Google

Translate blog

måndag 21 november 2011

En försoffad Reinfeldt styr ett försoffat svenskt folk.

Liknöjdheten och illusionslöshetens Sverige är här. Människor är nöjda med allt. Fas 3 och utförsäkringen är kvar fastän den svaga oppositionen har försökt väcka svenska folket har misslyckats.

Reinfeldt får inget motstånd och ser sig nu som förvaltare av det alliansen uppnått. Några saker önskar de dock göra mer denna mandatperiod, förändring av socialbidraget och ett femte jobbskatteavdrag (som det ser ut nu ska det bli en valfråga). I övrigt är det förvaltande av det nya Sverige som är målet.

Juholts affärer har gjort att Reinfeldt kan känna sig trygg inför valet 2014
och nu bör fundera ut något vallöfte mer än förvaltning av det nya tuffa Sverige. (dock verkar det femte jobbskatteavdraget bli denna ödesfråga i nästa val)

Idéerna är få, om några. Arbetslösheten har han gett upp och svenska folket opponerar sig inte. Tvärtom har de som hamnat längst bort från arbetsmarknaden, fas 3arna, sagt sig nöjda med sin placering och ersättning från försäkringen (de som nu inte blivit socialbidragstagare) i en undersökning gjord av arbetsförmedlingen.

De utförsäkrades fasa i sjukförsäkringen kunde inte oppositionen enas kring att försöka göra något åt. Men om så hade gjorts hade det knappast blivit någon förändring. De lyckades ena sig med att kräva ett stopp för fas 3 men vad hände?
Den finns kvar och alliansen - som lovat ta upp frågan i höst - gjorde ingenting och oppositionen brydde sig inte. Luften i frågan gick ur efter arbetsförmedlingens utfrågning av deltagarna i fas 3.

Hur valet 2018 kommer att gå vet vi inte, men någon förändring av det politiska läget sker säkert inte 2014, mer än att miljöpartiet troligast blir en regeringspartner i alliansen när något av de små borgerliga partierna faller under 4 % spärren.

Redan i dagarna har miljöpartietvisat var de hör hemma, genom att inte rösta mot fortsatt försäljning av statliga bolag utan stötta alliansens fortsatta försäljning av lönsamma bolag till privata intressen och därmed minska de offentliga inkomsterna i framtiden och den vägen än mer omöjliggöra för en ev annan regim att bygga upp ett solidariskt samhälle igen..