Ett internationellt team av astronomer har upptäckt
källan till flertalet av hundratals
gammastrålningskällor. De flesta källorna tillhör klassen aktiva galaxer något
som kallas blazarer. En blazar (blazing quasi-stellar object) är en mycket
kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna En av de mest spännande utmaningarna inom
modern gammastrålningsteori är att söka efter lågenergimotsvarigheter till kända
men oidentifierade gammastrålningskällor.
Oidentifierade källor utgör cirka 1/3 av alla
himmelska objekt som hittills upptäckts av Fermi-satelliten vars senaste
gammastrålningsuppdrag med oöverträffad kapacitet var att observera gammastrålningsfält.
Blazarer är extremt sällsynta. I centrum av en blazard finns ett supermassivt
svart hål vilket sveper ut materia med nästan ljusets hastighet liknande bilden
av ett kraftfullt jetplan som pekar mot jorden med sin stråle. Partiklar som
accelereras i dessa jetstrålar kan avge ljus upp till de mest energirikaste av gammastrålar vi känner till vilket synliggörs av instrument ombord på Fermi-satelliten.
Eftersom den största populationen av kända gammastrålningskällor är blazarer, tror astronomer att de också kan klassificera de flesta oidentifierade gammastrålningskällor som blazarer. Arbetet ovan leddes av ett team av Dr. Harold Peña Herazo från Mexikos National Institute of Astrophysics, Optics, and Electronics (INAOE). Här analyserades hundratals optiska spektrabilder insamlade av Large Sky Area Multi-Object Fabre Spectroscopic Telescope (LAMOST) vid Xinglong Station i Kina. LAMOST är värd för National Astronomical Observatories of Chinese Academy of Sciences.
Oidentifierade gammastrålningskällor utgör cirka 1/3
av alla himmelska objekt som hittills upptäckts av Fermi-satelliten. Bilden är från vikipedia och visar
satelliten innan den sändes upp den 11 juni 2008.
