Är arbetsmarknadsministerns uppdrag att ligga lågt och inte skapa möjligheter till att fler kommer i arbete? Detta för att snabbast möjligt skapa en låglöneklass.

Citat: Massarbetslösheten består. Långtidsarbetslösheten biter sig fast och ungdomsarbetslösheten ställer hela generationer i ett utanförskap som skapar allt annat än framtidstro. I detta läge har vi en arbetsmarknadsminister som inte vill något. Noll förslag om hur arbetslösheten ska bekämpas. Så ser regeringen Reinfeldts passivitetspolitik ut.

 --- Jobbpolitiken är mer än arbetsmarknadspolitik, förklarade arbetsmarknadsminister Svantesson för riksdagen förra veckan.

Jovisst, men varken sänkt a-kassa, fas 3-jobb, försämrad sjukförsäkring, jobbskatteavdrag eller lägre restaurangmoms har lett till några avgörande resultat. Arbetslösheten ligger på 8,7 procent enligt senaste statistiken.

För de hundratusentals medborgare som tvingas söka jobb som inte går att söka duger inte Svantessons svar --- arbetslösheten  ses av de nya moderaterna som ett individproblem som ska coachas bort eller fostras bort genom försämrade socialförsäkringar. Bidragslinje har ställts mot arbetslinje men i själva verket leder politiken till att allt fler trängs ut i socialbidragsberoende i stället för att få hjälp med omställning till nytt jobb. --- Vad ska vi ha en arbetsmarknadsminister till som inte driver arbetsmarknadspolitik? Slut citat.

Kan hennes uppdrag vara att inte förändra något för att inte riskera en förbättring ekonomiskt för de som är utan arbete?

Troligen är kontrollhysterin av arbetssökandes arbetssökeri ett tecken på detta. Genom denna hysteri ska det ses som att arbetsmarknadsministern ”gjort något” för att aktivera arbetssökande och allmänheten ska se det som att ju fler arbeten en person söker, desto större chans att denne får arbete.

Något som gällde när det fanns arbete för alla där en lön kunde utfalla. När produktionen inte rationaliserats och mekaniserats.

Fortfarande ligger denna idé kvar hos många med arbete, att den som söker arbete får ett arbete. Därmed kan ministern av dessa ses som att hon gjort något för att minska arbetslösheten. Men det är bluff. Det som gjorts senaste halvåret är att göra livet än surare för arbetslösa och fått dem att ses som än mer skambelagda.

Som det står ovan, arbetslöshen ska - enligt alliansen - ses som ett individproblem o inte ett problem för staten. Därmed har staten och arbetsmarknadsministern avsagt sig allt ansvar om den arbetssökande.

Enbart påbud som ska tvinga den arbetssökande att vara aktiv - oberoende av vad - är betydelsefullt.

Fas 3 är enligt alliansen därför en grund där anordnare kan tjäna pengar på den långtidsarbetslöse, utan denna åtgärd skulle dessa anordnare inte varit arbetsgivare i många fall.

Och den fria företagsamheten är viktig enligt alliansen, sedan har det ingen betydelse vad det tjänas pengar på. Att det som i fas 3 är människors olycka är betydelselöst.

Av någon anledning är det bättre att en tjänar pengar på kanske 50 arbetslösa, genom att ta emot dem som fas 3are inom lås o bom, än att dessa femtio får en arbetsförmedlare som hjälper in dem på ett arbete där de kan försörja sig.