En bra eller dålig barndom får vissa människor med berättarglädje och drömmar att skriva barn och ungdomsböcker som blir odödliga.
Vi har många exempel Astrid Lindgren i Sverige och de senaste åren Harry Potter böckernas författarinna J.K. Rowling som slagit kassarekord.
Böcker som barn och ungdomar älskar men som även ger äldre glädje. Hur många äldre såg inte och njöt av Emil i Lönneberga filmerna när de kom?
Vi har säkert alla en barndomsdröm en tid många ser med saknad mot då man kände sig och trodde sig vara odödlig och tiden och framtiden upplevdes som oändlig.
Säkert är många ungdomsförfattare personer som återupplever sin ungdom och ger den de äventyr de inte upplevde då.
Samma sak med barnboksförfattare som i många fall idylliserar barndomen utefter hur de velat ha den eller till viss del upplevde den.
Med stor inlevelseförmåga kan de då ge igenkännande inte bara för vuxna utan även för barn.
Vi behöver berättare av alla slag. Att Astrid Lindgren inte fick nobelpriset är en skam för Sverige och kommer aldrig att förstås anledningen till av kommande generationer.
En dag kommer hon garanterat att postumt få den. Vi får hoppas att författarinnan till Harry Potter däremot får priset i sin livstid. Hennes böcker läses av millioner och nog är det en anledning så god som någon att ge henne det.
