Den som tjänar pengar på någon annan utan att bry sig om att denne är en människa med samma behov av att kunna konsumera och leva ett bra liv är en skamlig person.
När denne även utan samvetsbetänkligheter tar emot bidrag för att ta emot en nedvärderad och utstött människa för att sätta denne i arbete är skammen total.
Sveriges arbetsmarknad i dag, där skammens människor är arbetsgivare som är hemliga för alla utom de som placerar fas 3are hos dem och naturligtvis för fas 3: arna själva som placerats där arbetsgivare sedan kan göra som de vill mot de fas 3:are som skrämda av att få indraget stöd inte annat vågar än att lyda och tiga.
Det är en ny arbetsmarknad av skammens arbetsgivare och de som skäms för sin placering, Fas3arna.
Hur kunde Sverige bli ett skammens land där människor på statens anmodan ska placeras som slavar utan lön och bestraffas den vägen för att ingen arbetsgivare velat anställa dem?
Varför denna bestraffning av människor istället för bestraffning av de arbetsgivare som rutinmässigt säger nej till människor av en viss ålder?
Jag vet inte. Men jag förstår att vi har fått ett mycket människofientligt samhälle. Är det detta som kallas de fria marknadskrafternas samhälle?
Vad gör då vår regering åt detta dilemma? Ser de inte hur människor lider, mår dåligt och blir permanent placerade i åtgärder utan meningsfullhet?
Varför inför de inte riktigt betalda Fas 3arbeten på statens bekostnad?
Det skulle inte bli dyrare att låta deltagarna få behålla sin ersättning plus de 5000 kr anordnare idag får. Och varför höjs inte ersättningen till 80 % av a-kassan igen när de hamnar i fas3?
Frågor utan svar. Men vad gör då regeringen?
Jo, föreslår ytterligare ett jobbskatteavdrag för de som har riktigt betalda arbeten och så ökar klyftan ytterligare ekonomiskt mellan de som arbetar med anställningsavtal och de som arbetar gratis hos en Fas 3 anordnare.
