Ett sexårigt observerande av rymden bortom Neptunus omloppsbana har resulterat i upptäckten av 461 tidigare okända objekt därute. Dessa objekt inkluderar fyra som är mer än 230 astronomiska enheter (AU) från solen. (En astronomisk enhet är avståndet från jorden till solen, cirka 149,6 miljoner kilometer).
Observationerna kommer från Dark Energy
Survey vilket är ett projekt som startade 2013 med syfte att kartlägga universums
galaktiska struktur och den mörka materian. Sex års observation från
Blanco-teleskopet i Cerro Tololo i Chile som är involverat i projektet har
resulterat i totalt 817 nya bekräftade objekt varav 461 nu beskrivs för första
gången i en rapport publicerad på preprintservern arXiv.
Objekten är alla minst 30 AU bort från
oss i en region av solsystemet där mörker råder. Mer än 3 000 trans-neptuniska
objekt har nu identifierats i dessa isiga vidder i ytterkanten av solsystemet
(objekt bortanför Neptunus).
Kuiperbältet som
regionen kallas har ca 70000 isiga objekt som kretsar mellan cirka 30 AUs och
50 AUs från solen. Av de 461 objekt som för första gången nu beskrivs är några särskilt intressanta. Nio av dessa trans-neptuniska objekt går i banor som
svänger ut minst 150 AUs från solen. Fyra av dem med omloppsbana av 230 AUs.
Det är denna påverkan av dess banor som tyder på en
påverkan utanför solsystemets gräns. Vissa forskare tror att det beror på störningar från en ännu inte upptäckt planet, kallad Planet Nio. (Andra tror på en kombination av gravitation hos många små objekt.
Forskarna fann
även fyra nya Neptunus-trojaner. Trojaner är objekt som delar en planets eller
månes banor. I det här fallet delar objekten Neptunus omloppsbana runt solen.
För min del anser jag planet nio vara en utopi.
Istället är jag anhängare av teorin att mängden objekt därute påverkar varandra
gravitationellt . Alternativt har fått sina udda banor genom kollisioner med
varandra (min anm.)
Bild från vikipedia på Neptunus sedd från Voyager 2,
1989.
