Att hamna i detta ynkliga läge innebär att arbetssökandet kan avslutas för ingen anställer den som hamnat här. Inom deltagandet är det nästan omöjligt att få anställning, ca 1 procent är det som lyckats med detta. En försumbar siffra.
Likväl anser alliansen att det är bra. En utredning utförs just nu av AF för att undersöka om anordnarna bör ha mer i ersättning för att ta emot fas 3 deltagare.
Deltagarna ska dock inte få mer i sin ersättning.
Apatin breder ut sig bland deltagarna efter hand som tiden går. I början av fas 3 visste inte många vad det innebar att vara deltagare. I dag är många skräckslagna för att hamna där. De har förstått att den som hamnar där får en mycket dålig ekonomi och en omöjlig sits på arbetsmarknaden.
Varför fick de då inte arbete under den långa fas 1-2 tiden?
Mycket beroende på att de bara skulle söka samma arbeten som alla andra. Arbetsförmedlingen gjorde inget mer än hade ett gruppmöte en gång i veckan med dessa och anmodade deltagarna att söka de arbeten som fanns i platsjournalen och använda sina kontakter.
Men ingen som har kontakter är eller blir arbetslös.
Visst, en och annan fick arbete, men det var få. Därför ökar deltagandet i fas 3 månad för månad.
Fasan som sorterar ut människor för alltid från arbetsmarknaden och ekonomiskt.
