Bild https://www.nasa.go
NASA:s Curiosity har undersökt sten formad som en bit korall den 24 juli 2025 vilket var den 4 608:e marsdagen av uppdraget. Rovern har hittat mycket sten som den här vilka bildades av mineraler som avsatts av uråldriga avstannade vattenflöden i
kombination med miljarder år av sandblästring av vind. NASA/JPL-Caltech/MSSS
Tretton år efter att Curiosity landade på Mars utvecklar nu ingenjörer nya sätt att använda rovern. Den kan numera göra flera saker samtidigt.
Möjliggjort genom förbättringar av mjukvaran i syfte att få ut det mesta av
Curiositys energikälla, en termoelektrisk generator bestående av radioisotoper. Uppdraget
är att undersöka spår efter det forntida klimatet på Mars. En tid då planeten hade sjöar
och floder fram till den kyliga öken den består av idag.
Härdade åsar på Mars tros ha skapats av
underjordiska vattenflöden för miljarder år sedan. Formationerna, som sträcker sig
flera kilometer på Mount Sharp, ett 5 kilometer högt berg och som kan avslöja om
mikrobiellt liv kan finnas kvar. Överlevt under Mars yta för eoner sedan vilket förlängde perioden av liv längre in i den tid då planeten torkade ut
(bild ovan).
Förutom att köra och sträcka ut sin robotarm för att
studera stenar och klippor har Curiosity radio, kameror och 10 vetenskapliga
instrument som alla behöver el. Rovern behöver även värmekälla som håller
elektronik, mekaniska delar och instrument igång på effektivaste vis.
Tidigare uppdrag av Spirit och Opportunity rovers
och InSight-landaren förlitade sig på solpaneler för att ladda sina batterier.
Men den tekniken riskerar alltid att inte få tillräckligt med solljus för att
ge el.
Curiosity och dess yngre syskon Perseverance använder
istället sin MMRTG-kärnkraftskälla, sönderfallande plutoniumpellets för att skapa energi till att
ladda roverns batterier. MMRTG (multi-mission
radioisotope thermoelectric generator) ger gott om kraft till roverns många
vetenskapliga instrument . Men eftersom plutoniumet sönderfaller med tiden tar
det längre tid efterhand att ladda Curiositys batterier, vilket ger mindre
energi till arbete för varje dag.
Reidar Larsen vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i
södra Kalifornien, som byggde och driver rovern. Beskriver "I allmänhet
skickar JPL:s ingenjörer en lista med uppgifter till Curiosity som ska
slutföras en efter en innan rovern avslutar sin dag med avstängning för att
ladda batterierna.
Till exempel skickar Curiositys radio regelbundet
data och bilder till en förbipasserande rymdsond som sedan vidarebefordrar insamlad data och bilder till jorden. Att konsolidera uppgifter kan förkorta varje dags plan vilket
kräver mindre tid med värmare på och instrument i ett aktivt tillstånd och
minskar den energi som behövs. Tester visar att Curiosity kan göra det på ett
säkert sätt.
Ett annat knep är att låta Curiosity stänga av sig
automatiskt då den avslutar sina uppgifter tidigt en marsdag. Ingenjörer gör
alltid sina uppskattningar av hur lång tid en dags aktivitet kan ta.
Genom att låta rovern ta hand om när den ska stängas av behövs det mindre laddningstid för nästa dags plan.
Flera mekaniska problem krävde en omarbetning av hur
robotarmens stenpulveriserande borr samlar in prover och körfunktioner kunde förbättras med programvaruuppdateringar. När ett färgfilterhjul slutade slå på
en av de två kamerorna som var monterade på Mastcam, Curiositys svängbara "huvud", utvecklade teamet en
lösning som gjorde det möjligt för dtta att fånga vackra panoramabilder.
JPL har också utvecklat en algoritm för att minska
slitaget på Curiositys stenhårda hjul. Och även om ingenjörerna noga övervakar
eventuella nya skador är de inte oroliga. Efter 35 kilometer och omfattande
arbete är det tydligt att hjulen trots en del punkteringar har flera års ytterligare
slaglängd i sig. Och i värsta fall skulle Curiosity kunna ta bort den skadade
delen av hjulets "slitbana" och ändå köra på den återstående delen.
