Google

Translate blog

måndag 28 mars 2011

Mantrat jobblinjens konsekvenser

I en tid präglad av individualism och egoism finns ingen solidaritet med de svaga. Tvärtom behandlas de som sämre mänskligt material och segregeras i Sverige ekonomiskt och förödmjukas offentligt.

Detta genom socialbidrag och i dag även genom Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin, detta utan att ex fackföreningar reagerar kraftfullt då medlemmarna inte ser detta som något problem.

Många av de som är i steg 3 gör riktiga arbeten, och då utan att få en krona i ersättning, istället får arbetsgivaren, som tagit emot denna arbetskraft,  5000 kr i månaden. Dessutom är de flesta av dessa steg 3 arbetarna inte arbetshandikappade, utan vanliga människor som inte har några kontakter på arbetsmarknaden, och därför ratas i alla anställningsansökningar

Men i vår tid kan människor behandlas hur som helst i dessa ovanstående grupper, en annan grupp är de långtidssjuka, men detta vet säkert de flesta om idag.

För inte så länge sedan skulle massprotester och demonstationer blivit resultatet om människor behandlats illa, facken skulle reagerat och människor i gemen likaså.

I dag är det individualismens tid. Ingen bryr sig om sin nästa, alla är rädda att förlora det de har. Alla vill ha mer. Vi har åter igen ett samhälle som liknar det som fanns innan välfärdssamhällets uppbyggnad.

Slavsamhället har uppkommit genom steg 3. Sjuka ses det ner på.

Och staten ser sig själva som att ha lyckats med att segregera de svaga och gynnar de välbeställda och de som har arbete med att regelbundet lätta på deras skatter, på bekostnad av de svaga, vilka ska få det sämre ekonomiskt, steg för steg.

Varför är skrivet i en ideologi som få förstår, men som döljs bakom ett mantra kallat jobblinjen.