Biomarkörer upptäckta i kosmos

 

2018 upptäcktes mycket stora organiska molekyler i ispartiklar på Saturnus måne Enceladus. Det är fortfarande oklart om dessa skapats av livsformer eller om de skapades på något annat vis. I en nyligen genomförd studie försöker man besvara denna fråga. Det är möjligt att förhållanden som stöder eller upprätthåller liv i utomjordiska hav kan lämna molekylära spår i korn av is på dessas isiga yta. Studien utfördes vid Freie Universität Berlin  under ledning av forskare Dr. Nozair Khawaja, vilken nyligen flyttat till universitetet i Stuttgart.

Livets vagga på jorden låg troligen i en varmvattenventil på havets botten. "Inom forskningen talar vi om ett hydrotermalt fält", beskriver Dr. Nozair Khawaja från Institute of Space Systems (IRS) vid universitetet i Stuttgart. "Det finns övertygande bevis för att det råder förhållanden inom sådana områden som är viktiga för uppkomst eller upprätthållande av enkla livsformer."

Det är möjligt att sådana varmvattenventiler finns även på andra  himlakroppar som inte ligger så långt från oss med kosmiska mått mätt: Saturnus måne Enceladus är ett exempel. Denna måne mäter cirka 500 kilometer i diameter dess yta är täckt av  30 kilometer hög is. År 2005 upptäckte forskare ett enormt moln av ispartiklar ovanför dess sydpol i atmosfären. Tre år senare flög NASA:s rymdsond Cassini genom detta moln. Sondens mätinstrument visade att partiklarnas sammansättning tyder på att det finns ett hav av flytande vatten under Enceladus isiga skorpa. Om det i detta hav finns liv får framtida forskare svara på.

För utförlig och spännande fortsatt läsning från studien se härfrån studien se här. Länken går till university of Stuttgart. 

Bild https://www.goodfon.com/

Sju bra platser att söka efter liv på i vårt solsystem

 

Om mänskligheten någonsin ska hitta liv på en annan planet i solsystemet är det förmodligen bäst att veta var man ska leta. Många forskare har ägnat många, många timmar åt att fundera över just den frågan och många har kommit med motiverin för att stödja en viss plats i solsystemet som den mest sannolika att ha potential att hysa liv som vi känner det. Men platserna skiftar och har skiftat.

 Nu har ett team lett av Dimitra Atri från NYU Abu Dhabi utarbetat en metod för att rangordna de intressanta platserna att söka på. Metoden, som publicerades i ett nytt preprintpapper i arXiv, är inriktad på en ny variabel - Microbial Habitability Index (MHI). MHI är tänkt att mäta hur livsmöjlig en specifik miljö är för de olika typer av extremofiler som finns på extrema platser här på jorden.  (Organismer som utmärker sig på så sätt att de lever eller överlever under extrema livsförhållanden som är skadliga för de flesta liv på jorden (min anm.).

De platser som r togs fram som möjligast för liv är Mars, Europa, Enceladus, Titan, Ganymedes, Callisto och Pluto.

Mars forskare har visat att Mars har ett något jordliknande klimat med 120 000 års mellanrum och då rinnande vatten. Detta beror på att Mars axel tidvis lutar mycket kraftigt och stora mängder is då smälter vid polerna. Att liv kan finnas här i någon form eller ha funnits är inte omöjligt.

Europa är Jupiters fjärde största måne. Den tycks vara täckt av is, vilket skulle förklara varför den nästan helt ses sakna kratrar. Under istäcket tror man att ett det finns vatten (och kratrar). Ett hav av framför allt vatten.

Enceladus är en av Saturnus månar. Här finns bergsklyftor, slätter, veckad terräng och andra deformationer av ytan som pekar på att månen fortfarande kan ha ett flytande innandöme. Nytagna bilder visar formationer som är slående lika de i Europas yta och det kan tyda på att månen har stora hav under den frusna ytan.

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet och i storlek större än planeten Merkurius dock har Titan lägre densitet. Den består till hälften av fruset vatten och till hälften av olika bergarter. Månen är förmodligen uppdelad i flera lager med en 3400 kilometer tjock kärna av bergarter som omges av flera lager bestående av olika former av iskristaller. Titans inre kan fortfarande vara varmt. Titan är den enda kända månen med en fullt utvecklad atmosfär som består av annat än spårgaser Titans atmosfär är tätare än jordens med ett tryck vid ytan som är mer än en och en halv gånger högre. Atmosfären består till 98,4 % av kväve – den enda kväverika atmosfären i solsystemet förutom jordens – de resterande 1,6 % består av metan med endast spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium. Här finns sjöar bestående av etan och metan. Sjöarna uppskattas vara upp till 200 meter djupa.

Ganymedes är den största av Jupiters många månar och den största månen i hela solsystemet. Ganymedes densitet är  1,936 g/cm3 vilket tyder på att den består av sten och vatten (främst i form av is). Ganymedes är den enda månen i solsystemet som är känd för att ha en magnetosfär.

Callisto är den åttonde i storlek av Jupiters kända månar och den näst största endast något mindre än Merkurius. Callisto består till ungefär 40 % av is och 60 % av sten och järn. Callisto består av ungefär lika stora mängder berg och is. Dess densitet är ca 1,83 g/cm3 vilket är den lägsta densiteten och ytgravitationen hos Jupiters större månar. Här finns vattenis, koldioxid, silikater och organiska föreningar. Analys av mätningar och bilder från Galileo-rymdfarkosten som besökte månen 2001 visade att Callisto kan ha en liten silikatkärna och eventuellt ett underjordiskt hav av vatten på ett djup större än 100 km under ytan.

Pluto är en dvärgplanet i Kuiperbältet tidigare benämnd planet. Det är möjligt att en uppvärmning i dess inre existerar som misstänks ske genom radioaktivitet och därigenom kan ett underjordiskt hav av vatten finnas på ett djup av100 till 180 km under ytan.

Bild från vikimedia på så kallade extremofiler. Här visas hypertermofila organismer färgar en varm källa i Yellowstone nationalpark i bjärta färger.

Många spännande månar därute

 

En liten kort beskrivning om 12 spännande månar i vårt solsystem. För mer om dessa se följande länk från space.com

1. Saturnus måne Enceladus  har en ovanligt ljus yta och vars kratrar ser ut som om de är täckta av snö.

2. Jupiters måne Callisto vilken är den kratertätaste månen i solsystemet. Dess mörka yta är täckt av kratrar varav de djupaste antas ha färsk is som kommit underifrån vilket sprider ljusskenspunkter när man ser månen från ovan.

3. 243 Ida är en asteroid som betecknas som en mindre planet och har en egen måne (Dacryl)  som bara mäter 1,6 km över sin längsta axel. Gåtan är hur denna måne som beräknas vara 1 miljard år kan vara detta då alla datasimuleringar om dess ursprung visar kollision för länge sedan som visar att den inte kan finnas nu. Dactyl har gott om kratrar, precis som moderasteroiden Ida och består av liknande material. Ursprunget är osäkert men en teori är att Dactyl precis som Ida är ett fragment efter en ursprunglig Koroniskropp; en större asteroid som brutits sönder i mindre stycken. Asteroider tillhöriga Koroniskroppen har fått samlingsnamnet Koronisfamiljen efter den först upptäckta asteroiden, 158 Koronis. Koronis-asteroiderna, eller Koronis-familjen, även känd som Lacrimosa-asteroiderna, eller Lacrimosa-familjen är en stor grupp asteroider i yttre delarna av asteroidbältet. Den är en av de största asteroidfamiljerna och har fler än 6 000 kända medlemmar.

4. Saturnus måne Iapetus är en måne med valnötsform med en bergig ekvatorialrygg som är 13 km hög och 20 km bred vilket ger månen dess distinkta valnötsform. Ursprunget till denna ås förbryllar forskare.

5. Neptunus måne Nereid berömmelse härrör från dess extrema omloppsbana. Nereids avstånd från Neptunus sträcker sig mellan 1,4 miljoner och 9,7 miljoner km. En omloppsbana som vanligtvis är typisk för infångade asteroider och kometer svepta in i mycket excentriska banor av gravitationen från de gigantiska yttre planeterna – men Nereids ovanligt stora storlek antyder en annorlunda historia. Vad är diskutabelt.

6. Jupiters måne Io vars landskap är en virulent blandning av gula, röda, bisarra och ständigt föränderliga mineralformationer skapade av svavel  på dess yta i många skilda slag av form.

7. Saturnus måne Hyperion  yta är svampliknande översållad av djupa, mörka gropar kantad av knivskarpa åsar av ljusare sten och is. Utöver det är Hyperion den första icke-sfäriska månen som upptäcktes med en tydligt excentrisk bana.

8. Saturnus måne Titan  är det enda månen vi känner till med en tydlig atmosfär.

9. Uranus måne Miranda var yta är kraftigt kraterrik och vissa relativt släta ytor vilket indikerar en ung måne eftersom vissa ytor  har utsatts mindre för nedslag av meteoriter. En framträdande egenskap på månen är ett mönster av koncentriska ovaler som liknar racerbanor medan parallella V-former på andra ställen bildar chevronmönstrade ärr (zickzackformade).

10. Saturnus måne Mimas  ena del täcks av en enorm krater.

11-12. Slutligen Saturnus månar Panorera och Atlas två små världar och  mest kända exemplen på herdemånar innebärande små satelliter som kretsar i eller runt de gigantiska planeternas ringsystem. I detta fall ingående i Saturnus ringsystem.

Bild från vikipedia på en av de udda månarna vi omtalar Saturnus  måne Iapetus.

Nya rön om månen Enceladus

 

Saturnus måne Enceladus är en istäckt måne där det med stor sannolikhet finns en underjordisk ocean under ytan.

Forskare har nu analyserat data som samlats in av NASA:s Cassini rymdfarkost under dess 13 år som observatör av Saturnus systemet och de detaljerade  bilder som under dessa år togs av den isiga månen Enceladus. Syftet med bildtagningen var att bevisa geologisk aktivitet.

 

Nya sammansatta bilder gjorda från detta uppdrag visar de mest detaljerade globala infraröda vyer som någonsin tagits av Enceladus.  De data som nu analyserats än mer ses  bilder som ger starka bevis för att det på norra halvklotet av Enceladus har dykt upp  det som även antytts på tidigare foton därifrån ny is från det inre, säger Gabriel Tobie, VIMS vetenskapsman vid universitetet i Nantes i Frankrike och medförfattare till den nya forskningen publicerad i Icarus. Se länk med kort film på hur det syns.

Därför anser man numera att det troligen finns geologisk aktivitet i så stor skala att flytande vatten kan finnas i den ocean som finns under ytan.

 Tidigare ansåg man att så knappast var fallet då månens storlek skulle vara för liten för radioaktivt uppvärmande till den grad att flytande vatten fanns under ytan istället misstänktes ammoniak flyta där.

Enceladus är en av de månar i vårt solsystem som är högintressant vid sökandet efter liv utanför Jorden.

Bild från vikimedia på "Saturn's moon Enceladus in infrared, green, and ultraviolet light. October, 2008. Image Credit: NASA/JPL/Space Science Institute, Processed by Kevin M. Gill"

Enceladus och Europa två månar som misstänks ha liv på och under sin yta.

De två intressantaste månarna att leta liv på är Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa. De anses båda ha hav under sin yta (av vatten) och har sannolikt steniga kärnor vilket möjliggör en mängd komplexa kemiska reaktioner.


Det finns en stor möjlighet att små varelser simmar runt i det mörka, iskalla haven på Enceladus och Europa enligt en del forskare. Månarna är därför intressanta att i en framtid sända robotar till och då  ner i dessa hav säger bland annat Emily Klonicki, en planetskyddsingenjör vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien.

NASA har redan planerat ett uppdrag till Europa med en sond som heter Europa Clipper och är planerad att sändas iväg i mitten av 2020-talet. Denna ska medföra robotar för undersökning i Europas hav.


 Månen Europas inre är rätt likt stenplaneternas sammansättning (likt jordens mfl) det är huvudsakligen uppbyggt av silikater och sten. Månen har ett yttre lager av vatten som tros kunna vara omkring 100 kilometer tjockt (som frusen is på dess yta delvis som en flytande ocean under isen).


Några av dessa prospekteringsstrategier skulle även kunna användas på Enceladus.  Dennes hav kan vara betydligt mer tillgängligt än Europas. Enceladus södra polarregion har dussintals gejsrar som spränger frusen igenom is på ytan och ger gejsar där organiskt material kan komma fram (om det finns). Här bör det vara lättare att ta prov än att borra sig ner i isen till fritt vatten som på Europa. Vi ska tänka på att när vi borrar ner oss i isen på Europa fryser denna direkt i kylan från ovan och då behövs en borrning underifrån också för att få upp en robot. Temperaturem här är -225C.





Forskare och ingenjörer utvecklar därför teknik som kan utnyttja det betydligt enklare och bekväma kryphålet för provtagning på. Men ännu är inget bestämt om en färd till Saturnus måne Enceladus enbart en plan finns för besök till Jupiters måne Europa.

Själv (min anm.) tvekar jag till att man finner organsikt material på dessa månar. 

Vatten säkert men inte med liv det anser jag behöver mer förutsättningar än vatten för att uppstå. Ingen kan säkert veta vad, fast många forskare tror sig ha teorier om möjliga händelser som kan skapa detta. Men inga bevis för om så kan ske har visats.

Bild 1 Encelaudus  tagen av Cassini,. Bild 2 Europa

Tidigare okända organiska föreningar har upptäckts i is på månen Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar vilken besöktes av rymdskeppet Cassini under 2004.  Bilder från detta besök analyseras fortfarande. Enceladus har troligen en ocean av vatten under sin istäckta yta.


Nya resultat har nyligen kommit om att tidigare okända organiska föreningar i form av aminosyror har upptäckts i de gejsrar av iskorn som viner ut från månens inre.

 Den nya upptäckten kommer ur den pågående djupdykningen av data från NASA:s rymdskepp Cassinivilken fortfarande efter 15 år inte är klar. Kraftfulla hydrotermiska gejsrar matar ut material från Enceladus inre som blandats med vattnet från den inre oceanen tränger upp och fryses direkt och bildar iskorn. De upptäckta molekylerna i dessa iskorn (hagel) är då kondenserade på iskornen och har visat sig innehålla kväve- och syreföreningar.



På jorden är liknande föreningar en del av kemiska reaktioner som producerar aminosyror, byggstenarna i livsformer. Hydrotermiska ventiler på havsbottnen ger denna energi och reaktion på jorden. Forskarna tror Enceladus hydrotermiska ventiler kan fungera på samma sätt, leverera energi som leder till produktion av aminosyror i dess hav.


Om förutsättningarna är optimala kan dessa molekyler som kommer från djuphavet på Enceladus fungera som  här på jorden. Vi vet dock ännu inte om aminosyror behövs för att livet bortom jorden ska uppkomma men att hitta molekyler som bildar aminosyror är en viktig pusselbit, säger Nozair Khawaja, som ledde forskargruppen vid universitetet i Berlin. Hans fynd publicerades den 2 oktober i Royal Astronomical Society månadsskrift.


De nya fynden kompletterar forskarlagets upptäckt förra året av stora olösliga komplexa organiska molekyler som tros flyta på ytan av Enceladus hav. På grund av denna upptäckt gick forskarteamet djupare i analyshänseende för att hitta ingredienserna vilka upplösta i havet som behövs för de hydrotermiska processer som misstänks ske för bildande av aminosyra på Enceladus och fann ovanstående.


Jag ser det (min anm) som spännande upptäckter på en del av månarna därute. Kan livets byggstenar ha skapat någon form av livsformer i havet på Enceladus? Jag är pessimistisk om det men har full förståelse om andra är optimistiska. Forskarna däremot ska absolut gå vidare och lösa och besvara frågan. Men då behövs någon form av farkost ner i havet på Enceladus.

Bilden är en fri bild från NASA på uppbyggnaden av Enceladus

En rysk miljardär planerar tillsammans med NASA att söka efter liv på Saturnus måne Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar. Månen är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av Jordens månes diameter. Trots denna storlek har Enceladus en varierad terräng med gamla områden med många kratrar till yngre slätmarkområden. Upptäckten av att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att månen är geologiskt aktiv ännu idag.


Gejsrar från isvulkaner på Enceladus sydpol som sprutar ut is och vattenånga har setts. Enligt forskare som analyserat bilderna där vattenplymer ses innebär gejsrarna att det måste finnas vatten under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande under isen.

Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupiters måne Europa. Europa är Jupiters fjärde största måne. Den är täckt av is vilket skulle förklara varför den nästan helt saknar kratrar (ev krtrar döljs under istäcket) . Under istäcket antas att ett flytande hav av  vatten ska finnas. Enligt mig verkar denna måne intressantare än Enceladus att undersöka. 

Misstanken att Enceladus undre yta kan vara för varm för liv med anledning av gejsrarna och även att det kan vara förorenat vatten från geologiska processer finns (tycker mig). 


Men under Enceladus yta anses en vattenocean under den södra isskorpan finnas med en volym som Lake Superior (Övre sjön) i Nordamerika. Övre sjön är den största av Nordamerikas stora sjöar. Det är den största sötvattensjön i världen räknat på yta.


 Genom att jämföra med gravimetriska data från Cassinis förbiflygningar av månen mellan 2005–2011 kunde forskarna bekräfta att Enceladus troligtvis har en ocean av flytande vatten under sin frusna yta. Under den isiga skorpan ligger ett saltvattenhav vilket inte bör avvika alltför mycket från jordens oceaner enligt de teorier som finns idag.


Den ryska miljardären entreprenör och fysikern Yuri Milner vill skicka en obemannad farkost till denna måne för att undersöka på plats om liv finns i detta hav och NASA vill hjälpa honom med detta.


 Enceladus har blivit ett favoritmål i sökandet efter utomjordiskt liv i vårt solsystem eftersom dess hav tros vara ganska likt haven på jorden utifrån de  data Cassini sände tillbaka under sitt uppdrag där 2008  då gejsrar” av vattenånga sågs. Cassini flög rakt igenom några av dessa vattenplymer och kunde då analysera deras sammansättning.
Resultatet blev att de innehåller vattenånga, ispartiklar, komplexa organiska molekyler och salter. 


Cassini fann inte liv men hittade värdefulla ledtrådar  som pekade på att det kan finnas liv i havet under ytan. Det kan vara endast mikrober men även detta är liv.


Vi får se vad man finner om nu uppdraget blir av. Planer finns men alla planer förverkligas inte som man tänkt. 


Bild 1 Bild av Enceladus tagen av Cassini. Bild 2 månen Europa vilken jag ser som minst lika intressant som Enceladus.

Månen Enceladus är högintressant i jakten på liv.

Enceladus är en av månarna runt Saturnus och ligger utanför solens livssfär. Men genom sitt avstånd till Saturnus och gravitationen från denna planet värms månen likväl upp så pass att gejsrar av vatten sprutar upp från dess isiga yta.

Ett underjordiskt saltvattenshav finns under ytan och det är i detta det misstänks finnas liv.

Nya undersökningar av tidigare insamlad data då Cassini samlade in sådant när denna flög genom vattenplymer från månen visar på att här finns organiskt material. Tecken på möjligt liv i den underjordiska oceanen.

Nu vill forskare tillbaks till Enceladus snarast möjligt då fynden är högintressanta. Det kommer att ske under 2020 talet så den som lever får se vilka fynd som kan finnas här.

Dessa nya analyserade fakta har i månadsskiftet juni juli i år fått uppmärksamhet över hela världen. Varför jag likväl tar upp det då flertalet bör ha uppmärksammat det är att det alltid finns de som inte gjort detta. Och rapporten är så intressant att alla borde få veta. Jag gör därmed den insatsen att jag hoppas någon som missat detta ser det här.

Encelaudus en av månarna vid Saturnus och den vilken är den troligaste platsen för liv utanför Jorden i vårt solssystem

Enceladus,  under ytan på denna måne finns ett underjordiskt hav vilket verkar vara uppvärmt av värme från centrum av månen (dock kan man idag inte helt säkert säga hur denna värme uppkommer). Varma gejsrar finns på månens yta.

Gejsrarna innehåller saltvatten och spår av metan, koldioxid, ammoniak och diverse kolväten.

Att liv skulle kunnat uppkomma under den isiga ytan är mycket troligt men inte bevisat. Men minst 100 miljoner år har månen existerat så tiden kan tala för det.

Läs mer om senaste rönen om den här och teorier om var värmen i dess inre kan komma från. Den kommer ur någon källa eller process men mysteriet är inte löst.

Bilden är en illustration av månen dess blå hav, isiga yta och gejsrar på  ytan.

De två intressantaste havsvärldarna i vårt solsystem ska nu undersökas noggrannare

Det är månarna Europa helt istäckt med all säkerhet med ett stort hav under ytan vid Jupiter och Enceladus (se bild ovan) med sina vattensprutande gejsrar (se gårdagens blogginlägg) vid Saturnus  som nu ska undersökas närmre av James Webb rymdteleskop.  Dessa månar är vattenvärldar i så motto att de har stora hav av vatten.

Under ytan kan livsformer finnas och det är detta som nu ska undersökas med teleskopet och då med hjälp av högupplösta bilder med målet att i dessa finna varma områden vid lavanärhet mm under ytan.

Därefter kan infrarött ljus i olika våglängder användas för att söka sammansättningar under ytan.

Här kan finnas liv eller organiskt material och framtiden får utvisa vad som hittas. Tyvärr kan människan ännu inte på plats undersöka detta.

Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem

Saturnus måne Enceladus är en av de mest intressanta månarna i vårt solsystem i jakten på liv. Här finns  under den isiga ytan mer vatten än vad alla jordens oceaner rymmer.

Vatten  i flytande form och därmed möjligt för liv och kanske fisk eller andra vattenlevande varelser.

Gejsrar värmer vattnet och ibland kan man se dessas utbrott då vattenkaskader  bryter upp ur den isiga ytan.

Det är en spännande värld. En av flera därute som vi vill veta mer om.

Se länken här där man kan se en film om inte bara denna intressanta måne utan även andra månar i vårt solsystem vilka är lika intressanta när det gäller att söka efter liv. Världar vilka innehåller vatten.

Den mest spännande månen i vårt solsystem.

Här finns  utbrott av is och vattenånga på ytan.  Ett hav med en frusen yta. Vad som finns i detta är en gåta men en spännande uppgift att undersöka för framtida forskare.

Sydpolen på månen har ett istäcke av ca 2 kilometers tjocklek. Detta gör istäcket tunnast här. Här uppstår under ytan tidvatten. Detta påverkas av den planet den kretsar runt. Planeten är Saturnus.

Månen består av en fast stenkärna med en radie av 185 km och en vätskeyta med ett djup av 45 km.  Istjockleken är som högst ca 40 km eller 4 mil. Men som sagt vid sydpolen kan den vara enbart ca 2 km.

Nu till månens namn vilken troligen en del redan gissat eller förstått.

Namnet är Enceladus. Månen är ca en sjättedel så stor som vår måne.  Fast den är så liten har den en atmosfär vilken hela tiden försvinner utåt. Troligen påfylls denna från månens innandöme hela tiden av dess gejsrar och vulkaner och gas därinne.

Saturnus måne Enceladus gejsrar sprutar taktfast. Så sker inte på Jorden.

Gejsrar finns på flera platser på vår planet bland annat på Island. När vatten värms upp av Jordens innanmäte och når kokpunkten sprutar det upp i fontänliknande sprut av vatten och ånga. Förutsättningen för att det ska ske är att jordskorpan är så tunn att vatten kan värmas upp till kokpunkten.

Men när en gejser sprutar på Jorden  innebär inte detta att alla andra sprutar över hela planeten eller ens i närheten.

På ismånen Enceldus sker dock detta alla sprutar samtidigt runt hela månen.. Vi vet att under ytan på månen finns vatten troligen saltvatten. När det värms upp sprutar vatten upp genom spricker i berggrund och is. Men att det sker taktfullt är ett mysterium.

Det teoretiskt  förklaras av att månen är liten och allt vatten har kontakt med samma värmekälla vilken värmer lika runt hela månen.  Att allt värms upp lika mycket kanske genom tidvatteneffekt från Saturnus gasjätten runt vilken månen kretsar.

Genom detta blir en likhet av uppvärmning och allt sprutar där det kan spruta ur gejsrar samtidigt och en utjämning av värmen i vattnet sker då tillfälligt innan ett nytt utbrott sker.

Bilden ovan från Wikipedia och Gejsern Strokkur på  Island.

En av Saturnus månar Enceladus matar en av Saturnus ringar genom sina isvulkaner. Forskare misstänker liv. Se en fascinerande film från Enceladus nedan.

Enceladusär en isvärld med ett saltvattenhav under ytan. Värme alstras i det inre och vulkaner sprutar upp saltvatten blandat med materia långt utanför  den tunna atmosfären.

Blandningen fastnar i en av ringarna runt Saturnus och fotsätter här sin bana runt Saturnus.

Forskarna fascineras av möjligheten till liv genom att det finns vatten under isen och i en av ringarna runt Saturnus. Här finnsen länk att koppla upp sig mot där en kort film på ett spännande och informativt vis förklarar  möjligheten till livsformer under Enceladus yta eller hör o häpna organiskt material i ringen som nämns ovan runt Saturnus.

Den tunna men grumliga atmosfären ger även reflexer vilket lurar oss att tro att månen är belyst och ljus av solen.

Kanske det även är förklaringen till dvärgplaneten Ceres  mystiska ljuskällor vilka tros komma från reflekterade material vilket jag hela tiden trott vara rhodium. Fortfarande finns inget svar på vad som reflekterar där. Men is verkar inte vara svaret på  Ceres vilket det är på Enceladus.

Det finns likheter med objekten inte ismässigt vad man vet men båda sprutar upp vattenplymer från det inre och båda har atmosfär. Då Enceladus har en grumlig atmosfär som reflekterar ljus och Ceres har atmosfär och vattenkaskader ses även här därför bör även Ceres atmosfär bestå av grumlighet. Därför kan reflektionen av de material som finns på vissa platser på Ceres reflekteras genom samma effekter som det sker på Enceladus. Vattenkaskader, mineralbitar i vattnet och en grumlig atmosfär som reflekterar vissa mineral eller isslag.