Under Apolloprogrammen på 1970-talet samlades in sten från
månen. Sten som ännu idag analyseras med allt mer avancerade instrument och ger
nya upplysningar om månen.
Månstenarna visade på ett innehåll av väte, koloxid, syre, svavel och
andra flyktiga ämnen.
Forskare
kartlade därefter de lavatäckta slätterna på månen och beräknade sedan hur
mycket gas av ovanstående som en gång följt på den livliga vulkaniska
aktiviteten till ytan. Resultatet blev tillräckligt för att bilda en
atmosfär.
I
dag finns rester av denna atmosfär som is runt de mörka områdena vid
polerna.
Det var för 4,1 och 3,8 miljarder år
sedan månen fick atmosfär. Det var då solsystemet träffades av mängder av
kometer och asteroider och månen reagerade med en serie vulkanutbrott.
Atmosfären förtunnades och försvann
kontinuerligt innan den helt försvann.
Men under ca 70 miljoner år fanns en
atmosfär på månen. Om den var tät nog för liv är osäkert. Att sedan månens inre
hade så mycket gas att det under en så lång tid kunnat släppa fram nya flyktiga ämnen hela
tiden är förunderligt anser jag.
Men alla beräkningar visar att så skedde.
Men atmosfärens täthet var knappast så
tät att liv under den tiden kunde uppstå och bevaras eller kunde det detta?
Ingen kan svara på det.
Däremot är resterna vid polerna av is en stor
fördel att använda och återanvända vid framtida kolonisering av månen. Vatten
då i första hand.
Buzz
Aldin på månen den 20 juli 1969 andra människan på månen vid första landningen
efter färden med apollo 11 Första människan var Neil Armstrong några minuter
tidigare i farkosten ovanför och väntande på sina kamraters uppfärd igen satt
Michael Collins.
