Stjärnor som innehåller jämförelsevis stora mängder
tunga grundämnen ger mindre gynnsamma förutsättningar till uppkomsten av
komplext liv i sina planetsystem än metallfattiga stjärnors. Metallfattiga
stjärnor var den första generationen stjärnor. Idag är dessa få till antalet
därute (vår sol tillhör inte denna grupp).
Stjärnor som bildats efter de första metallfattiga stjärnorna har liksom vår
sol bildats av rester från supernovor. Vid en sådan bildas nya grundämnen och
därför är andra generationens stjärnor metallrika likt vår sol. De första
stjärnorna de metallfattiga stjärnorna ger bättre miljö för liv i sina
planetsystem visas i en rapport från forskare vid Max Planck-instituten för
solsystemforskning och kemi samt från universitetet i Göttingen.
Forskarna visade hur metalliciteten (metallhalten) i
en stjärna är kopplad till dess planeters förmåga att omge sig med ett skyddande
ozonskikt. Avgörande för skyddsbehov är intensiteten hos det ultraviolett ljus
som stjärnan sänder ut i rymden, i skilda våglängdsområden. Ett ozonskikt som bildats runt en planet likt det finns på jorden skyddar liv på planeten från farlig strålning från sin sol. Ju högre metallhalt en stjärna har desto högre halt av farlig strålning kommer från denna.
Studien ger forskare som söker på himlen med
rymdteleskop efter beboeliga stjärnsystem viktiga ledtrådar om var dessa kan vara särskilt lovande. De föreslår följande slutsats: att när
universum åldras blir det alltmer ovänligt till uppkomst av komplext liv på nya
planeter. Dessutom visar studien en nästan paradoxal slutsats att när universum
åldras kommer det sannolikt att bli alltmer fientligt mot liv på de planeter
som då bildas. Metaller och andra tunga grundämnen bildas inuti stjärnor i
slutet av deras flera miljarder år långa livstid och - beroende på stjärnans
massa - släpps de ut i rymden som stjärnvind eller i en supernovaexplosion. Det
som blir byggmaterial för nästa generation stjärnor. Ju yngre stjärnor desto högre metallhalt innehåller de.
Varje nybildad stjärna har därför mer metallrikt
byggmaterial tillgängligt än sina föregångare. Stjärnorna i universum blir mer
metallrika för varje generation (och
sänder ut allt mer strålning som är farlig för liv bör man förtydliga det) ,
beskriver Dr. Anna Shapiro (forskare vid Max Planck Institute for Solar System
Research och huvudförfattare till den aktuella studien) det.
Enligt
studien minskar sannolikheten för att stjärnsystem kommer att producera nytt liv på
en planet också då universum åldras. Sökandet efter livet är dock inte hopplöst.
När allt kommer omkring har många stjärnors exoplaneter en liknande ålder som
solen. Och vår sol hyser komplexa och intressanta
livsformer på minst en av sina planeter. Jorden.
Vad
vi kan lära oss är därför att nuvarande liv här och på eventuella andra
planeter är värdefullt och att det i en framtid inte kan ersättas med nytt liv.
Bild vikipedia Stjärnhopen Messier 22 fotograferat
rymdteleskopet Hubble. En vacker stjärnsamling.
