NASA:s G-IV-plan ska innehålla nästa generations vetenskapliga instrument

 

Bild https://www.nasa.gov I en serie testflygningar flög G-IV-flygplanet över Antelope Valley för att analysera flygplanets prestanda. Testet innefattade  ett nytt radarinstrument som utvecklats inom JPL  NASA:s Airborne Science Program som valt ut Gulfstream-IV-flygplanet till modifiering och som ska drivas av Armstrong Flight Research Center i Edwards, Kalifornien. Planet ska innehålla ny instrumentering ombord till stöd för myndighetens vetenskapliga missionsdirektorat. Testflygningarna började vid NASA Armstrong den 24 juni 2024 NASA/Carla Thomas.

Den 24 juni 2024 svepte ett flygplan från NASA:s Armstrong Flight Research Center i Edwards, Kalifornien. Piloterna genomförde flygningar med en Gulfstream IV (G-IV) för att utvärdera dettas plans hanteringsegenskaper och för att låta piloterna bekanta sig med planet innan det påbörjas strukturella modifieringar. Forskningsplanet ansluter sig till centrets flotta som betjänar NASA:s program för luftburen vetenskap.

G-IV kommer att bära Next Generation AirborneSynthetic Aperture Radar (AIRSAR-NG), som skickar och tar emot mikrovågssignaler för att samla in information om jordens topografiska egenskaper och hur dessa förändras över tid. Målet för teamet på NASA Armstrong är att modifiera G-IV då den ska rymma tre radar.

"AIRSAR-NG kommer att bestå av tre olika radarantenner med syntetisk apertur i ett instrument för att ge ny insyn på jordens yta på ett mer effektivt sätt", beskriver Yunling Lou, forskningsledare för instrumentet vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien. Kapaciteten hos det här nya instrumentet kommer att underlätta för ny teknik som tredimensionell avbildning något som kommer att vara användbart vid framtida rymduppdrag.

Med dessa och andra modifieringar som nu görs kommer G-IV också att kunna ta emot en ökad vikt och plats av vetenskapliga instrument vilket kan göra det möjligt för NASA att stödja mer dynamiska luftburna vetenskapliga uppdrag.

"Det här flygplanet kommer att hjälpa Armstrong att fortsätta vår långa historia av att stödja luftburen vetenskap för myndigheten och behålla expertisen för att genomföra framgångsrika vetenskapliga uppdrag i många år framöver", beskriver Franzeska Becker, G-IV-projektledare vid NASA Armstrong.

G-IV överfördes i februari från NASA:s Langley Research Center i Hampton, Virginia, och kommer att genomgå ytterligare modifieringar under överinseende av NASA Armstrongs team. Målet är att berika myndighetens luftburna vetenskapsprogram genom att utrusta flygplanet så att det fungerar som en mer kapabel och mångsidig forskningsplattform.

NASA tränar just nu en maskininlärningsalgoritm för analys av prover från Mars

 

När den under ledning av  ESA   Rosalind Franklin-rovern åker till Mars  vilket sker tidigast 2028 får en av NASA:s maskininlärningsalgoritmer sin första chans att glänsa efter mer än ett decennium av dataträning i labbmiljö.

Mars Organic Molecule Analyzer (MOMA) är ett masspektrometerinstrument som då kommer att finnas ombord på rovern. Instrumentet kommer att analysera prover som samlats in från borrprov en bit under Mars yta och skicka resultaten tillbaka till jorden där de kommer att matas in i algoritmen för att identifiera organiska föreningar i proverna.

Om några organiska föreningar upptäcks av rovern kan algoritmen avsevärt påskynda processen att identifiera dem vilket sparar tid för forskarna när de bestämmer hur och var de mest effektivt ska använda roverns tid på Mars.

Inom artificiell intelligens är maskininlärning ett sätt för datorer att lära av insamlad data för att identifiera mönster, fatta beslut och dra slutsatser.

Denna automatiserade process bör bli kraftfull när mönstren kanske inte är uppenbara för mänskliga forskare som ser på samma data vilket är typiskt i stora, komplexa datamängder som de i avbildning och spektralanalys. I MOMA:s fall har forskare samlat in laboratoriedata i mer än ett decennium beskriver Victoria Da Poian datautvecklare vid NASA Goddard som är med och leder utvecklingen av maskininlärningsalgoritmen. Forskarna tränar algoritmen genom att mata den med exempel på ämnen som kan finnas på Mars och märka upp vilka de är.

Algoritmen kommer att använda MOMA-data som in- och utdata till förutsägelser av den kemiska sammansättningen av analyserade prov baserat på dess träning. MOMA-projektet leds av Max Planck Institute for Solar System Research (MPS) i Tyskland med Dr. Fred Goesmann som huvudansvarig för testerna. Forskningscentret NASA Goddard var centret som utvecklade och byggde delsystemet MOMA-masspektrometer. 

Bild wikipedia Kap Verde, Victoriakratern, Meridiani Planum. Bilden är tagen av roboten Opportunity. Klippan är ungefär 6 meter hög.

Snap-it är ett spel från NASA för att få barn att utforska rymden.

 

Snap It är ett spel från NASA designat för barn från 7 år och uppåt som låter spelaren hjälpa Traveler, en entusiastisk karaktär, att utforska universum. Resenären har tidigare lärt sig om svarta hål och besöker nu jorden för att lära sig mer om solförmörkelser.

Solförmörkelser inträffar när månen passerar mellan jorden och solen. Den totala solförmörkelsen senare i år kommer helt att blockera solens ljus från att nå delar av östra och södra Nordamerika och bada landskapet i mörker. Genom att ta bilder av solen och dekorera vykort är målet med det här spelet att lära sig mer om solförmörkelser och föremål som passerar framför solen. Spelet kan spelas på vilken dator som helst med hjälp av en webbläsare. Spela spelet och dela dina #SnapIt vykort med vänner och familj: 

Bild NASA 

NASA vill öppna möjligheten till privata rymdstationer

 

Snart kommer den internationella rymdstationen ISS att avvecklas.

Planen är ca 2030.  NASA lägger stor vikt vid en sömlös övergång till framtida privata rymdstationer i låg jordbana. Detaljer om den övergången utarbetas nu, säger byråtjänstemän.

Anledningen till att detta är så viktigt är att vi tror att effekterna av ett tidsgap skulle ge  problem, beskriver ISS-chefen, Robyn Gatens, under en paneldiskussion vid International Space Station Research and Development Conference tidigare i augusti.

Några viktiga aktörer som kan påverkas vid ett tidsgap inkluderar forskare som vill göra forskningsexperiment i rymden samt leverantörer av besättning och lasttransporter. Med tanke på NASA: s förväntade tvååriga övergångsperiod måste en kommersiell efterträdare vara i drift senast 2028 för att förhindra komplikationer. För att planera för en smidig förskjutning av forskning och verksamhet till privata rymdstationer till 2030 utfärdade Vita husets kontor för vetenskaps- och teknikpolitik en strategi i mars i år som beskriver en handlingsplan.

Politikens övergripande mål är att USA ska vara ledande till en framväxande marknadsplats driven av kommersiella och privata företag som nu bedriver LEO, vilket i slutändan gör det möjligt för NASA att upprätthålla en "oavbruten amerikansk närvaro" i låg jordbana. Efter att ISS går i pension 2030 kommer NASA sannolikt att driva ett nationellt laboratorium som skulle stödja olika kommersiella plattformar. Även om detaljerna är få förväntas LEO National Lab, som ännu är arbetsnamn som hänvisar till "låg jordbana", representera all statligt sponsrad forskning som ska utföras på en kombination av tillgängliga privata rymdstationer.

Tanken är att det ska vara plattformslösning. Så det är inte en enda plats, det är inte ett enda laboratorium, beskriver Gatens det. En viktig princip som vi ser på är att den måste stödja men inte konkurrera med kommersiella plattformar och tjänsteleverantörer.

För närvarande har ISS-partners inklusive Japan, Kanada och Europeiska rymdorganisationen (ESA) åtagit sig att stödja ISS fram till dess stegvisa pensionering planerad till 2030. Ryssland har bekräftat sitt stöd endast fram till 2028, varefter det kommer att fokusera på att bygga en egen rymdstation, vars första modul förväntas vara klar 2027.

Bild https://www.esa.int/

NASA möte om UFO

 

Forskare vid NASA: s första offentliga möte om UFO beskrev att de önskade ett mer rigoröst vetenskapligt tillvägagångssätt för att klargöra ursprunget till hundratals mystiska observationer.

NASA meddelade 2022  att de höll på med att analysera observationer på himlen som inte säkert kunnat identifieras som luft- eller naturfenomen.

Ett oberoende team av 16 forskare ska rapportera sina resultat i en rapport i slutet av juli i år 2023.

De nuvarande uppgifterna och ögonvittnesrapporterna är otillräckliga för att ge avgörande säkra bevis på vad det är, beskrev astrofysiker David Spergel, ordförande för studien  på mötet.

Det har samlats in mer än 800 händelser under 27 år, varav två till fem procent av dem inte har kunnat förklaras,  sa vetenskapsjournalisten Nadia Drake, som medverkade i studien.

I en presentation visade Sean Kirkpatrick, chef för Pentagons All-Domain Anomaly Resolution office, en ny video av två avlägsna prickar som efter ett tag visade tre prickar som rör sig fram och tillbaka på en skärm, som spelats in av ett P3-militärflygplan i västra USA .

P3 kunde inte fånga prickarna och piloten rapporterade händelsen. Senare analys avslöjade att föremålen var mycket långt borta och sannolikt var kommersiella flygplan i en stor flygkorridor.

Det här är den typ av saker som kan ge missuppfattningar och lura både mycket högutbildade piloter och sensorer, beskrev Kirkpatrick .

Ett exempel på ett fortfarande oförklarligt fenomen var ett flygande metalliskt klot som upptäcktes av en MQ-9-drönare på en okänd plats i Mellanöstern, tillade Kirkpatrick.

– Det här är ett typiskt exempel på något av det vi ser mest av. Vi ser dessa över hela världen och vi ser att de gör mycket intressanta uppenbara manövrar.

Flera av studiens forskare har utsatts för trakasserier på nätet till följd av sitt deltagande i panelen, avslöjade Dan Evans, som samordnade forskningen.

NASAs arbete, som bygger på oklassificerat material är skilt från den så kallade  Pentagon-utredningen , även om de två utredningarna ser på samma slags frågor av hur man tillämpar vetenskapliga verktyg och metoder.

Hittills, i den refererade vetenskapliga litteraturen, finns det inga avgörande bevis som tyder på ett utomjordiskt ursprung av fenomenen  sammanfattade Drake.

Utöver ovan anser jag (mitt inlägg) att de ljusklot som ses och gör snabba och oväntade manövrar är klotblixtar i övre atmosfären. 

Bild från 9news.com.au på en rapporterad bild från stridspiloter i USA på UFO. Idag antas att bilden föreställer flygplan på långt avstånd i flygkorridor.

NASA förslag på landningsplats på månen

 

PÅ NASA förbereder man sig för fullt med att skicka astronauter till månen under Artemisprogrammets Artemis 3 under 2025. Nu har man identifierat 13 kandidatlandningsregioner nära månens sydpol där landning kan ske. Varje region innehåller flera potentiella landningsplatser för Artemis III, som kommer att vara det första av Artemis-uppdragen som tar en besättning till månytan, inklusive den första kvinnan till månen. 

I dagarna har Artemis 1 sänts upp  med syftet är att testa SLS (Space Launch System) namnet på raketen som skjuts upp SLS är det ordinarie namnet på raketen  och Orion namnet på den nya rymdfärjan inför kommande bemannade expeditioner. 

Att välja ut dessa regioner för landning innebär att vi är ett stort steg närmare för att återvända med människor till månen för första gången sedan Apolloprogrammet för mer än 50 år sedan, säger Mark Kirasich, biträdande associerad administratör för Artemis Campaign Development Division vid NASA:s huvudkontor i Washington. "När vi nu gör det kommer det att bli olikt alla tidigare uppdrag då astronauter under apolloprogrammet vågat sig in i okända områden som  inte tidigare utforskats av människor och lägga en grund för framtida långsiktiga vistelser."

NASA har identifierat följande kandidatregioner för en Artemis III-månlandning:

Faustini Fälg A

Topp nära Shackleton

Anslutande ås

Anslutande åsförlängning

de Gerlache Rim 1

de Gerlache Rim 2

de Gerlache-Kocher-massivet

Haworth

Malapert-massivet

Leibnitz Beta-platå

Nobile Rim 1

Nobile Rim 2

Amundsen Rim

Platserna kan ses i korta filmsnuttar i denna länk 

Var och en av dessa regioner ligger inom sex graders latitud från månens sydpol och innehåller tillsammans olika geologiska egenskaper. Tillsammans erbjuder regionerna landningsalternativ för Artemis III. Specifika landningsplatser är tätt kopplade till tidpunkten för lanseringsfönstret, så flera regioner säkerställer en flexibilitet för  färden under hela året (2025). Månen och Jorden bör ligga i en vinkel vid start som sparar bränsle, riktning och längd på resan (min anm.).  

För att välja regionerna bedömde ett byråövergripande team av forskare och ingenjörer området nära månens sydpol med hjälp av data från NASA: s Lunar Reconnaissance Orbiter och årtionden av publikationer och insamlade vetenskapliga resultat av månen. Förutom att överväga tillgänglighet för lanseringsfönster (rätt läge för jorden-månen för en uppsändning av en besättning för kortast möjliga färd) utvärderade teamet regioner baserat på att ge en säker landning i förhållande till terränglutning, enkel kommunikation med jorden och ljusförhållanden. För att bestämma tillgängligheten övervägde teamet även kombinerade funktioner hos Space Launch System-raketen, Orion-rymdfarkosten och det SpaceX-tillhandahållna Starship landningssystem till det system som ska landa människor säkrast möjligt på månen. 

Alla regioner som beaktas som landningsplats är vetenskapligt betydelsefulla på grund av dess närhet till månens sydpol ett område som innehåller permanent skuggade regioner rikt på resurser och en terräng som inte utforskats tidigare av människor.

"Flera av de föreslagna platserna inom regionerna finns bland några av de äldsta delarna av månen och tillsammans med de permanent skuggade regionerna ger de möjlighet att lära  mer om månens historia från tidigare outforskat månmaterial", säger Sarah Noble, Artemis månvetenskapsledare vid NASA: s Planetary Science Division.

Bild flickr.com på de landningsplatsalternativen på månen

NASA ska undersöka UFO (okända oidentifierade föremål) däruppe.

 

NASA har bildat ett studieteam med uppdraget att  till hösten undersöka oidentifierade flygfenomen (UAP) eller som man mer populärt kallar det UFO. Innebärande att vetenskapligt undersöka observationer av händelser på himlen som inte kunnat identifieras som flygplan eller kända naturfenomen.

Studien kommer att fokusera på att identifiera i tillgänglig data. Arbeta fram hur man bäst samlar in framtida data och hur NASA kan använda dessa data att arbeta utefter i hur den vetenskapliga förståelsen av UAP förbättras.

Det begränsade antalet observationer av säkerställd art av foton etc gör det för närvarande svårt att dra vetenskapliga slutsatser om dessa händelser. Oidentifierade fenomen i atmosfären är däremot av intresse för både nationell säkerhet och flygsäkerhet. Att fastställa vilka händelser som är naturliga ger ett viktigt första steg i att identifiera och förstå dessa vilket överensstämmer med ett av NASAs mål att säkerställa flygs säkerhet i luftrummet. Men det finns däremot inga bevis för att UAP:er har utomjordiskt ursprung.

De kan naturligtvis vara farkoster av spionerande slag av stater på jorden. Världen idag har ju åter blivit otrygg och krigisk som vi vet med hot och elände då vi har en hög världsledare som är instabila, värklighetstolkare enligt egen agenda men med stor makt av folket. Något som gör ovan analyser extra viktiga i vår tid (min anm.).

"NASA anser att verktygen för en vetenskaplig analys är kraftfulla", säger Thomas Zurbuchen, associerad administratör för vetenskap vid NASA: s huvudkontor i Washington. – Vi har tillgång till ett brett spektrum av observationer av jorden från rymden – och det är livsnerven i den vetenskapliga undersökningen. Vi har verktygen och teamet som kan hjälpa oss att förbättra vår förståelse för det okända. Det är själva definitionen av vad vetenskap är. Det är vad vi gör."

Ja UFO vi ser från jorden måste om de inte är synvillor även kunna ses från en satellit (min anm.). Syns inget från satelliten är det en reflex, hallucination, hägring, ett lokalt väderfenomen eller lokalt ljussken.

Byrån är inte en del av försvarsdepartementets Unidentified Aerial Phenomena Task Force eller dess efterträdare, Airborne Object Identification and Management Synchronization Group. NASA har dock samordnat brett samarbete i hela regeringen om hur man tillämpar vetenskapliga verktyg för att belysa arten och ursprunget till oidentifierade flygfenomen (UFO).

Bild pixabay.com

4 Prioriterade uppdrag NASA nu vill få igång.

 

NASA har nu valt fyra småskaliga astrofysiska uppdrag för vidare konceptutveckling i ett nytt program som kallas Pioneers. Genom små satelliter och vetenskapliga ballonger ska  nya plattformar konstrueras för att utforska kosmiska fenomen som galaxevolution, exoplaneter, högenergi-neutriner och neutronstjärnfusioner. Nedanstående projekt.

 

Aspera blir en liten satellit som kommer att studera galaxers evolution. Detta genom observationer i ultraviolett ljus för att undersöka het gas i utrymmet mellan galaxerna och inflödet och utflödet av gas från galaxer.

 

Pandora blir också den en mindre satellit som ska studera 20 stjärnor och deras 39 exoplaneter i synligt och infrarött ljus. Detta syftar till att lära att skilja signalerna (spektrumet) från stjärnor och planeters atmosfärer.

 

StarBurst är en annan liten satellit  som ska upptäcka energirika gammastrålar från händelser som sammanslagningar av täta stjärnrester så kallade  neutronstjärnor. Detta ska ge värdefull inblick i sådana händelser som kan upptäckas från gravitationsvågor observerade från jorden. Dessa händelser är de där de flesta av tungmetallerna i universum såsom guld och platina bildas.

 

PUEO är ett ballonguppdrag där ballongen lyfter från Antarktis med uppdrag att upptäcka signaler från ultrahög energi så kallade neutriner. Partiklar som innehåller värdefulla ledtrådar om den starka energin i astrofysiska processer, inklusive skapandet av svarta hål och neutronstjärnors fusioner. Neutriner färdas ostört genom universum och transporterar information om händelser miljarder ljusår bort.

 

För att veta vilka som leder vart och ett av dessa projekt följ länken från NASA här. 

 

Bild från pixabay.com på NASA emblem

NASA testar ny måndräkt

 

NASA håller på att utforma en helt ny modell av måndräkt för de astronauter som ska gå omkring där om allt går som det ska 2024. Det är då Atemis 3 programmet ska vara i gång och rymdfärjan Orion (Orion Multi-Purpose Crew Vehicle (MPCV)) ska transportera astronauter till månen igen för första gången sedan 1972.

Rymddräkten kallas Exploration Extravehicular Mobility Unit (xEMU), och ska skydda astronauter från den ogästvänliga miljön på månens yta. Det är en helt annan dräkt än de astronauterna har som åker mellan ISS och Jorden (rymdstationen).

"Denna xEMU representerar den första nya rymddräkt som NASA har utvecklat på över 40 år.” säger George Nield som tidigare var biträdande administratör för kommersiella rymdtransporter vid Federal Aviation Administration den 1 oktober under en webbsändning vid kvartalsmötet i NASA: s Aerospace Safety Advisory Panel och tillägger, "Hittills ser det ut som schemat håller."

NASA ingenjörer kommer att kontrollera konstruktionen i detalj och beräknar detta klart i december, sade Niel. En andra dräkt kommer att byggas för kvalificeringstest och en tredje kommer att testas i omloppsbana på den internationella rymdstationen. De två sista kostymerna i uppsättningen kommer att användas på månen 2024 om allt går enligt planerna.

Förutom det viktigaste, rymddräkten, kommer varje Artemis-astronaut också att bära ett internt kylplagg, och NASA har nu slutfört den första prototypen av det underplagget, enligt Nield. Något som även ska uppgraderas är den ryggsäckliknande Portable Life Support System som astronauter bär för att överleva.

Jag (min anm) kan bara önska dem lycka till och hoppas planerna håller. Det var snart 50 år sedan människor gick omkring på månen då Apollo 17 var där i dec 1972. 

Bild från vikipedia en illustration på rymdfärjan Orion.

Blazaren 1ES 1218+304 undersöks av NASA

En blazar eller blasar  är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna.

Med hjälp av tre av NASA:s rymdobservatorier har astronomer genomfört en multivåglängdsstudie av utsläppen från en blazar som kallas 1ES 1218+304.e  och finns 15 miljoner ljusår bort.

De har genomfört en detaljerad studie tidsmässigt och spektralanalys av de data som samlats in mellan 2008 och 2020 av gammastrålning, röntgenstrålning och optiska/ ultravioletta våglängder.

Syftet med arbetet var att undersöka ursprunget till utsläppen från 1ES 1218+304 genom att analysera de senast tillgängliga uppgifterna.

Observationerna visade att det långa tidsgenomsnittet av gammastrålar från 1ES 1218+304 är svårt att beräkna men resultatet visar ett fotonindex på 1,71 och med ett flöde på ca 0,0000000189 foton/cm2/s. Gammastrålutsläppen befanns sträcka sig upp till ca 600 GeV. I avslutande kommentarer noterade astronomerna att baserat på insamlade data är det fortfarande för tidigt att bekräfta om 1ES 1218+304 är en normal (vanlig) eller en extrem blazar. Ytterligare stora multifrekventa observationer av den här källan kan visa vilket.

Blazarer är inte helt förstådda och ny forskning bör i framtiden (min anm.) ge mer kunskap. Vi vet inte så mycket om universum då det gäller sammansättning och strålningskällor och varför de finns och hur det fungerar däruppe.

Bild från vikipedia där en konstnär ger sin bild av hur en blazar kan se ut.

NASA planerar bygga ett teleskop på månens baksida

NASA är nu ett steg närmare verkligheten av att finansiera ett förslag om att bygga ett radioteleskop inuti en krater på månens baksida. Det föreslagna telekopet skulle vara en kilometer i diameter vilket gör det till "det största fullskaliga  radioteleskopet i solsystemet (innebärande att det kan söka på alla våglängder).


Projektet kallas Lunar Crater Radio Telescope (LCRT) och  förslaget är en skapelse av Saptarshi Bandyopadhyay robottekniker vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory. LCRT är fortfarande i "mycket tidiga utvecklingsstadie", säger Bandyopadhyay.

 Bandyopadhyay föreställer sig att bygga LCRT i en krater som mäter cirka tre till fem kilometer i diameter och teleskopets nätmaskiga byggnadsställningar skulle kunna levereras och uppföras av väggklättrande robotar, såsom NASA:s DuAxel-rovers   

som skulle kunna bygga på kraterns vertikala sluttningar.


Detta teleskops fördel är att det undviker alla radiostörningar som produceras av människor. Det skulle observera universum utan en slöja av atmosfär. Jordens atmosfär är ganska användbar för att hålla oss alla vid liv men den blockerar också våglängder av ljus från att nå markbaserade observatorier inklusive lågfrekventa våglängder som överstiger 10 meter.


"En ultralång våglängd söks lättare på genom radioteleskop på andra sidan månen. Det är har enorma fördelar jämfört med jordbaserade teleskop och även över de teleskop som idag finns därute i omloppsbanor runt jorden," säger Bandyopadhyay.


Jag (min anm.) anser projektet mycket intressant och i en framtid kan liknande teleskop på Mars eller än längre ut även de vara ännu intressanta. Ju längre från solen desto bättre. Detta då även solen kan vara en störningskälla.


Bild från wikimedia på den sida av månen som alltid är bortvänd från oss.

Asteroiden Bennu ska besökas av NASA-farkost i augusti 2020.

I augusti kommer en robotfarkost från NASA att för första gången någonsin att sjunka ner till ytan av en asteroid och där samla ett prov för att därefter åter styra tillbaka mot jorden. För att uppnå denna utmanande bedrift till Bennu som asteroiden heter har OSIRIS-REx  (projektets namn och robotens) ett team utarbetat nya tekniker. Teknik för att landa och ta prov på asteroiden Bennus med dess mikrogravitationmiljö. 


Men det behövs mer övning och erfarenhet för att uppdraget ska kunna gå av stapeln i augusti. Därför flyger rymdfarkosten i närheten av asteroiden för att testa OSIRIS-REx programmet redan i sommar. 


Under hela touchdown sekvensen använder rymdfarkosten tre separata propellrar för att ta sig ner till asteroidens yta. Efter en höjd ovan Bennu på125 m där rymdfarkostens position och hastighet justeras är tredje fasen igång. Denna tredje manöver kallad "Matchpoint", sker cirka 50 meter från asteroidens yta och placerar rymdfarkosten på en bana som matchar rotationen av Bennus för att sedan sjunka ner mot den då inriktade touchdown-platsen. Denna fyra timmars händelse börjar med att rymdfarkosten lämnar sin omloppsbana på 1 km ovanför asteroiden där farkosten utökar sin robotprovtagningsarm – Touch-And-Go Sample Acquisition Mechanism (TAGSAM) – från sin vikta parkerade position vid roboten ut till provinsamlingskonfigurationen.

 Omedelbart därefter tar rymdfarkosten navigeringsbilder för NFT vägledning. NFT tillåter rymdfarkosten att självständigt vägleda Bennu ner till ytan genom att jämföra en inbyggd bildkatalog med realtidtagna navigeringsbilder tagna under nedstigning. När rymdfarkosten sjunker ner till ytan uppdaterar NFT-systemet och rymdfarkostens förväntade kontaktpunkt beroende på OSIRIS-REx position i förhållande till Bennus landmärken. På ytan tas prov och sedan är det meningen att rymdfarkosten åter ska stiga för att färdas tillbaks till jorden med provet.


Bild från vikipedia på asteroiden Bennu ovan.

Nasa har upptäckt att Meteoriter innehåller socker

Meteoriter som kraschade ned på jorden för miljoner år sedan innehåller socker säger forskare vilket enligt dessa ökar sanningshalten i teorin om att asteroider kan ha tagit med sig livet till jorden.


Ett internationellt team av forskare hittade dessa  "bio-essentiella" sockerarter i meteoriter, biologiskt viktiga föreningar enligt pressmeddelandet från NASA.


 Asteroider kretsar runt solen i stora mängder och när de slår ner på jorden i form av mindre format kallas de meteoriter. Teoretiskt anses att kemiska reaktioner inom asteroider kan skapa några av de livsviktiga elementen för liv.


 Forskarna fann sockerarter som arabinos och xylos i meteoriterna - men det viktigaste fyndet var dock ribos.  Ribos spelar en  viktig roll i vår mänskliga biologi. Det finns i våra RNA-molekyler (ribonukleinsyra) och levererar meddelanden från vårt DNA för att hjälpa till att bygga proteiner i våra kroppar.


"Det är anmärkningsvärt att en så bräcklig molekyl som ribos kunde detekteras i sådant gammalt material," sade Jason Dworkin från NASA, en medförfattare till studien, i pressmeddelandet.


Upptäckten av ribos antyder även att RNA utvecklades före DNA vilket ger forskarna en tydligare bild av hur livet kan ha bildats. DNA har länge betraktats som "mallen för livet" - men RNA-molekyler har fler förmågor, som att replikera utan hjälp av andra molekyler. Denna  förmåga i kombination med det faktum att forskare ännu inte hittat socker i DNA i meteoriter stöder teorin att "RNA samordnade livets maskineri före DNA."Forskningen ger det första direkta beviset på ribos i rymden och leveransen av socker till jorden”, sade Yoshihiro Furukawa från Japans Tohoku universitet, huvudförfattare till rapporten. "Det utomjordiska sockret kan ha bidragit till bildandet av RNA på jorden som sedan ledde till livets ursprung."


Naturligtvis finns  möjligheten att meteoriterna hade förorenats av livet på jorden - men tester visade bevis på att detta är osannolikt och att sockret förmodligen kom från rymden sägs i rapporten.


För min del (min anm) anser jag att sockret förorenat meteoriten under tidens gång och ursprungligen kommer från jorden där detta då redan fanns eller kom att finnas. Den dag man undersöker en meteorit i dess rätta miljö i rymden och finner socker då blir det en annan sak och en betydligt intressantare upptäckt.


I detta fall ovan ser jag forskningen som en vilja att bekräfta den teori som säger att livet kom från asteroider.

NASA har upptäckt en vätgasplanet som fått beteckningen GJ 3470b

NASA: s Hubble och Spitzer rymdteleskop har upptäckt en planet varifrån gas sprids ut i rymden.


Planeten finns runt den röda dvärgstjärnan GJ 3470 i riktning mot stjärnbilden kräftan och har fått beteckningen Gliese 3470 b (GJ 3470 b). Den är nästan 13 gånger större än jorden och i storlek mer jämförbar med Neptunus som är 17 gånger större än jorden.


Forskare förutspådde vid upptäckten av  GJ 3470b att den skulle ha en  atmosfär innehållande syre och kolföreningar samma element som är roten till vattenånga och metangas som observerats på Neptunus.  Men det hittades en atmosfär som har en sammansättning av väte och helium likt solen har.


Björn Benneke, huvudförfattare av den nya forskningsrapporten om solsystem GJ 3470 och astronom vid universitetet i Montreal har tidigare  upptäckt många mycket större exoplaneter som kretsar väldigt nära sina solar kända som ”heta Jupitrar” (obs i vårt solsystem finns inte heta jupitrar) Namnet jupitrar kommer från att de är stora som vår Jupiter i vårt solsystem men ligger mycket närmre sin sol och därmed är betydligt hetare.
  

Men denna planet är annorlunda. Många forskare misstänker dock att Jupiterlika planeter bildas längre ut i sina respektive solsystem innan du migrerar in mot sin sols närområde.


Det är emellertid inte fallet för GJ 3470 b. Planeten har sannolikt bildats där den finns nu mycket nära en röd dvärg stjärna som är ungefär hälften så stor som vår egen sol.

 Planeten började förmodligen som en torr klippa vilken efterhand  plockade upp väte och helium från gasdisken som omger den röda dvärgstjärna som är centrum i detta solsystem. Därefter bildades efterhand gashöljet och det blev en gasplanet. Något som kanske även kunde skett med Merkurius om denna legat än närmre solen.


Bilden är en illustration av hur GJ 3470 b kan se ut framför sin sol.

NASA vill sända farkost till Triton den märkligaste månen i vårt solsystem.

Neptunus största måne Triton är en av de märkligaste i solsystemet. Den är en  bland Neptunus kända 14 månar.  NASA önskar sända  dit en farkost för att undersöka denna spännande måne.


Triton är utöver den största månen runt Neptunus även den sjunde största i vårt solsystem. Forskare tror att den kom till i Kuiperbältet innan den fick sin nuvarande omloppsbana runt mest avlägsna planeten i vårt solsystem.


Månens isiga yta kan dölja en flytande ocean. Voyager 2 vilken sköts upp 1977 flög i närområdet av Neptunus under 1989. Det var då Tritons yta upptäcktes genom de data som då insamlades och att dess yta varit geologiskt aktiv så sent som för 10 miljoner år sedan. Triton är udda på en mängd olika sätt.


Den kretsar runt Neptunus  i en  ovanligt brant vinkelbana. Voyager 2 upptäckte också stora plymer av vatten vilka stiger upp från månens yta och mörka märken som kan vara resterna av gamla vattenplymer.


Nu önskar NASA medel för att sända upp en farkost för att undersöka månen mer. En farkost som fått arbetsnamnet Trident och ska  lanserar 2029 och landa på den  isiga månen under tidigt 2040-tal för provtagning av is och atmosfär.


Den som lever då har något spännande att se fram emot. Om nu detta projekt blir av.
Bild. Triton från Vikipedia.

Nasa söker allmänhetens hjälp för att kartlägga asteroiden Bennu.

Ditt uppdrag är att klicka på de stenblock som du ser i en detaljerad bild på Bennus yta.

Uppdragets mål är att finna plats att styra NASAS OSIRIS-REx ner till ytan för att där ta prov på asteroiden. Farkosten finns just nu i omloppsbana över denna sedan december 2018.


Teamet vilket ansvarar för rymdfarkosten har bara sex veckor på sig att med allmänhetens hjälp att med hjälp av en högupplöst karta av Bennus yta  att välja var man ska landa och ta  ett prov. 

Exakt lanseringsdatum för projektet beror på hur lång tid det tar OSIRIS-REx team att sammanställa detaljerade högupplösta bilder på stenblock och analys av dessa för att finna en bra plats att ta prov på utan att riskera en katastrof vid landningen. Katastrof i form av att farkosten välter eller fastnar i något av alla de stenblock som ytan är full av.


Allmänhetens hjälp är viktigt eftersom Bennu har visat sig vara ett mer komplicerat mål än forskarna trodde innan man kom hit i december.


Det finns gott om farliga platser. En lös sten enbart 21 centimeter i diameter kan effektivt täppa till provtagningsinstrumentets mekanism. Apparaten fungerar genom att blåsa tryckluft på ytan och tryckluft kan om det riktas fel få effekten av att sten kan studsa in i mekanismen och täppa till denna.


Det är därför OSIRIS-REx team behöver hjälp för att finna en säker plats för landning och provtagning. Skulle de själva göra detta skulle det bli dyrt och ta lång tid. Allmänheten är gratisarbetande. Jag vet inte varför tiden är knapp för detta men kan tänka mig det har med energitillgång för farkosten.


Arbetetsom kallas  CosmoQuest (instrumenet för analys av bilder)  volontärer hjälper OSIRIS-REx laget studera storleksfördelningen av stenblock genom exempelvis och hur ljusa eller mörka de är enligt skuggor, dess form och om de ser ostabila ut.


Läs mer om projektet här. 

NASA anser att det kommer att hittas liv på Mars

Något få att NASA går ut med att påstå att det kommer att hittas liv på Mars. Ett påstående de knappast skulle gå ut med utan anledning eller som en förhoppning (anser jag).


Forskarvärlden skannar rymden med syfte att hitta platser med förhållanden där organismer kan existera. En del intressanta exoplaneter har hittats men avståndet gör det svårt att veta om det finns liv här.


Nasa har en rad pågående projekt och tror att vårt eget solsystem med all sannolikhet kommer visa sig ha utomjordiskt liv.


Opportunity rover (rymdbilen)  på Mars är utom drift numera men under sin livstid avslöjade denna att Mars är en betydligt mer aktiv och en intressant plats än vad forskarna tidigare trott.


Nu påstår Nasa att de är på god väg att hitta utomjordiskt liv på Mars. Det hävdar bland annat Jim Bridenstine utsedd till Nasa Administrator av president Trump.


En hel rad av observationer från Mars har påvisat en stor sannolikhet för att liv en gång har funnits på planeten eller rent av fortfarande finns där påstår Bridenstine.  De byggstenar som behövs för att skapa komplexa organiska molekyler finns på Mars och under ytan finns det för liv livsviktiga vattnet.


Själv anser jag att allt detta sammantaget inget bevisar mer än att allt för livsmöjligheter finns på Mars men inget visar att liv existerar.

En rysk miljardär planerar tillsammans med NASA att söka efter liv på Saturnus måne Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar. Månen är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av Jordens månes diameter. Trots denna storlek har Enceladus en varierad terräng med gamla områden med många kratrar till yngre slätmarkområden. Upptäckten av att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att månen är geologiskt aktiv ännu idag.


Gejsrar från isvulkaner på Enceladus sydpol som sprutar ut is och vattenånga har setts. Enligt forskare som analyserat bilderna där vattenplymer ses innebär gejsrarna att det måste finnas vatten under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande under isen.

Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupiters måne Europa. Europa är Jupiters fjärde största måne. Den är täckt av is vilket skulle förklara varför den nästan helt saknar kratrar (ev krtrar döljs under istäcket) . Under istäcket antas att ett flytande hav av  vatten ska finnas. Enligt mig verkar denna måne intressantare än Enceladus att undersöka. 

Misstanken att Enceladus undre yta kan vara för varm för liv med anledning av gejsrarna och även att det kan vara förorenat vatten från geologiska processer finns (tycker mig). 


Men under Enceladus yta anses en vattenocean under den södra isskorpan finnas med en volym som Lake Superior (Övre sjön) i Nordamerika. Övre sjön är den största av Nordamerikas stora sjöar. Det är den största sötvattensjön i världen räknat på yta.


 Genom att jämföra med gravimetriska data från Cassinis förbiflygningar av månen mellan 2005–2011 kunde forskarna bekräfta att Enceladus troligtvis har en ocean av flytande vatten under sin frusna yta. Under den isiga skorpan ligger ett saltvattenhav vilket inte bör avvika alltför mycket från jordens oceaner enligt de teorier som finns idag.


Den ryska miljardären entreprenör och fysikern Yuri Milner vill skicka en obemannad farkost till denna måne för att undersöka på plats om liv finns i detta hav och NASA vill hjälpa honom med detta.


 Enceladus har blivit ett favoritmål i sökandet efter utomjordiskt liv i vårt solsystem eftersom dess hav tros vara ganska likt haven på jorden utifrån de  data Cassini sände tillbaka under sitt uppdrag där 2008  då gejsrar” av vattenånga sågs. Cassini flög rakt igenom några av dessa vattenplymer och kunde då analysera deras sammansättning.
Resultatet blev att de innehåller vattenånga, ispartiklar, komplexa organiska molekyler och salter. 


Cassini fann inte liv men hittade värdefulla ledtrådar  som pekade på att det kan finnas liv i havet under ytan. Det kan vara endast mikrober men även detta är liv.


Vi får se vad man finner om nu uppdraget blir av. Planer finns men alla planer förverkligas inte som man tänkt. 


Bild 1 Bild av Enceladus tagen av Cassini. Bild 2 månen Europa vilken jag ser som minst lika intressant som Enceladus.

NASA önskar hjälp av allmänheten med att uppställa ett jordskredsregister

Åter önskar NASA hjälp av allmänheten med att bygga upp ett register. Denna gång ett jordskredsregister.

Allmänheten är välkommen liksom myndigheter över hela världen att sända in rapporter från lokaltidningar eller myndighetsregister.

Med hjälp av detta kan sedan statistik utarbetas på var jordskred är vanliga och hur ofta de uppstår vilket kan ge varningar för att motarbeta att människor och byggnader skadas eller byggnader byggs på livsfarliga platser. Registret ska som jag tror vara öppet för alla när det är utbyggt. Om det blir en kostnad att använda det vet jag inte.

Bilden visar ett av husen vilket skadades efter ett jordskred 2005 i Laguna Beach i Kalifornien.

Ej helt förståeliga hål i isen på Arktis. Fotograferade av NASA.

Icebridge heter ett projekt där NASA fotograferar Arktis och Antarktis från högtflygande flygplan i syfte att förstå mer om dessa poler och klimatförändringar.

NU har foton visat på partier av tunnare is där öppna runda vakar uppstått. Detta vid en fotografering på nordliga breddgrader i detta fall i Norra Kanada på 69.71 grader norr och 138.22 grader väst, 75 km nordväst om Kanadas Mackenzie River Delta.

Hur eller varför detta skett vet man inte. Troligen är det något som har samband med uppvärmning av havsvattenströmmar att göra. Men hur detta fenomen uppstår vet man inte.