Io är den tredje största av Jupiters månar med en
yta olik alla andra kända himlakroppars i vårt solsystem (se bild ovan).
Forskarna som först såg bilderna från Voyager 1
vilken sändes upp 1977 den första rymdfarkost som kom i närheten
av månen Io fick astronomer att häpna över utseendet av månen när fotona kom
till Jorden.
Förväntningarna var att se nedslagskratrar och att
räkna antalet nedslagskratrar från meteorer av samma slag som ex gjorts på vår måne per
areaenhet för att därefter beräkna åldern av Ios yta misslyckades. Detta på grund av att de såg enbart ett fåtal sådana och om dessa egentligen var nedslagskratrar var osäkert.
Istället för nedslagskratrar hittade Voyager 1
hundratals vulkankratrar. Några av dem var aktiva vulkaner.
Från Voyager 1 togs foton av eruptioner där 300 km
höga moln av aska kunde ses. Även nästa Voyagersond Voyager 2 vilken även den sändes upp
1977 visade samma resultat (obs följ gärna medföljande länkar av dessas färd
och se var de finns idag de är ännu i arbete) .
Därefter sändes 1989 rymdsonden Galileo upp. Galileo kunde utforska Io
mer i detalj och mätte utförligt Io:s yta. Det kom då fram att
lavaströmmarna där var betydligt varmare än de som flöt på jorden. Innehållet i
dessa var enligt de mätningar som gjordes av Galileo troligen bestående av magnesium och
järn.
Detta till motsatta resultat från analysering av Voyagers
bilder vilka vilseledde forskarna att tro att lavan som flöt på Ios yta mest
bestod av olika föreningar av smält svavel.
Men erfarenhetsmässigt var det konstigt att det
skulle vara smält svavel då strömmarna var för heta för att detta skulle vara
rätt.
En ny idé i
dag är dock att Ios lava består av smält silikatsten. Men nyligen gjorda
observationer med Hubbleteleskopet tyder även på att materialet kan vara rikt
på natrium.
Men det betyder inte att alla dessa påståenden och
mätningar är motsägelsefulla. Det kan vara varierande material på olika
platser. Vissa av de hetaste punkterna på Io når temperaturer på 1227C medan
medeltemperaturen är ca -143C på ytan.
Dessa heta platser är den huvudsakliga mekanismen där
Io förlorar sin inre värme. Insamlade
data av NASA'S Juno vilken sändes upp 2011 med ett instrument med namnet Jovian infraröd Auroral Mapper (JIRAM) visade att det fanns en hittills oupptäckt värmekälla vid dess sydpol. En
vulkan.
Dessa IR-data vilka samlades in den16 dec 2017 när
Juno var 470.000 kilometer från månen visar detta. Denna nya heta punkt vilken JIRAM
fann är ca 300 kilometer från närmaste tidigare kartlagt värmepunkt, sade
Alessandro Mura, en Juno Co-Investigator från Institutet för astrofysik i Rom.
Detta fynd indikerar på en hittills okänd vulkan. Men det är ännu ej bevisats. Enbart värmepunkten är upptäckt inte dess källa.
Jag tycker själv att Io har en unik gul nyans och
att den ser väldigt annorlunda ut mot andra objekt därute i vårt solsystem. De
är vacker på sitt vis.
