Med hjälp av James Weebteleskopet har ett forskarlag
där Paola Caselli, Barbara Michela
Giuliano och Basile Husquinet från MPE (Max Planck Institute for
Extraterrestrial Physics) ingick undersökt djupt in i täta molnkärnor och
avslöjat detaljer om interstellär is som tidigare inte kunnat observeras.
Studien fokuserar på Chamaeleon I-regionen (gasområde
i Vintergatans närområde) och för arbetet användes JWST:s NIRCam för att
mäta spektroskopiska linjer mot hundratals stjärnor bakom molnet.
För första gången har svaga spektroskopiska
egenskaper som kallas "dinglande OH"(syre väte) upptäckts vilket tyder på att vattenmolekyler
finns men att dessa inte är helt bundna
i isen i molnet. Dessa egenskaper kan spåra porösiteten och modifieringen av
isiga korn när de utvecklas i molekylmoln till protoplanetära skivor.
Upptäckten ökar vår förståelse för iskornens struktur och dess roll i
planetbildning.
Studien visar att det i molnet finns potentiellt
"fluffiga" iskorn, vilket påverkar den kemi som kan uppstå i dessa
regioner och därmed graden av kemisk komplexitet som kan byggas upp. Upptäckten
öppnar även för att studera planetbildning eftersom dessa spektrala egenskaper
i slutändan gör det möjligt för oss att bygga upp en uppfattning om den
rumsliga fördelningen och variationen av isar samt hur de utvecklas på sin färd
från molekylmoln, till protoplanetära skivor, till planeter.
Bild https://www.mpe.mpg.de/ Illustration av de
olika OH-bindningsscenarierna som observerats i det mörka molnet Cha
I(Chamaeleon I-regionen ett tätt molnområde nära oss i Vintergatan) med James
Weebtelekopet.
