Från vikipedia ”BepiColomboBepiColombo, är en rymdsond som sköts upp med en Ariane 5-raket den 20 oktober 2018. Sondens buss (MTM: Mercury Transfer Module) kommer färdas till Merkurius med två rymdsonder som ska placeras ut och kretsa kring Merkurius: en europeisk som ska kartlägga planetens yta (MPO: Mercury Planetary Orbiter) och en japansk som ska studera dess magnetosfär” fritt citerat.
BepiColombo är ett uppdrag och samarbete mellan ESA och Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA) med destination MerkuriusMerkurius. Den minst utforskade planeten i det inre av solsystemet.
Uppdraget består av två rymdfarkoster som kommer att
placeras i skilda omloppsbanor runt Merkurius: ESA:s Mercury Planetary Orbiter
och JAXA:s Mercury Magnetospheric Orbiter. Båda fungerar just nu som beräknat. Båda
är fullpackade med vetenskapliga instrument och utformade för att studera
Merkurius sammansättning, atmosfär, magnetosfär, historia och för att ta itu
med frågor om bildandet och utvecklingen av vårt solsystem.
BepiColombo, ESA:s och JAXA:s gemensamma uppdrag
till Merkurius, har dock haft ett problem som hindrar rymdfarkostens styrpropellrar
från att fungera med full effekt. BepiColombo i sig är en tredelad bestående av två vetenskapliga sonder (se
ovan) och Mercury Transfer Module som är den som bär ovan farkoster
utformade för att separeras från varandra som en del av uppdraget. Den 26
april, när BepiColombo skulle påbörja sin en manöver, misslyckades Mercury
Transfer Module med att leverera tillräckligt med elektrisk kraft till
rymdfarkosten BepiColombo styrpropellrar.
Ett kombinerat team från ESA och uppdragets
industripartners började då arbeta i samma ögonblick som problemet
identifierades. Den 7 maj hade de återställt BepiColombos dragkraft till cirka
90 procent av den tidigare nivån. Överföringsmodulens tillgängliga effekt är
dock fortfarande lägre än den borde vara och därför kan full dragkraft ännu
inte återställas.
Teamets nuvarande prioriteringar är att upprätthålla
en stabil framdrivning av rymdfarkosterna på nuvarande effektnivå och att
uppskatta hur detta kommer att påverka kommande manövrer. Arbetet fortsätter
parallellt för att identifiera grundorsaken till problemet och för att maximera
den kraft som är tillgänglig för propellrarna.
Flygkontrollteamet BepiColombo, som arbetar vid
ESA:s ESOC-kontrollcenter i Darmstadt, Tyskland, har ordnat ytterligare
passager till Jorden för att kunna övervaka rymdfarkosten på nära håll och
reagera snabbt om det behövs.
Om den nuvarande effektnivån bibehålls bör
BepiColombo anlända till Merkurius i tid för sin fjärde gravitationsassistans till
de två modulerna i september i år. Den
slutliga omloppsbanan runt Merkurius är planerad till december 2025 och starten
av rutinmässiga vetenskapliga operationer till våren 2026.
Bild vikipedia på BepiColombo.
