Vatten finns överallt i solsystemet oftast i form av
is eller gas men ibland även i flytande form som på Jorden. På alla planeter
och på många av månarna i vårt solsystem och i den yttre
ringen av asteroidbältet mellan Mars och Jupiter till det isiga Kuiperbältet bortanför Neptunus
ut till Oorts kometmoln finns vatten. Säkert finns det även i andra solsystem.
Venus är den andra planeten från solen räknat och den är i storlek
lik Jorden. Skillnaden är dess giftiga svavelmoln, kraftiga koldioxidatmosfär och en växthuseffekt som skapat en temperatur av
ca 450 C på ytan. Det är en varm, torr, stenplanet med endast spår av vattenånga
i den tjocka CO2 atmosfär där svavelmolnen sveper fram.
Venus kan alltid ha varit en obeboelig het planet som
förlorade sitt eventuella syre i absorption under kristalliseringen av sitt
magmahav och därför aldrig haft flytande vatten på ytan. Utan något sätt att
binda kol, ständigt ökande atmosfärisk CO2 sveptes planeten in i ett tjockt
tungt täcke som ledde till nuvarande atmosfärstryck vid ytan som är 92 gånger högre
än det på jorden. Något som gjorde att Venus blev varmare än Merkurius trots
att Venus finns dubbelt så långt bort från solen än Merkurius.
Likväl föreslås i en datasimulering att Venus i det
tidiga solsystemets historia då solstrålningen var 30 % mindre än nu kan ha haft en lägre yttemperatur och
en mycket tunnare atmosfär vilket kan resulterat att flytande vatten en tid fanns på ytan - kanske hav – och kanske för endast 700 miljoner år sedan däremot
inträffade därefter en skenande växthuseffekt som kokade bort havet.
Forskare vid University of Chicago som
undersökte om denna scen var möjlig med en datasimulering av skilda möjligheter av Venus utveckling historiskt.
De tog det unika tillvägagångssättet att först anta att det en gång fanns ett
hav med rätt temperatur för flytande vatten. Datormodellerna byggdes upp med en mängd olika
havsnivåskillnader och man testade dessa havsteorier genom tre olika processer av
avdunstning och syreavlägsnande. De körde modellen med tre olika tidsberoende
utgångspunkter, totalt 94080 gånger med ett poängsystem som gjorde det möjligt att identifiera körningarna med resultat som till slutresultat blev Venus som vi upplever den.
Enligt studiens resultat var det bara några hundra av 94080 körningar som resulterade i den faktiska Venus-atmosfären av idag. De hypotetiska havsepokerna på Venus behövde sluta före 3 miljarder år sedan med ett maximalt havsdjup på 300 meter över hela ytan (total hydrosfär). Resultaten tyder på att Venus har varit obeboelig i mer än 70 % av sin historia, fyra gånger längre än tidigare uppskattningar.
Men
detta resultat visar bara en möjlighet av hav i det förgångna inte att Venus
säkert haft hav. Troligast enligt mig har Venus aldrig varit täckt av hav utan
alltid varit som det är i dag.
Forskare är ganska säkra på att flytande vatten på
en stenig planet behövs för att liv ska existera eller ha möjlighet att utvecklas. Livet på jorden tros ha
börjat för cirka 3,5 till 4 miljarder år sedan, enligt fossilfynd och kanske ännu
längre tillbaka till cirka 4,5 miljarder år tillbaks om man tar hänsyn till den
molekylutveckling som gav upphov till de livsformer som nu är fossil (med andra ord började då utvecklingen till
liv på Jorden redan vid dess första ti§d. Detta då Jorden anses skapad för ca
4,5 miljarder år sedan) . Om Venus hade flytande vatten på sin yta för 3
miljarder år sedan kunde här också ha funnits liv.
Resultatet av studien har publicerats i Proceedings
of the National Academy of Sciences.
Bild vikipedia på en mosaik av radarbilder som visar
Venus utan sin täta atmosfär. Sammanställt av NASA/JPL.
