Solidaritet
var ledstjärnan och möjligheten att förändra som var
det första som fackföreningsrörelsen och socialdemokratiska partiet var noga
med att uppföra. Hade detta misslyckats hade vi aldrig lyckats bygga upp det
välfärdssamhälle där alla skulle ses som lika mycket värda. Där en rejäl
pension skulle avsluta yrkeslivet. Där sjuka och arbetslösa skulle ha en
ordentlig ersättning så de inte skulle lida ekonomsikt utöver nesan av
arbetslöshet eller sjukdomsbekymmer.
Detta
förändrade Reinfeldt med sin flumlinje ”arbetslinjen”
Men när socialdemokraterna fick Sahlin som
partiledare, ca 10 år efter det att
hon hade kunnat bli en bra och rätt ledare, fick partiet problem. Hennes tid
var ute, tidsandan hade en gång varit rätt för att hon skulle leda partiet, men
nu var den totalt fel.
Själv visade hon efter sin avslutning sin
olämplighet genom att inte använda det viktigaste för att ett parti ska
fungera, solidaritet och stöd, till sin efterföljare Juholt.
Resultatet av detta kan till viss del ha resulterat
i det kaos partiet sedan fick med en partiledare som media på alla sätt
försökte misskreditera. Sahlin hade fräckheten att öppet säga att hon i detta
skede kände skadeglädje.
Juholt offrades genom den mediaförföljelse och osolidaritet som
visades inom partiledning och även av den förre partiledaren.
Vi kan bara hoppas att vi slipper denna sandlådelek
och det omogna beteende som visades under denna tid i framtiden. Alliansen tjänade självfallet på det
och sitter därför fast på regeringsmakten, minst fram till 2014.
De har ju helt
mist respekten för
socialdemokraterna och de rödgröna. Detta såg vi genom att riksdagens majoritetsbeslut att stoppa fas 3 nonchalerades totalt,
man ansåg att detta skulle glömmas efter hand och tyvärr blev det så.
Vi
kan bara hoppas att Löfven ska lyckas återupprätta solidaritet inom partiet
och sätta skutan på rätt kurs igen. Han kommer från rätt bakgrund för arbetet
och bör vara rätt person så långt vi nu sett.
