Min kamp mot fas 3 avslutas nu då 80% av deltagarna visat sig nöjda med åtgärden

Få är också missnöjda med ersättningnsnivån av det stöd de får i fas 3. Då ser jag ingen mening längre att motarbeta fas 3. Hade resultatet varit det motsatta hade jag kämpat vidare.

 Alliansens politik stöds därmed av inte bara alliansen och svenskarna utan även i stor majoritet av deltagarna. Kampen mot fas 3 blir därmed meningslös.

Jag kan aldrig förstå varför människor är nöjda med en ersättning som är så låg och att de accepterar det jag ser som slavliknande förhållanden. Ingen är skrämd till tystnad människor har utan risk sagt vad de anser och resultatet är raka motsatsen till vad som tidigare framkommit. Åtgärden är här för att stanna och  ersättningsnivån som finns för de sysselsatta kommer, utan att mer än några få protesterar, att urholkas år för år genom inflationen.

Kanske de som är i fas 3 har skolats in i underkastelse så hårt i fas 1 och 2 att de anser att de ska få det sämre ekonomiskt år för år.

Nu kommer jag att koncentrera mig på andra saker som jag anser vara fel istället ex utförsäkringen av sjuka. Om nu inte en rapport kommer där dessa till 80% anser att utförsäkringen av dem är rätt.

Slutligen kan Arbetsförmedlingen rapport kan läsas i sin helhet här.

Alliansens nya misslyckande. Avreglering av apoteken. Spöken från det förflutna styr vårt land.

Avregleringen blev som väntat enbart av ondo för alla, utom av den anledning alliansen genomförde den. Fler kunde starta eget företag och det var ledstjärnan när beslutet togs.  Vilka effekter det blev för den svenska och medicinbehövande befolkningen togs här, liksom i utförsäkringen, ingen hänsyn till.

De sjuka har inga rättigheter, bara skyldigheter i alliansens Sverige.

Problem som uppstod är att en apotekskedja inte har kunskap om ifall en annan närliggande kedja har den medicin inne som man behöver, så det är bara att gå runt till de olika apoteken tills man kommer till ett som faktiskt har medicinen inne, när den inte finns på det apotek man först gick till.

De kan inte och försöker inte ens ta reda på ifall konkurrenten har den. Samarbetet finns inte. Tidigare fanns bara ett apotek och då kunde man snabbt o lätt få veta var medicinen fanns att hämta just nu. Ingen konkurrens fanns mellan apoteken.  Det som fanns var statligt och hade inte vinstkrav, därmed blev medicinen billigare för kunden.

Detta är något som inte nämndes när avregleringen kom. Billigare blev det inte för konsumenten. Även livsmedelskedjor började sälja receptfria medel, vilket gjorde att ingen där kan ge råd om dessa, som på Netto, Statoil eller andra bensin och livsmedelskedjor. Enbart ICA Maxi skapade ett eget apotek, Cura, där kunnig personal finns. Men även här är medicinen ofta inte på lager.

Apoteken som finns i dag har i många fall få kunder. Många kommer säkert att läggas ned efter hand. Ju fler kockar desto sämre soppa.

Inte reagerade svenska folket, eller för den skull oppositionen, mot avregleringen fast man vet hur dyrt och uselt det blev med en föregående avreglering, elmarknaden. Vissa saker ska staten ha koll på, inte privata aktörer.

Ideologi går före sunt förnuft. Innebärande att konsekvenser av sedan länge fungerande system avregleras i syftet att företagare ska tjäna pengar på den dumma allmänheten som inte förstår vad avreglering innebär utan litar på staten och politikernas styrande.

Ansvar har inte dagens beslutfattare, endast en ideologi av samma slag som i det gamla ståndssamhället. Allt går igen. Spöken från det förflutna har åter visat sig ideologiskt hos vår allians.

 En agenda som enbart handlar om fri företagsamhet, oberoende av konsekvenser av denna.