Bild wikipedia. Diagram över solsystemet WASP-94 är ett dubbelstjärnsystem som finns cirka 690 ljusår bort i stjärnbilden Mikroskopet. Här finns två planeter WASP-94Ab och WASP-94Bb. Beteckningarna A och B är de ingående stjärnornas beteckning medan b är planeten runt var och en av dessa.
På WASP-94A b bildas sandmoln varje morgon vilka klarnar upp i skymningen.
I en ny forskningrapport (se nedan) där bland annat medförfattaren och programledaren PI David Sing, a Bloomberg Distinguished Professor of Earth and Planetary Sciences at Johns Hopkins använde data från James Webb Space Telescope upptäcktes molncykler på en Hot Jupiter-exoplanet. En massiv gasjätteliknande exoplanet med extrem temperatur och otroligt snäv bana runt sina sol.
Genom att koncentrera på molnen vid mätning kan forskarna mäta planetens atmosfär mer exakt och ge en av de klaraste bilderna hittills av planetens sammansättning. För att studera WASP-94A b i stjärnbilden Mikroskopet samlade Sing och hans forskarteam in data då planeten passerade direkt framför sin sol. Med hjälp JWST kunde forskarna göra separata mätningar av WASP-94A b:s framkant när den började korsa framför stjärnan och bakkanten när planeten fullbordade sin passage. Vid framkanten strömmar luften från planetens nattsida till dagsidan, vilket effektivt blir morgon. Luft strömmar från dag till natt vid bakre kanten vilket gör kväll.
Observationerna visade att morgnar och kvällar på WASP-94A b har mycket olika vädermönster. Morgnarna är fyllda av moln av magnesiumsilikat. Ett vanligt mineral i bergarter medan kvällen där är klar och molnfri.
Kraftiga vindar kan lyfta moln högt upp i skyn på planetens nattsida och sedan trycka dem nedåt på den varmare dagsidan, djupt ner i planetens inre och effektivt dölja molnen innan solnedgången.
Fenomenet kan liknas vid morgondimma på jorden men i extrem skala. Moln bildas i mörkret på planetens nattsida. När de sedan driver in i den brännande hettan på över 300 grader C på dagsidan kokar kemikalierna som utgör molnen bort och molnen förångas helt enkelt.
Kvällarna är molnfria så då kunde forskarna se mot bakkanten av planeten specifikt för att se hur planetens atmosfär med James webb teleskopet vilket inte Hubbleteleskopet kan.
"Då Hubbleteleskopet användes vid liknande undersökningar gick det bara natt få en genomsnittlig bild av hela planeten med data från molnen och atmosfären hoppressad och omöjlig att särskilja," beskriver försteförfattaren Sagnick Mukherjee, postdoktoral forskare vid Arizona State University som var student vid Johns Hopkins och UC Santa Cruz vid tiden för forskningen. "Den nya möjligheten med JWST låter oss lokalisera våra observationer och urskilja molnen separat och se molncykeln."
När forskarna tittade på planetens klara kvällshimlen fann de att WASP-94A b var mycket mer lik Jupiter än de trott. Tidigare, när molnen medelvärdesräknades in antydde data att planeten bestod av hundratals gånger mer syre och kol än Jupiter vilket förbryllade forskarna eftersom det inte kunde förklaras av hur planeter bildas. De nya uppgifterna visar dock att WASP-94A b bara har fem gånger så mycket syre och kol som Jupiter.
Heta Jupiter-planeter kretsar mycket närmare sina stjärnor närmare till och med r än Merkurius till solen och därför är mycket varmare och utsätts för mer strålning. På grund av deras extrem miljö fungerar dessa planeter också bra som laboratorier för att studera kemi och fysik bakom molndynamik. Resultaten av studien kan läsas här i tidskriften Science.
