärnan representerar yngre och aktiva strålar."

Dessa vilande lober är bevis på att jetstrålarna har ändrat riktning. Det är inte helt utan motstycke för en galax jetstrålar att dyka upp på olika platser. Men här fanns tidigare det två uppsättningar lober, vilket betyder två separata strålar som slås på och av (inget man tidigare sett). För PBC J2333.9-2343 verkar det som om det bara finns en aktivitetskälla och som nu har ändrat riktning.

Vad orsakade detta stora skifte? Astronomer arbetar fortfarande med att finna en förklaring. Nuvarande teorier inkluderar en galaxfusion, där en annan stor galax en gång kolliderade med PBC J2333.9-2343 vilket störde orienteringen av allt inom den. Fler observationer behövs för att förstå detta mysterium.

Lite tänkande är trevligt ibland. Tänk om. Utomjordisk intelligens som är eller var tekniskt kunniga på nivå vi inte kan föreställa oss idag. En gång för ca 600 miljoner år sedan fick någon på en planet i denna galax ögonen på Jorden som en planet där liv fanns eller kunde uppstå från. De hade teknik nog för att ge ett tecken och förändrade utkasten av strålningen från sitt svarta hål då de förstod att vi skulle förundras på jorden om vi hade astronomer när väl skeendet kunde ses från jorden. Vi ska tänka på att ljuset från jorden färdats ca 600 miljoner år för att nå dit så och tiden de sände tillbaks en signal är även den samma tid så tiden sammanlagt för skeendet är 1200 miljoner år sedan och tiden de sände signalen 600 miljoner ljusår sedan.

 De bestämde då 600 miljoner år tillbaka i tiden från nu att sända en signal mot jorden och hoppades vi hade intelligent liv för att visa att de fanns, De gjorde då något de ansåg vi skulle reagera på om vi fanns. Förändra riktningen på ett svart håls strålning 90 grader mot oss något som skulle få vetenskapen här att häpna (om de fanns) då det inte ska kunna ske. Vi har nu upptäckt det. Kanske riktningen åter ändras senare eller börjar blinka som en signal. Om dessa aliens finns och ovan skett då kan vad helst hända kanske även ett framtida besök av en farkost med information. Men det är kanske bara science fictiontankar.  

Bild pixabay.com

Okända gammastrålningskällor avslöjade

 

Ett internationellt team av astronomer har upptäckt källan till flertalet av  hundratals gammastrålningskällor. De flesta källorna tillhör klassen aktiva galaxer något som kallas blazarer. En blazar (blazing quasi-stellar object) är en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna   En av de mest spännande utmaningarna inom modern gammastrålningsteori är att söka efter lågenergimotsvarigheter till kända men oidentifierade gammastrålningskällor.

Oidentifierade källor utgör cirka 1/3 av alla himmelska objekt som hittills upptäckts av Fermi-satelliten vars senaste gammastrålningsuppdrag med oöverträffad kapacitet var att observera gammastrålningsfält. Blazarer är extremt sällsynta. I centrum av en blazard finns ett supermassivt svart hål vilket sveper ut materia med nästan ljusets hastighet liknande bilden av ett kraftfullt jetplan som pekar mot jorden med sin stråle. Partiklar som accelereras i dessa jetstrålar kan avge ljus upp till de mest energirikaste av gammastrålar vi känner till vilket synliggörs av instrument ombord på Fermi-satelliten.

 

Eftersom den största populationen av kända gammastrålningskällor är blazarer, tror astronomer att de också kan klassificera de flesta oidentifierade gammastrålningskällor som blazarer. Arbetet ovan leddes av ett team av Dr. Harold Peña Herazo från Mexikos National Institute of Astrophysics, Optics, and Electronics (INAOE). Här analyserades hundratals optiska spektrabilder insamlade av Large Sky Area Multi-Object Fabre Spectroscopic Telescope (LAMOST) vid Xinglong Station i Kina. LAMOST är värd för National Astronomical Observatories of Chinese Academy of Sciences.

Oidentifierade gammastrålningskällor utgör cirka 1/3 av alla himmelska objekt som hittills upptäckts av Fermi-satelliten. Bilden är från vikipedia och visar satelliten innan den sändes upp den 11 juni 2008.

I universums första tid kan detta varit fyllt av svarta hål.

Niohundra miljoner år efter Big Bang fanns det redan ett svart hål 1 miljard gånger så stort som vår sol. Det svarta hålet sög in enorma mängder joniserad gas. Det är känt idag som en blazer med beteckningen SO J030947.49+271757.31 se min blogg på datum onsdag 18 mars för mer om denna och om fenomenet blazar 

Denna blazar tyder på att det fanns andra, liknande svarta hål i den eran som vi ännu inte har upptäckt (och att dessa fortfarande kan ses).



"Tack vare vår upptäckt kan vi säga att under de första miljarder åren av universum fanns det  ett stort antal mycket massiva svarta hål som avgav kraftfulla strålar,"  säger Silvia Belladitta, doktorand vid italienska National Institute for Astrophysics (INAF) i Milano medförfattare till en ny uppsats om blazarer.


Då det visat sig existera en blazar under denna tid tyder allt på  det fanns många fler skriver författarna. Om bara en blazar existerade i denna tidiga fas av universum skulle det vara utomordentligt överraskande att dennas stråle riktats direkt mot jorden så vi kan se den säger rapportskrivarna. Men (min anm.) det finns inget bevis på att det fanns (finns) fler. Man ska inte se trolighet som analys.


Dessa blazars, skriver författarna, var början av de  supermassiva svarta hål som dominerar kärnorna i stora galaxer i vårt universum idag - inklusive Sagittarius A*, det relativt tysta supermassiva svarta hålet i mitten av  Vintergatan.


" Att observera  blazarer är viktigt. För varje upptäckt källa av denna typ anses att det måste finnas 100 liknande. Men de flesta är orienterade på olika sätt (med sin eller sina smala strålar)  vilket gör att de är svåra att upptäcka och klassificera som blazars" säger Belladitta.


Jag (min anm.) påstår att vi inte vet om fler finns. Men då de troligen finns eller fanns en gång i större antal är de alla (eller denna ensamma hittills funna) oerhört viktiga pusselbitar för att förstå universums tillkomst som vi känner det. Kanske universum innan (om det fanns något man benämna så) BigBang var ett enda svart hål med så kompakt innehåll att Big Bang skedde.


Bild från vikipedia av det svarta hålet i galaxen M87, från Event Horizon Telescope.

SO J030947.49+271757.31 är den hittills avlägsnaste Blazaren som upptäckts i universum

En Blazar är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel (ljusstyrkaskiftande)  galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar (strålar från galaxkärnan i olika riktningar i variabel takt) är riktad mer eller mindre rakt mot jorden.

PSO J030947.49+271757.31, är den mest avlägsna blazar som observerats hittills. Ljuset vi ser från den sändes ut när universum var mindre än 1 miljard år gammalt. Det var för nästan 13 miljarder år sedan. Om det sändes ut tidigare (vilket vi inte vet) kan vi inte veta då vi ser objektet som det såg ut för 13 miljarder år sedan då det finns så långt från oss.


 Blazarer är en av de ljusaste objekten av en klass av objekt som kallas AGN eller aktiva galaktiska kärnor  som innebär att här finns supermassiva svarta hål (SMBH;s)  i galaxernas centrum. Dessa svarta hål är aktiva på grund av närvaron av en skiva eller sfär av joniserad gas runt dem som ger "bränslen" till fenomenet vilket sker på många våglängder. Blazars avger kraftfulla strålar tillräckligt ljusa för att ses över hela det kända universum.


Strålen från en blazar är endast synlig längs en smal siktlinje. Om jorden inte är inom denna siktlinje skulle det inte vara lätt att upptäcka.  Det bör (min anm.) innebära att det kan finnas stora mängder av sådana som vi inte kan se från jorden. Kanske de flesta eller alla svarta hål sände någon smal energistråle i någon riktning i sin barndom men att de flesta av dessa är osynliga från vår synvinkel. Det ska med mitt resonemang även passa tidsmässigt.


"Tack vare vår upptäckt kan vi säga att det redan under universums första miljarder år fanns ett stort antal mycket massiva svarta hål som avgav kraftfulla strålar. Detta resultat sätter snäva begränsningar på de teoretiska modellerna som försöker förklara ursprunget till svarta hål i vårt universum, avslutar Belladitta, PhD student at the University of Insubria i Italien. En av de som studerat fenomenet.


Bild från vikipedia på Blazaren Markarian 421 som finns i riktning mot Stora Björn med dess följeslagare galaxen 421-5 till vänster.