Uranus är den sjunde planeten från solen räknat. Den
är en av solsystemets fyra jätteplaneter och i storlek som Neptunus. Uranus är
täckt av moln och ser grönblå ut. Färgen beror på att det finns metan i kristallform i atmosfären vilket absorberar rött ljus. Atmosfären i sig består
av ca 82,6 % väte, 15,2 % helium och ca 2 % metan.
Denna atmosfär består av fyra lager. Den yttre består mest av väte. helium och något metan. Längre in omvandlas detta till
vätska under inverkan av trycket.
En fjärdedel in i planeten ersätts vätskan av ett
lager sörjig ”is” bestående av vatten, ammoniak och andra tunga kemiska
föreningar som blivit fasta genom trycket här. Islagret upptar större delen av
Uranus volym. Det är egentligen fel att kalla Uranus gasjätte då den egentligen
är en i isjätte (en sörja av is).
Neptunus är den åttonde planeten från solen räknat.
Denna planet består överst av ett ytligt lager bestående av väte, helium
och ammoniak medan det djupare ner under dess molnlager 8000 kilometer från
yttersta molnen finns en mantel
bestående av is, ammoniak och metan.
I en ny studie som nyligen publicerades i Nature
Astronomy återskapade ett team av forskare temperatur och tryck i det inre av
Neptunus och Uranus i labbmiljö för att få en större förståelse för kemin i
dessa planeter djup.
Resultatet gav också ledtrådar till trolig sammansättning av
gasplaneter utanför vårt solsystem (antaget att de även är issörja).
– Genom den här studien försökte vi utöka vår kunskap om isjättarnas djupa inre
och avgöra vilka vattenstensinteraktioner vid extrema förhållanden som kan
finnas i miljöer likt denna, säger huvudförfattaren till studien Taehyun Kim
vid Yonsei University i Sydkorea. "Isjättar och vissa exoplaneter har
mycket djupa vattenlager till skillnad från jordplaneter (stenplaneter)."
För att efterlikna förhållandena i djuphavslagren på Neptunus och Uranus i
labbet utgick teamet från typiska stenbildande mineraler, olivin och
ferropericlase i vatten och komprimerade provet under mycket högt tryck. För
att övervaka reaktionen mellan mineralerna och vattnet gjordes röntgenmätningar
medan en laser värmde upp provet till hög temperatur.
Den resulterande kemiska reaktionen ledde till höga
koncentrationer av magnesium i vattnet. Baserat på dessa fynd drogs slutsatsen
att oceaner på vattenrika planeter (issörja inräknat) inte har samma kemiska
egenskaper som jordens hav och högt tryck får dessa hav rika på magnesium.
Dessa egenskaper kan också ge oss teorier för att
lösa mysteriet om varför Uranus atmosfär är mycket kallare än Neptunus även om
de båda är vattenrika planeter. Om det finns mycket mer magnesium i Uranus
vatten och is under atmosfären kan detta hindra värme från att avdunsta uppåt i atmosfären.
Ja
lite nytt blev det och jag tror (min anm.) att flera som läser detta får ny
kunskap. Kunskap i form av att beteckningen gasplan bör ändras till isjätteplanet på åtminstone dessa
två planeter. Men en väl etablerad beteckning är svår att ändra och förvirrande
att använda.
Bild från vikimedia Uranus och Neptunus.
