Den explosivbenägna kometen 12P/Pons-Brooks på väg mot oss

 

12P/Pons-Brooks (Pons-Brooks komet) är en periodiskt återkommande komet med en omloppstid på nästan 71 år och den väntas komma in i det inre av solsystemet under 2024.

Det är en ovanlig vulkan-komet som ses ha horn efter dess senaste utbrott vilket fick den att lysa som en liten stjärna och duscha kall magma ut i rymden. Det är första gången denna komet har setts få utbrott på nästan 70 år.

12P/Pons-Brooks (12P), är en kryovulkanisk - eller kall vulkan - komet. Liksom alla andra kometer består detta isiga objekt av en fast kärna fylld av en blandning av is, damm och gas omgiven av ett luddigt gasmoln som kallas koma som kommer ur läckage från kometens inre. Till skillnad från de flesta andra kometer byggs gasen och isen inuti 12P: s kärna upp så starkt att kometens kärna kan  explodera och  då skjuts frostigt material  så kallad kryomagma ut genom stora sprickor som bildas i kärnans yta.

Den 20 juli 2023 upptäckte flera astronomer ett stort utbrott från kometen då den plötsligt blev cirka 100 gånger ljusare än normalt, rapporterades från https://spaceweather.com/

Denna ökning av ljusstyrka inträffade när kometens komaplötsligt svällde upp av gas- och iskristaller som trycktes ut från kometens inre vilket reflekterade solljuset som träffade den mot jorden. Efter den 26 juli hade kometens koma vuxit till cirka 230 000 kilometer tvärs över eller mer än 7000 gånger mer i diamanter än dess kärna som har en uppskattad diameter på cirka 30 km, beskrev Richard Miles, astronom av British Astronomical Association som studerar kryovulkaniska kometer till Live Science.com i ett e-postmeddelande. 

En oregelbundenhet i formen av den expanderande koman gör att kometen ser ut som om den har horn. Den ovanliga form på kometens koma beror sannolikt på en oregelbundenhet av 12P: s kärna, beskriver Miles. Den utströmmande gasen hindrades sannolikt delvis av en utstickande del av kärnan vilket skapade ett hack i den expanderade koman. När gasen fortsatte att röra sig bort från kometen och växa blev skåran, eller "skuggan" mer märkbar, tillade Miles. Men den expanderade koman kommer så småningom att försvinna när gasen och isen blir glesnar över tid och reflekterar mindre solljus.

Bild vikipedia. Skiss av kometen Pons-Brooks den 20 januari 1884 ritad av astronomen E.E. Barnard.

Unik plattformad explosion har upptäckts i ett solsystem därute

 

En explosion i storlek som vårt solsystem har förbryllar forskare eftersom en del av dess form liknar en extremt platt skiva  vilket är olikt de explosioner vi hittills sett i rymden.

Explosionen som observerades var en ljusstark FastBlue Optical Transient (FBOT) - en extremt sällsynt explosionsklass då det gäller supernovor. Det första ljusa FBOT upptäcktes 2018 och fick smeknamnet då namnet "the cow".

Då stjärnor exploderar som supernovor är explosionsformen nästan alltid sfärisk formad eftersom  stjärnorna som exploderar själva är sfäriska. Men denna explosion, som inträffade 180 miljoner ljusår bort är däremot den mest asfäriska som någonsin setts, med en form som en skiva. Denna form av explosionen kan ha uppstått från material som stjärnan skjutit ut strax innan den exploderade.

Det är fortfarande oklart hur ljusstarka FBOT-explosioner uppstår men man hoppas att denna observation som beskrivs i en  publicerad artikel i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society kan hjälpa forskare att förstå dem bättre skriver Dr Justyn Maund, från University of Sheffields institution för fysik och astronomi och den som var huvudförfattare till studien och tillägger: Mycket lite är känt om FBOT-explosioner - de beter sig inte som exploderande stjärnor borde de är för ljusa och de utvecklas för snabbt. Enkelt uttryckt är de svåra att förstå och denna nya observation gör inte detta enklare.

 Det finns några möjliga förklaringar. Stjärnorna kan ha skapat en skiva av utkastat material strax innan de exploderade eller kan vara misslyckade supernovor där stjärnans kärna kollapsar till ett svart hål eller neutronstjärna som sedan drar till sig resten av resterna av stjärnan. Vad vi nu vet säkert är att nivåerna av asymmetri som registrerats är en viktig del till förståelse av dessa mystiska explosioner och det utmanar våra förutfattade meningar om hur stjärnor ska explodera i universum

Forskare gjorde upptäckten efter att först ha upptäckt en blixt av polariserat ljus av en slump. De kunde mäta polarisationen av explosionen - med hjälp av den astronomiska motsvarigheten till polaroidsolglasögon - som finns på  Liverpool Telescope (ägt av Liverpool John Moores University) på La Palma.

Genom att mäta polarisationen kunde de mäta explosionens form och se något lika stort som vårt solsystem  i en galax 180 miljoner ljusår bort. De kunde därefter använda  insamlad data för att rekonstruera explosionens 3D-form och kartlägga sprängningens kanter och då upptäcka hur platt den var.

Liverpoolteleskopets spegel är endast 2 meter i diameter men genom att studera polarisationen kunde astronomerna rekonstruera explosionens form som om teleskopet hade en diameter på cirka 750 km.

Forskare kommer nu att genomföra en ny undersökning av universum med det internationella Vera Rubin-observatoriet i Chile vilket förväntas hjälpa till att upptäcka fler FBOTs och ge mer data till att  försöka förstå dem.

Bild vikipedia av en illustration av a FBOT.

MAGIC teleskop observerade en stjärnexplosion

 

En nova kallas en stjärna, vanligtvis bestående av en vit dvärgstjärna  i nära kontakt med en röd jättestjärna vilken periodvis (perioder) ökar sin ljusstyrka kraftigt. 

Orsakerna varierar beroende på de två ingående stjärnorna. Alla observerade novor involverar däremot en vit dvärgstjärna i ett dubbelstjärnsystem.  Ljus på, ljus av – så  kan man beskriva novors beteende. Det system som behandlas här har beteckningen RS Ophiuchi (RS Oph) och finns i Ormbärarens stjärnbild 5000 ljusår bort från oss.

Här inträffar vart 15:e år en dramatisk explosion av ljus. Det är en nova där två  stjärnor lever i ett parasitiskt förhållande: En vit dvärgstjärna vilket innebär en liten, utbränd och oerhört tät stjärna - en tesked av dess materia väger ungefär som en medelstor bil. Stjärnan kretsar runt en röd jättestjärna som  kommer att brinna upp och även denna sjunka samman till en vit dvärgstjärna i en avlägsen framtid.. 

I detta binära stjärnsystem RS Ophiuchi flödar materiafrån den röda jätten till den vita dvärgen. Överlämnandet av materia resulterar i en ljusexplosion (nova) ungefär vart 15:e år. Den döende jättestjärnan matar den vita dvärgen med materia från sitt yttre vätelager som strömmar ner på den vita dvärgen genom gravitationen som är stark från den vita täta stjärnan. Flödet av materia fortsätter tills den vita dvärgens sammandragning av väte som det handlar om i första hand blir så stark att en reaktion sker. Temperaturen och trycket på den vita dvärgen blir övermäktigt och en gigantisk termonukleär explosion sker. Något som upprepas vart 15 år beräknat på jordår. Dvärgstjärnan förblir dock intakt och cykeln börjar igen och upprepar sig åter över tid.

Det har spekulerats i att sådana explosioner involverar stark energi. De två MAGIC-teleskopen på  Las Palmas registrerade gammastrålar med värdet 250 gigaelektronvolt (GeV) vilket är bland de högsta värde som någonsin uppmätts i en nova. Som jämförelse är detta hundra miljarder gånger mer energirikt än synligt ljus.

"Det spektakulära utbrottet av RS Ophiuchi visar även att MAGIC-teleskopens snabbt är inställbara för snabba datasvar: Det tar dessa teleskop inte mer än 30 sekunder att flytta från ett mål att mäta till ett nytt mål att mäta", säger David Green, forskare vid Max Planck Institute for Physics och en av författarna till artikeln i Nature Astronomy.

Efter explosionen spreds flera chockfronter genom stjärnvinden från den röda jätten och det interstellära rummet som omger det binära systemet ut i universum. Dessa chockvågor fungerar som ett gigantiskt kraftverk där partiklar accelereras till nära ljusets hastighet. De kombinerade mätningarna från teleskopen tyder på att gammastrålarna kommer från energirika protoner och atomkärnor av väte.

"Detta visar även att novautbrott är en av källorna till den kosmiska strålningen", säger David Green. "Utbrotten är lokala - vilket innebär att de bara bidrar till de kosmisk strålning i det nära grannskapet. De stora aktörerna för kosmisk strålning är istället supernovaresterna (supernova). Chockfronterna som skapas av stjärnexplosioner mycket våldsammare jämfört med novor av RS Ophiuchi  slag.

För att fullt ut förstå det komplicerade samspelet mellan våldsamma händelser och det interstellära mediet i Vintergatan kommer fler observationer att behövas inom MAGIC-samarbetet av vår galax och bortom denna.

Bild vikipedia på det första av två teleskop kallade Magic på Las Palmas.

Termonukleär reaktion i något som betecknats MAXI J1807 +132

 

En termonukleär reaktion innebär en kärnreaktion som åstadkoms genom hög temperatur (flera miljoner grader). MAXI J1807 +132 betecknar en explosion i universum som kan ha sitt ursprung från ett binärt system.

Ett internationellt team av astronomer använde NICER-utrustning ombord på den internationella rymdstationen (ISS) för att undersöka ett röntgenutskick från ett binärt system som kallas MAXI J1807 + 132. I  rapporten  om händelsen analyserade en grupp forskare under ledning av Arianna C. Albayati vid University of Southampton, Storbritannien upptäckten av tre termonukleära typ I röntgenskurar från denna källa.

Slutsatsen rapporterades i en uppsats som publicerades i arXiv.org den 20 november 2020. Röntgenbinärer består av antingen vanliga stjärnor eller vita dvärgar som förlorar sin massa till kompakta neutronstjärnor eller svarta hål.

De nyligen upptäckta skurarna har betecknats B1, B2 och B3. B2  inträffade efter cirka 21,3 timmar efter B1, medan B3 inträffade cirka 24 timmar efter B2.

Alla tre röntgenskurar hade en stegringstid på cirka 4 sekunder och visade en lång förfallssvans som varade i över 1 minut. Astronomer förklarade att sådana långsamma höjningar och långa sönderfall tyder på ett väterikt bränsle vid antändningsögonblicket. Det kan vara resultatet av en anhopning av en blandning av väte och helium.

Mycket av information kommer från den internationella rymdstationen ISS om universum läs mer om stationen här. 

Bild från alamy.com.

Långt därute har två neutronstjärnan krockat och gett svårförklarlig stor infraröd strålning

 

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. När en stjärna i slutet av sitt liv stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps då stjärnans kvarvarande inre imploderar. Om stjärnan är så stor att den kvarvarande massan motsvarar 1,4–3 solmassor övergår den i en supernova. Återstoden blir en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner och utspridda rester efter supernovan. Neutronstjärnefusioner (supernovor) är mycket sällsynta men är oerhört viktiga eftersom forskarna tror att de är en av de viktigaste källorna till tunga element i universum, såsom guld och uran.

En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält cirka 1000 gånger starkare än i en ordinär neutronstjärna. Magnetarer har existerat i teorin sen början av 90-talet men det var först 1998 som teorierna bekräftades om dess existens då en magnetar fick ett utbrott vars effekt passerade genom vårt solsystem. När dessa utbrott sker utsöndras enorma mängder röntgenstrålning och gammastrålning.

Neutronstjärnor som krockar resulterar i ett fyrverkeri och en så  kallad kilonova blir följden. Den energi som utlöstes då lyser en kort stund upp 100 miljoner gånger starkare än vår sol. En intensiv gammastrålning blir följden.

Nyligen dök något oväntat upp i Hubbles sökfält. En översvallande strålning från efterverkningarna av en explosion som sträckte sig från röntgenstrålfältet till radiovågor och även infraröd strålning. Strålningen var 10 gånger starkare än väntat för kilonovor. Utan Hubble skulle gammablixten ha dykt upp som många andra och forskarna skulle inte ha känt till den bisarra infraröda komponenten som Hubble upptäckte.

Den mest rimliga förklaringen är att det var en kollision mellan två neutronstjärnor och resultatet av detta blev att de smälte samman för att bilda en mer massiv neutronstjärna. En händelse som vi nu såg men som skett för 10-miljarder år sedan (avståndet till källan i ljusår).

I maj 2020 nådde ljuset från detta jorden och upptäcktes först av NASA:s Neil Gehrels Swift Observatory. Forskare anlitade snabbt andra teleskop – inklusive NASA:s rymdteleskop Hubble, radioobservatoriet Very Large Array, W.M. Keck-observatoriet och dess nätverk av observatorium inklusive det globala teleskopet Las Cumbres Observatory – för att studera explosionens efterdyningar och galaxen där händelsen skedde. Men det var Hubbleteleskopet som gav överraskningen.

 

Baserat på röntgen- och radioobservationer från de andra observatorierna var astronomer förbryllade över vad de såg med Hubble: det stora infraröda utsläppet var 10 gånger starkare än väntat. Dessa resultat utmanar konventionella teorier om vad som händer i efterdyningarna av ett kort gammastrålutsläpp. En möjlighet är att observationerna visar på födelsen av en massiv, mycket magnetiserad neutronstjärna som kallas en magnet. Utan Hubble skulle gammablixten ha dykt upp som många andra och astronomen Fong och hennes team skulle inte ha känt till det bisarra infraröda beteendet. "Det är fantastiskt för mig att efter 10 år av studier av samma typ av fenomen uppleva att vi upptäcker ett aldrig tidigare skådat beteende som detta," sade Fong. "Det avslöjar bara den mångfald av explosioner som universum är kapabel att producera, vilket är mycket spännande." 

Fong och hennes team har diskuterat flera möjligheter att förklara den ovanliga ljusstyrka i det infraröda fältet som Hubble upptäckte. Medan de flesta korta gammablixtarna förmodligen resulterar i ett svart hål kan de två neutronstjärnorna som slogs samman i detta fall ha kombinerats för att bilda en magnetar, en supermassiv neutronstjärna med ett mycket kraftfullt magnetfält.

Kanske inte så konstigt med explosioner av detta slag och andra  (min anm.) tänk på BigBang det var en helt annan explosion. Kunde den ske i ett ingenting och resultera i en verklighet är ovanstående en svag explosion. Tänk även på att om allt kunde komma till i en explosion från ingenstans som uppstod och varade en nanosekund och kanske mindre bör en implosion även vara möjlig på samma korta tid. Innebärande att allt, vi och hela universum skulle kunna försvinna på ett ögonblick när som helst.

Bild från vikipedia. En konstnärs intryck visar två små men mycket täta neutronstjärnor vid den punkt där de går samman och exploderar.

För 3,5 million år sedan uppstod en mastodontexplosion i vintergatans mitt.

För ungefär 3,5 miljoner år sedan stötte SagittariusA* (det svarta hålet i vintergatans centrum) ut enorma mängder av energi. Det blev ett ljussken som våra primitiva förfäder på de afrikanska slätterna bevittnade i riktning mot stjärnbilden Skytten. Ett sken som kan ha setts från Afrikas slätter  i 1 miljon år och kanske gett upphov till många legender.

I vår tid använde astronomer NASA: s Hubble Space Telescopes unika kapacitet för att avslöja ledtrådar om denna historiska explosion. Med tanke på att vi finns i yttersta utkanten av vår galax (i en spiralarm) visades att skenet likväl nådde så långt ut i rymden att det gav upphov till ett enormt ljussken (som sågs från jorden) och ännu idag kan ses som ett släpande ljus utanför Vintergatan vid stora och lilla Magellanska molnen (dvärggalaxer).

Utbrottet från det svarta hålet orsakades troligen av ett stort vätemoln upp till 100000 gånger solens massa vilket föll in i skivan med material och virvlade runt det svarta hålet drogs in mot det och orsakade explosionen. Utbrottets resultat blev att stora mängder ultraviolett strålning kastades ut över och under galaxens plan och djupt ut i rymden. Strålningskonen som sprängde ut från Vintergatan i södra polen tände upp en massiv bandliknande gasstruktur som kallas Magellanströmmen. Blixten tände upp en del av strömmen och joniserade dess väte (tillräckligt för att ge 100 miljoner solars sken i styrka) genom att skala av  atomer från strålningens elektroner. 

Bild från vikipedia på Magellanska strömmen vilken kan ses vid de Magellanska molnen.

4 augusti 1972 ca 25 minor smäller oförklarligt och under enbart 30 sekunder vid ön Hòn La i Nordvietnam.

Den 4 augusti 1972 observerade besättningen på en grupp amerikanska spaningsflygplan i Nordvietnam vilka flög över ön Hòn La att 20-25 minor under knappt 30 sekunder utan synbar anledning exploderade. Det fanns ingen uppenbar anledning till varför minorna detonerade. 


I början av augusti 1972 var det även den mest intensiva solaktivitetsperioden som någonsin dittills registrerats.
  

Den15 augusti 1972 var det chefen och kommendören av Stillahavsflottan, amiral Bernard Clarey som frågade sig om inte hypotesen att solaktiviteten var det som kunde ha orsakat mindetonationerna.


Det var nu forskare började se på detta och börja förstå effekterna av sådana rymdväders påverkan på elektronik. Detta resulterade i att ingenjörer började ta hänsyn till rymdväder i form av solaktivitet när man konstruerade elektroniskt material.


Många av de minor som placerats vid ön reagerade för magnetisk påverkan och exploderade när de registrerade förändringar i magnetfältet omkring sig. Men tillverkarna av minorna hade dittills inte tänkt sig att solens aktiviteter kunde ge denna effekt.


Solaktiviteter var visserligen kända som orsakande till magnetfältsförändringar men det var inte något som man ansåg kunde orsaka att sjöminor detonerade i tid och otid.


I vår tid vet vi att elektronik kan slås ut vid kraftiga solaktiviteter och hänsyn till detta tas vid tillverkning av elektronik. 

Vår värld är i dag mycket känslig för sådana störningar då elektroniken finns överallt även i samhällsviktiga funktioner.


Minor som påverkas av solen finns förhoppningsvis inte längre därute i haven.


Bild exempel på mina dock ej av modell som nämns i inlägget.

Även gamla röda stjärnor kan ha planeter med livsmöjligheter. Så även för oss när solen blir detta.

En röd jättestjärna är resterna av en gul sols expansion när ålderdomen kommer. När vår sol en gång expanderar till detta kommer Jorden att uppslukas men människan kan då om den finns kvar flytta ut till dvärgplaneter bortom Plutos bana och fortsätta leva under vår då röda sol några 100 miljoner år till.

Av den anledningen ska forskare söka livsmöjliga planeter även utefter röda jättesolar. Civilisationer eller liv här kan vara urgammalt om det finns. De kan ha flyttat ut från moderstjärnans födelseplanet till andra längre ut liggande planeter då denna expanderat av ålderdom. I det fallet visar de en högt stående teknisk kunskap. Obs det betyder inte en högt stående civilisation. 

Ett samhälle kan vara en förtryckar- och invasionsstat men ändå ha stor teknisk kunskap. En tekniskt högstående civilisation innebär inte per automatik en medmänsklighet (godhet och förståelse för andra) och demokrati och ett välkomnande av främlingar vilket många tror.

Försiktighet är viktigt om vi upptäcker tecken på liv av avancerat slag däruppe. Vi vill inte behandlas som boskap eller bli invaderade av varelser vilka söker nya livsmöjliga planeter av utrymmesskäl eller av varelser på flykt från ondska och slaveri.

Lite tankar om universums framtid. Big Bang var inte en explosion utan starten till en stark expansion.

Universum kan knappast vara för evigt. Det är ju inte heller evigt bakåt i tid. Big Bang ska ju ha varit början på allt. Hur det startade vet vi inte. Men troligen kan mörk energi eller mörk materia ha mycket med saken att göra.

Troligen har denna energi och materia även mycket med livslängden av universum att göra. Kanske vi ska se den materia vi förstår och den energi vi förstår den vardagliga energin och materian vi kan mäta och se som effekter från den mörka energin och materian i skapelseögonblicket. Big Bang vilken vi inte förstår,  hur den uppkom eller varifrån det kom.

Kanske det är fel att se den som en explosion från något utan istället som en expansion från en nollpunkt. Ett ingenting.

Men jag tror likväl att något utlöste detta. Kanske inte här då inget universum där vi idag finns fanns vilket skulle kunna expandera. Det som inte finns varken i rum eller tid kan inte expandera (tror jag).

Istället tror jag att effekten av att Big Bang uppstod och vi skapades i ett då ickeexisterande universum av ingenting har med någon i effekt i tid och rum i ett parallellt universum kanske liggande  någon miljarddels sekund efter eller före  oss i tid.

Jag anser även att vi inte ska se Big Bang som en explosion utan som en stark expansion. En expansion vilken var början till en ännu fortskridande evolution.

00.53 22 sept 1979 exploderade något i skyn nära prins Edwards ögrupp i Indiska oceanen. Vad vet ingen ännu idag. Mysteriet kvarstår.

Mysteriet kallas i litteraturen Vela incidenten efter satelliten vilken fotograferade händelsen.

Vela satelliten var konstruerad för att upptäcka gamma blixtar för att övervaka kärnkraftsstrålning och att ingen gjorde hemliga  kärnvapenexperiment.

Något hände här. Misstanken riktades mot Sydafrika och Israel. Men det återupprepades aldrig och något svar på vad dom hände fick vi aldrig. Hemligstämplingen är total från alla håll om nu något finns som kan förklara händelsen.

Det kan ha varit något helt annat.  En naturlig urladdning från meteor, ovanlig urladdning från åska eller något vi då och fortfarande idag inte förstår från naturen. Det fanns då även diskussioner om det var en händelse som kunde jämföras med  Tunguskinedslaget i Sibirien  1908.

Mysteriet finns kvar och troligen får vi aldrig svaret på vad som egentligen hände den dagen.

Plötsligt exploderar det och en kvinna flyger upp i luften på stranden. Men vad utlöste denna explosion? Ingen vet.

Rhode Islands strand  för några veckor sedan. Utan förvarning och utan förklaring hittills exploderade en bit av stranden utan att lämna några spår efter sig som visade vad som exploderat. En kvinna flög i luften och skadade sig.

Själv hade hon ingen förklaring till vad som hänt men tänker inte besöka stranden förrän en förklaring kan komma från utredare av explosionen vilken förvånar dem liksom som allmänheten.

Det verkar vara en oförklarlig explosion som hänt.

Det jag kan tänka mig är något slag av gasexplosion. Men inga gasledningar ska finnas här enligt utredare. Men kanske en naturlig gasficka fanns eller finns här vilken läkt ut gas. Kanske kvinnan rökt eller tänt en cigarett innan och legat ner över varifrån en luktfri gas sipprat ut och så var explosionen ett faktum. samma sak ska kunna hända med en gnista som utlöses av något intill damen eller något denna gjort. Kanske det skulle räcka med statisk elektricitet.

Jag tror på en naturlig gasläcka underifrån är den utlösande faktorn.