En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för
en stjärna. När en stjärna i slutet av sitt liv stöter bort sina yttre lager
inträffar en gravitationskollaps då stjärnans kvarvarande inre imploderar. Om
stjärnan är så stor att den kvarvarande massan motsvarar 1,4–3 solmassor
övergår den i en supernova. Återstoden blir en neutronstjärna som består av
tätt packade neutroner och utspridda rester efter supernovan. Neutronstjärnefusioner (supernovor) är mycket sällsynta men är oerhört viktiga eftersom forskarna tror att de är en
av de viktigaste källorna till tunga element i universum, såsom guld och uran.
En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt
starkt magnetfält cirka 1000 gånger starkare än i en ordinär neutronstjärna.
Magnetarer har existerat i teorin sen början av 90-talet men det var först 1998
som teorierna bekräftades om dess existens då en magnetar fick ett utbrott vars effekt passerade
genom vårt solsystem. När dessa utbrott sker utsöndras enorma mängder
röntgenstrålning och gammastrålning.
Neutronstjärnor som krockar resulterar i ett
fyrverkeri och en så kallad kilonova blir
följden. Den energi som utlöstes då lyser en kort stund upp 100 miljoner gånger
starkare än vår sol. En intensiv gammastrålning blir följden.
Nyligen dök något oväntat upp i Hubbles sökfält. En
översvallande strålning från efterverkningarna av en explosion som sträckte sig
från röntgenstrålfältet till radiovågor och även infraröd strålning. Strålningen
var 10 gånger starkare än väntat för kilonovor. Utan Hubble skulle
gammablixten ha dykt upp som många andra och forskarna skulle inte ha känt till
den bisarra infraröda komponenten som Hubble upptäckte.
Den mest rimliga förklaringen är att det var en
kollision mellan två neutronstjärnor och resultatet av detta blev att de smälte
samman för att bilda en mer massiv neutronstjärna. En händelse som vi nu såg
men som skett för 10-miljarder år sedan (avståndet till källan i ljusår).
I maj 2020 nådde ljuset från detta jorden och
upptäcktes först av NASA:s Neil Gehrels Swift Observatory. Forskare anlitade
snabbt andra teleskop – inklusive NASA:s rymdteleskop Hubble,
radioobservatoriet Very Large Array, W.M. Keck-observatoriet och dess nätverk
av observatorium inklusive det globala teleskopet Las Cumbres Observatory – för
att studera explosionens efterdyningar och galaxen där händelsen skedde. Men det
var Hubbleteleskopet som gav överraskningen.
Baserat på röntgen- och radioobservationer från de
andra observatorierna var astronomer förbryllade över vad de såg med Hubble:
det stora infraröda utsläppet var 10 gånger starkare än väntat. Dessa resultat
utmanar konventionella teorier om vad som händer i efterdyningarna av ett kort
gammastrålutsläpp. En möjlighet är att observationerna visar på födelsen av en
massiv, mycket magnetiserad neutronstjärna som kallas en magnet. Utan Hubble
skulle gammablixten ha dykt upp som många andra och astronomen Fong och hennes
team skulle inte ha känt till det bisarra infraröda beteendet. "Det är
fantastiskt för mig att efter 10 år av studier av samma typ av fenomen uppleva
att vi upptäcker ett aldrig tidigare skådat beteende som detta," sade
Fong. "Det avslöjar bara den mångfald av explosioner som universum är
kapabel att producera, vilket är mycket spännande."
Fong och hennes team har diskuterat flera
möjligheter att förklara den ovanliga ljusstyrka i det infraröda fältet som
Hubble upptäckte. Medan de flesta korta gammablixtarna förmodligen resulterar i
ett svart hål kan de två neutronstjärnorna som slogs samman i detta fall ha
kombinerats för att bilda en magnetar, en supermassiv neutronstjärna med ett
mycket kraftfullt magnetfält.
Kanske
inte så konstigt med explosioner av detta slag och andra (min anm.) tänk på BigBang det var en helt
annan explosion. Kunde den ske i ett ingenting och resultera i en verklighet är
ovanstående en svag explosion. Tänk även på att om allt kunde komma till i en explosion
från ingenstans som uppstod och varade en nanosekund och kanske mindre bör en implosion
även vara möjlig på samma korta tid. Innebärande att allt, vi och hela
universum skulle kunna försvinna på ett ögonblick när som helst.
Bild från vikipedia. En konstnärs intryck visar två
små men mycket täta neutronstjärnor vid den punkt där de går samman och
exploderar.
