En liten kort beskrivning om 12 spännande månar i vårt solsystem. För mer om dessa se följande länk från space.com
1. Saturnus måne Enceladus har en ovanligt
ljus yta och vars kratrar ser ut som om de är täckta av snö.
2. Jupiters måne Callisto vilken är den
kratertätaste månen i solsystemet. Dess mörka yta är täckt av kratrar varav de
djupaste antas ha färsk is som kommit underifrån vilket sprider
ljusskenspunkter när man ser månen från ovan.
3. 243 Ida är en asteroid som betecknas som en mindre planet och har en egen måne (Dacryl) som bara mäter 1,6 km över sin längsta axel. Gåtan är hur denna måne som beräknas vara 1 miljard år kan vara detta då alla datasimuleringar om dess ursprung visar kollision för länge sedan som visar att den inte kan finnas nu. Dactyl har gott om kratrar, precis som moderasteroiden Ida och består av liknande material. Ursprunget är osäkert men en teori är att Dactyl precis som Ida är ett fragment efter en ursprunglig Koroniskropp; en större asteroid som brutits sönder i mindre stycken. Asteroider tillhöriga Koroniskroppen har fått samlingsnamnet Koronisfamiljen efter den först upptäckta asteroiden, 158 Koronis. Koronis-asteroiderna, eller Koronis-familjen, även känd som Lacrimosa-asteroiderna, eller Lacrimosa-familjen är en stor grupp asteroider i yttre delarna av asteroidbältet. Den är en av de största asteroidfamiljerna och har fler än 6 000 kända medlemmar.
4. Saturnus måne Iapetus är en måne med valnötsform
med en bergig ekvatorialrygg som är 13 km hög och 20 km bred vilket ger
månen dess distinkta valnötsform. Ursprunget till denna ås förbryllar forskare.
5. Neptunus måne Nereid berömmelse härrör från dess
extrema omloppsbana. Nereids avstånd från Neptunus sträcker sig mellan 1,4
miljoner och 9,7 miljoner km. En omloppsbana som vanligtvis är typisk för
infångade asteroider och kometer svepta in i mycket excentriska banor av gravitationen
från de gigantiska yttre planeterna – men Nereids ovanligt stora storlek antyder
en annorlunda historia. Vad är diskutabelt.
6. Jupiters måne Io vars landskap är en virulent
blandning av gula, röda, bisarra och ständigt föränderliga mineralformationer
skapade av svavel på dess yta i många
skilda slag av form.
7. Saturnus måne Hyperion yta är svampliknande översållad av djupa, mörka gropar kantad av knivskarpa åsar av
ljusare sten och is. Utöver det är Hyperion den första icke-sfäriska månen som
upptäcktes med en tydligt excentrisk bana.
8. Saturnus måne Titan är det enda månen vi
känner till med en tydlig atmosfär.
9. Uranus måne Miranda var yta är kraftigt
kraterrik och vissa relativt släta ytor vilket indikerar en ung måne eftersom vissa
ytor har utsatts mindre för nedslag av
meteoriter. En framträdande egenskap på månen är ett mönster av koncentriska ovaler
som liknar racerbanor medan parallella V-former på andra ställen bildar chevronmönstrade
ärr (zickzackformade).
10. Saturnus måne Mimas ena del täcks av en
enorm krater.
11-12. Slutligen Saturnus månar Panorera och Atlas
två små världar och mest kända exemplen på
herdemånar innebärande små satelliter som kretsar i eller runt de gigantiska
planeternas ringsystem. I detta fall ingående i Saturnus ringsystem.
Bild från vikipedia på en av de udda månarna vi
omtalar Saturnus måne Iapetus.
