Albert Camus, 1913-1960, Sartres medarbetare och Nobelpristagare i litteratur 1957.
Sartre själv sa nej tack när han erbjöds priset 1964.
Camus diskuterar absurditeten och meningslösheten i tillvaron. Tanken kommer från problematiken i hur man bör agera i ett sekulariserat samhälle där man varken tror på Gud eller de gamla grekernas tro på förnuftets makt. Världen har därmed blivit främmande och gamla agerandemönster kan inte längre användas.
Camus företrädde istället en optimistisk nihilism. Han utgick från att människan måste vakna upp och bryta sig ur det meningslösa mönster vi lever i. Det behövs en förändring.
Han föreslog att livet kan få en mening genom uppror och en kamp för mänsklig värdighet med betoning på humanism. Han ansåg också att om man tänker sig ett liv efter detta kan sökandet efter meningen med livet tonas ned. Med detta menade han att har man uppfattningen att vi lever vidare efter detta liv så blir detta liv mindre betydelselöst.
Han var en filosof och tänkare av vår tid. Och en sak har han fått rätt i. Han talade om behov av förändring. Och ingen kan neka till att vi idag upplever en förändringshysteri inom alla områden. Förändringar sker så snabbt att många människor känner stress och meningslöshet och förfrämligande i sin verklighetsuppfattning som hela tiden måste omtolkas på grund av förändringshysterin som bara accelererar mot ett fjärran mål som ingen anar eller förstår. Camus fick rätt i så måtto att förändringar kom men troligen i större omfattning än han anade när han diskuterade behovet. Förändringshysterin av idag fick han aldrig uppleva.
Meningslösheten ja, den finns och när den drabbar den som står i början av sitt vuxna liv då har samhället misslyckats totalt. Se vad som kan hända och vad som måste göras i denna välskrivna artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153357
Samhället måste hindra ungdomar att hamna i utanförskap! Dessa har rätt till ett liv, en möjlighet till försörjning och planering för familj och framtid. I dag är det inte så längre i Sverige. Visst, vi har många arbetslösa och arbetsmarknadspolitiken har inte fungerat på många år. Men satsningen av resurser ska hamna hos dessa ungdomar så alla får hjälp och ingen lämnas utanför. Om vi ska spara för syns skull så slopa resurserna till äldre långtidsarbetslösa då dessa har sin framtid bakom sig. Ge dessa en samhällslön och använd deras kunskap till ex mentorskap för de yngre eller helt enkelt pension vid 55.
Sartre själv sa nej tack när han erbjöds priset 1964.
Camus diskuterar absurditeten och meningslösheten i tillvaron. Tanken kommer från problematiken i hur man bör agera i ett sekulariserat samhälle där man varken tror på Gud eller de gamla grekernas tro på förnuftets makt. Världen har därmed blivit främmande och gamla agerandemönster kan inte längre användas.
Camus företrädde istället en optimistisk nihilism. Han utgick från att människan måste vakna upp och bryta sig ur det meningslösa mönster vi lever i. Det behövs en förändring.
Han föreslog att livet kan få en mening genom uppror och en kamp för mänsklig värdighet med betoning på humanism. Han ansåg också att om man tänker sig ett liv efter detta kan sökandet efter meningen med livet tonas ned. Med detta menade han att har man uppfattningen att vi lever vidare efter detta liv så blir detta liv mindre betydelselöst.
Han var en filosof och tänkare av vår tid. Och en sak har han fått rätt i. Han talade om behov av förändring. Och ingen kan neka till att vi idag upplever en förändringshysteri inom alla områden. Förändringar sker så snabbt att många människor känner stress och meningslöshet och förfrämligande i sin verklighetsuppfattning som hela tiden måste omtolkas på grund av förändringshysterin som bara accelererar mot ett fjärran mål som ingen anar eller förstår. Camus fick rätt i så måtto att förändringar kom men troligen i större omfattning än han anade när han diskuterade behovet. Förändringshysterin av idag fick han aldrig uppleva.
Meningslösheten ja, den finns och när den drabbar den som står i början av sitt vuxna liv då har samhället misslyckats totalt. Se vad som kan hända och vad som måste göras i denna välskrivna artikel:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153357
Samhället måste hindra ungdomar att hamna i utanförskap! Dessa har rätt till ett liv, en möjlighet till försörjning och planering för familj och framtid. I dag är det inte så längre i Sverige. Visst, vi har många arbetslösa och arbetsmarknadspolitiken har inte fungerat på många år. Men satsningen av resurser ska hamna hos dessa ungdomar så alla får hjälp och ingen lämnas utanför. Om vi ska spara för syns skull så slopa resurserna till äldre långtidsarbetslösa då dessa har sin framtid bakom sig. Ge dessa en samhällslön och använd deras kunskap till ex mentorskap för de yngre eller helt enkelt pension vid 55.
Satsa på yngre, när och om den yngre arbetskraften skulle bli för liten i förhållande till arbeten i samhället, då kan resurser även läggas på äldre. Men att lägga kostnader på att sätta äldre i arbete när yngre går arbetslösa är skandal och omänskligt.
