Vesta är den näst största asteroiden i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Endast Pallas är större och Ceres men denna är klassificerad som en dvärgplanet.
Dawn var en rymdsond som sköts upp av NASA i september 2007 med uppdraget att studera Vesta och Ceres.
Vesta har liksom jorden en skorpa av sten och en mantel av järn. "Vesta var en gång troligen på väg att bli en jordliknande planet, men planetbildningsprocessen stannade av tidigt i vårt solsystems historia", säger Klimczak. "Därför är studier av Vesta intressanta för att förstå den första tiden då planeter skapades i vårt solsystem då även Jorden bildades."
Klimczak är forskare och medförfattare till en ny
studie vid univesity of Georgia där man undersökt de två storskaliga tråg (nedslagsbassängerna) på Vesta. Vesta träffades av två stora asteroider under en tidsperiod som
lämnade stora nedslagskratrar på ytan. Kratrar så stora att de täcker större
delen av Vestas södra halvklot. Vid nedslagen tros stenigt material ha kastats långt ut i rymden. Några av dessa stenar nådde jorden som meteoriter.
"Stenars
egenskaper påverkas av miljöförhållanden som omgivande påfrestningar och
närvaron av vatten", säger Jupiter Cheng, doktorand vid institutionen för
geografi och medförfattare till studien. "Eftersom Vesta är mycket mindre
än jorden och månen finns här en svagare gravitation som resulterar i att sten deformeras
annorlunda vid en asteroidträff på Vesta än
på jorden."
Genom att studera sten som deformerats vid nedslaget och
formationerna hoppas man förstå mer av hur vårt planetsystem en gång bildades.
Studien presenterades vid Europeiska
geovetenskapliga unionens generalförsamling 2021.
Bild från vikipedia på Vesta.
