Läs, och tänk på vad som hände efter valet 2006.
Redan efter en kort tid var de rödgröna större än
alliansen och behöll ledningen fram till att de lade budgeten på våren 2010.
Vad som hände var att människans egoism och oempati då tog överhanden. Alliansen såkallade arbetslinje ropades ut som
motsättning till bidragslinjen. Bidrag
skulle ses som fult och att ge ett enda öre mer till långtidsarbetslösa
eller att stoppa utförsäkringen av sjuka från sjukförsäkringen skulle, enligt moderaterna, ses som fel.
Istället skallades mantrat ”arbetslinjen” ut, som
betydde att de som hade turen att ha ett arbete skulle få ytterligare ett jobbskatteavdrag. Detta har ännu inte
realiserats, vilket gjort att alliansen idag minskar i stöd.
Men att det
femte jobbskatteavdraget garanterat
återkommer vid valet 2014 och blir valets enda diskussion, med löftet att
det ska gå igenom 1 jan 2015, är jag övertygad om.
När väl detta tas som garanti av svenska folket
förlorar de rödgröna valet 2014. Först valet 2018 kommer socialdemokraterna
till makten igen, då i ett Sverige som
är segregerat på ett vis vi som är
äldre aldrig trodde oss få uppleva men som vi hört oss berättas av
föräldrar och farföräldrar i vår barndom.
Vi har då
en stor fattigklass, nöd och motsättningar i samhället, som gör att otryggheten även upplevs av
de som gynnats under alliansens regim med jobbskatteavdragshysteri.
