Den 15 februari 2013 var det många teleskop runt om i
världen som uppmärksammade asteroiden 2012 DA14, en kosmisk sten av cirka 50
meter i diameter som var på väg att komma närmre jorden än flertalet satelliter gör däruppe.
Den 15 februari 2013 exploderade asteroiden Chelyabinsk, en asteroid av cirka 19 meter i diameter över staden Tjeljabinsk i
Ryssland då den gick in i jordens atmosfär i en skev vinkel. Explosionen som
följde genom värmen som alstrades av dess färd genom atmosfären krossade fönster och skadade
byggnader och nästan två tusen människor skadades men alla överlevde.
"Det visade sig senare att dessa två asteroider helt oberoende av varandra anlände den
dagen" säger Philip Lubin, fysikprofessor vid UC Santa Barbara en av de
många forskare som analyserat 2012 års DA14-möte passage nära jorden.
"En av dessa asteroider 2013 den som betecknats 2012 DA14 visste vi skulle komma men missa jorden. Den andra visste vi inte ens att den existerade eller skulle komma". Den som svepte ner över Ryssland.
För Lubin och forskare som likt honom analyserar incidenter som dessa påtalar vikten av ett stabilt planetariskt försvar: avkänning, spårning, karakterisering och slutligen försvar mot potentiellt farliga asteroider och kometer något vi behöver arbeta mer med .
Händelser som hotar oss som den vid Tjeljabinsk är
sällsynta och inträffar ungefär en gång vart 50-100 år, men de kan bli
förödande.
Den senaste av händelser som var mycket
förödande var Tunguska-händelsen, en luftexplosion över östra Sibirien 1908,
som jämnade hundratals kvadratkilometer skog. Hade den hamnat i en stad hade
kanske miljoner människor avlidit och staden jämnats med marken.
Ett
försvar och bättre koll på skyn arbetas numera fram. Men ännu kan vi inte känna
oss trygga. Om nu detta någon gång blir möjligt (min anm.).
Bild piqsels.com något som ses här önskar ingen
uppleva. Och den som upplever det blir det den sista upplevelsen för.
