Att skjuta ultraljudssignaler in i mushjärnor sätter
dem i ett dvalliknande tillstånd. Forskare undrar nu om metoden kan användas även på
människor. Forskarna vill veta om tekniken en dag kan användas på skadade
människor i kritisk vård eller på astronauter som ger sig ut på långdistansflygning.
Det är första metoden i sitt slag - som fungerar genom metoden att skjuta ultraljud i en den region i hjärnan som kontrollerar ämnesomsättningen Genom experoment på möss minskade deras genomsnittliga kroppstemperatur med upp till 3,5 grader Celsius samtidigt som hjärtfrekvensen och syreförbrukningen minskade .
Resultaten av studien ger forskare ledtrådar yill fortsatta försök för hur vilolägesliknande tillstånd (eller dvala) kan induceras säkert
och icke-medicinskt på människor.
Men huruvida människor (som ras) vilka inte naturligt går in
i dvala som ex vintersovande djur som björnar kan artificiellt och säkert tvingas in i
detta tillstånd (om det fungerar)
är en öppen fråga.
För att undersöka detta skapade forskarna i studien en bärbar ultraljudshatt som sattes fast på mössens huvuden (obs möss sover ej på vintern därav liknar de människan). Efter att ha
slagit på ultraljudsvågor i den del av mössens hjärnor som kallas det hypotalamus
preoptiska område, en kritisk hjärnregion för att kontrollera kroppstemperatur
och sömn hos många djur och aktivering av viloläge och dvaltillstånd hos
övervintrande djur gick mössen omedelbart in i ett dvalliknande tillstånd där
deras kroppstemperatur, hjärtfrekvens och syreintag drastiskt minskade.
Mössen blev tröga och åt betydligt mindre mat.
Genom att upprepa ultraljudsutbrotten varje gång
mössens kroppstemperatur ökade över en målnivå kunde forskarna hålla mössen i
dessa dvalliknande tillstånd i upp till 24 timmar utan att observera några
tecken på skada eller obehag. När ultraljudshatten stängdes av återhämtade sig
mössens normala kroppstemperaturer och aktivitetsnivåer på mindre än 90 minuter.
Ytterligare forskning krävs för att
bestämma säkerheten och genomförbarheten av detta tillvägagångssätt till människor", beskriver Chen. "Vi kan föreställa oss astronauter som bär en
hjälmliknande enhet som är utformad för att riktas mot hypotalamusregionen för att
inducera ett dvalliknande tillstånd. Men många hinder kvarstår innan dval -inducerande
ultraljudsenheter kan användas av läkare under operationer eller för att
placera astronauter i en slags avstängd tillvaro under en resa kan börja användas.
Men jag tvekar till att så många människor kommer att sändas till exempelvis Mars. Resor längre än till vår måne tror jag i första hand kommer att genomföras av robotar med Ai som kan lösa problem på vägen eller förstå vad som händer. Om någon människa sänds bör de vara vakna mestadels av färden för att uppleva på människors vis. Om de av vissa avsnitt av vägen ska ges dvala bör de övervakas av Ai-robotar (Artificial Intelligence) som man garanterat kan lita på och som inte tar över hela händelseförloppet på färden enligt egenkonstruerad programmering. Sedan ska vi komma ihåg att musexperimenet bara varade under 24 timmar människors färd mot Mars tar med dagens teknik ca 6 månader.
Forskarna publicerade sina resultat torsdag 25 maj i tidskriften Nature Metabolism. Där även forskarnas namn är publicerade.
