Ett medium rör sig i en kittlande värld av avlidna som går igen och söker kontakt.
En präst talar om en Gud och en värld dit ingen kommer förrän efter återuppståndelsen och i Guds värld förekommer inga avlidna som söker kontakt med de levande. Detta tänkande fördöms istället i den kristna läran där dessa upplevelser ses som uppkomna från demoners blå dunster i ögonen på människor för att få bort dem från den kristna tron.
Prästens förkunnelse inklusive bibeln anses svår att ta till sig. Medan ett medium är lätt att se och uppleva för den som medverkar vid en seans och tror på vad den upplever som ett hopp om en värld bortom vår med omedelbarhet efter livet.
Det är inte konstigt att medium och även siare i alla tider setts som konkurrenter till kristendomen. De lockar med en enkelhet och omedelbarhet vilket inte kristendomen gör som mer är en form av tro utan så stora eller omedelbart lockande upplevelser.
Båda handlar dock om tro och val av tro. Medan kristendomen fördömer det övernaturliga har medier konstruerat in gudstron i sin världsuppfattning och blir därmed ett hot mot kristendomen och har så varit i alla tider. Därav häxjakterna på 1600-talet då man på allvar tog tag i det man såg som den ondes villoläror.
I dag accepteras det mesta och new age rörelser av skilda sammanblandningar av allt i religionsväg från alla tider plus egenkombinerade riktningar har gett ett sammelsurium av förvilloinriktningar.
Som troende ser jag detta som ytterligare ett tecken på den sista tiden enligt bibeln, då ska förvirringen vara total och alla slag av uppror komma.
