Ernst Bloch, 1900-tals filosofen, sa bland annat att begrepp som frihet, broderskap och jämlikhet har ett utopiskt gränsöverskridande som sträcker sig långt förbi borgerliga perspektiv och kommer att förverkligas när väl socialismen kommer. Och som marxist var han övertygad om att detta bara var en tidsfråga.
Han sa även att det finns två strömningar av marxism. En rationell, vetenskaplig och analytisk som är utan förbarmande, en objektiv strömning som teoretiserar över vad kapitalism är, hur den fungerar och vilka motsättningar den ger upphov till.
Den andra strömningen grundas på en hoppets princip, en utopi och pånyttfödelse av världen. Strömningarna komplimenterar varandra tyckte han. Visst finns en spänning mellan dem. Men en positiv, dialektisk sådan. Spänning som ser till att inte den ena strömningen tar intresset helt från den andra. Båda ansåg han nämligen behövdes i dialektisk samverkan.
Han tog exemplet om historia för att förtydliga.
Medeltiden innehåller nämligen, enligt Bloch, på ett paradoxalt sätt inte bara av sig själv utan också glimtar av något som ännu inte finns, halvt formulerade tankar om något annat, föreställningar som saknar förankring i den nutidens verklighet som var.
Av den anledningen kan vi känna igen oss i historien Det som det en gång drömdes om är i en del fall vår verklighet i dag. Inte allt, men en del. Bloch menar även att det finns återanknytning mellan historia, dröm och framtid, och därmed är även framtiden vår historia. Blochs tankar om förverkligade drömmar är ett exempel på förhållandet mellan vår uppfattning om det existerande och vår förväntan om framtiden.
När det gäller kristendomens budskap, för att ta något helt annat, anser jag detta har mer likheter med vänsterpolitik än högerpolitik. Det handlar ju om att bry sig om de svaga i samhället, inte att döma dessa som jag anser vår politik idag har som syfte. Att segregera de icke framgångsrika. Men i vilket fall som helst. Varför har vi blivit så avkristnade att vi bör tiga med vår tro om vi inte ska förbigås löne- eller karriärmässigt på den arbetsplats vi ev. har.
Hade det varit i ett tidigare historiskt skede hade det varit tvärtom. Den som inte var troende sågs det ner på och denna misstänkliggjordes. I dag är det tvärtom. Varför blev det så? Kristendom är i grunden, om den inte missbrukas och tolkas fel, en kärlekens och godhetens religion. Varför ses det då som fel att tala positivt om den på arbetsplatserna? Kanske det är just därför som man inte får gehör, vår tid är knappast godhetens tid. Satsa på materiella ting är ledstjärnan i dag, andens värld hånas.
Nåväl fick idén för denna filosofiska tanke utifrån att ha läst denna korta notis:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153702
Han sa även att det finns två strömningar av marxism. En rationell, vetenskaplig och analytisk som är utan förbarmande, en objektiv strömning som teoretiserar över vad kapitalism är, hur den fungerar och vilka motsättningar den ger upphov till.
Den andra strömningen grundas på en hoppets princip, en utopi och pånyttfödelse av världen. Strömningarna komplimenterar varandra tyckte han. Visst finns en spänning mellan dem. Men en positiv, dialektisk sådan. Spänning som ser till att inte den ena strömningen tar intresset helt från den andra. Båda ansåg han nämligen behövdes i dialektisk samverkan.
Han tog exemplet om historia för att förtydliga.
Medeltiden innehåller nämligen, enligt Bloch, på ett paradoxalt sätt inte bara av sig själv utan också glimtar av något som ännu inte finns, halvt formulerade tankar om något annat, föreställningar som saknar förankring i den nutidens verklighet som var.
Av den anledningen kan vi känna igen oss i historien Det som det en gång drömdes om är i en del fall vår verklighet i dag. Inte allt, men en del. Bloch menar även att det finns återanknytning mellan historia, dröm och framtid, och därmed är även framtiden vår historia. Blochs tankar om förverkligade drömmar är ett exempel på förhållandet mellan vår uppfattning om det existerande och vår förväntan om framtiden.
När det gäller kristendomens budskap, för att ta något helt annat, anser jag detta har mer likheter med vänsterpolitik än högerpolitik. Det handlar ju om att bry sig om de svaga i samhället, inte att döma dessa som jag anser vår politik idag har som syfte. Att segregera de icke framgångsrika. Men i vilket fall som helst. Varför har vi blivit så avkristnade att vi bör tiga med vår tro om vi inte ska förbigås löne- eller karriärmässigt på den arbetsplats vi ev. har.
Hade det varit i ett tidigare historiskt skede hade det varit tvärtom. Den som inte var troende sågs det ner på och denna misstänkliggjordes. I dag är det tvärtom. Varför blev det så? Kristendom är i grunden, om den inte missbrukas och tolkas fel, en kärlekens och godhetens religion. Varför ses det då som fel att tala positivt om den på arbetsplatserna? Kanske det är just därför som man inte får gehör, vår tid är knappast godhetens tid. Satsa på materiella ting är ledstjärnan i dag, andens värld hånas.
Nåväl fick idén för denna filosofiska tanke utifrån att ha läst denna korta notis:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153702
