Europa är Jupiters fjärde måne i storleksordning. Den är
täckt av is och har troligen ett saltvattenshav under sin istäckta yta.
Det första stället att leta efter liv utanför jorden
är i vårt solsystem där avstånden mellan oss och potentiellt beboeliga världar
fortfarande är hanterbara för förbiflygningar av rymdfarkoster och till och
provtagningsuppdrag. Jupiters och Saturnus många månar är inom avstånd och av
intresse för astrobiologin. Månen Europa en av Jupiters 95 månar, är en av de
intressantaste. Europa är en isig havsvärld med en yttemperatur av -140 till
190C.
Encelliga organismer var de första livsformerna som
utvecklades på jorden för miljarder år sedan och de har funnits mycket längre
här än människor och andra flercelliga organismer. De är också metaboliskt
olika och kan leva i miljöer som vi människor anser vara extrema – till exempel
på havets botten i rykande heta hydrotermiska skorstenar, i extremt salta sjöar
och till och med i sten. Det är detta slag av liv vi söker under Europas isiga
yta.
Jill Mikucki, Ph.D., docent vid University of Tennessee, Knoxville studerar en sådan analog plats på jorden. Platsen är Blood Falls en plats som färgar Taylorglaciärens slutstation i McMurdo Dry Valleys i Antarktis röd. Förklaringen är att det där läcker ett salt ut från ett subglacialt grundvattenekosystem en järnhaltig saltlösning. Järnet oxiderar vid kontakt med luft, vilket färgar det utströmmande vattnet rostrött och ger Blood Falls dess spöklika utseende och namn (något man ser i små rännilar som flyter ut i floder och bäckar lite varstans även i Sverige många av dessa platser var under 17-1800 talet hälsokällor med järnhaltigt vatten).
"Det känns utomjordiskt att arbeta och campa i
de torra dalarna", beskriver Mikucki. "Det kan vara extremt tyst. Men
om vinden tilltar kan den ryta. En del av Blood Falls attraktionskraft som
analog kommer från dess unika geo- och hydrologiska egenskaper. "Jag tror
att Blood Falls är en bra analogi för havsvärldsstudier eftersom det är en av
de få platser där vätska passerar från isens undre till ytan", förklarade
Mikucki. "Dessutom är den salt så det är som en minihavsvärld som
periodvis släpper ut subglaciala vätskor – med dess mikrobiella innehåll.Vid
Blood Falls kan vi studera hur livet under isen är, vad passagen till ytan
innebär och hur överlevnaden vid ytan är", beskriver Mikucki.
År 2009 publicerade Mikucki med kollegor en artikel
som beskriver hur mikrober under Taylorglaciären kan cirkulera i svavel och
använda järn som en terminal elektronacceptor, en roll som syre spelar för
många organismer på jordens yta. Denna typ av metabolism sker under anaeroba
förhållanden (när syre är begränsat) vilket kan ske i vissa miljöer när
fotosyntetiserande organismer som producerar O2 saknas.
Mikucki har arbetat med subglaciala miljöer i över 2
decennier men är fortfarande förbluffad över några av hennes teams
upptäckter. Till exempel växer de mikrobiella cellerna mycket långsamt under
is de kan ta ett år eller mer på sig för att för att dela sig.
Framtida resor till månen Europa kan ge svaret om här har funnits eller finns liv och hur det kan ha uppstått där.
Både ESA och NASA planerar att skicka rymdsonder dit
inom en nära framtid. En rymdsond skulle kunna borra sig igenom isen på Europas
yta för att sedan nå ner till oceanen under för att studera oceanen och leta
efter liv eller tecken på liv.
Bild vikipedia på det ovan omnämnda Blood Falls,
2006 i Antarktis..
