.jpg)
Miguel de Unamuno påstår att det i människans natur ingår att hon vill bevara sig själv för evigt. Hon har dödsfruktan och hoppas därför på odödlighet. Men likväl är livet en väntan på den ofrånkomliga döden. Det hon fruktar mest av allt.
Här kommer kristendomen in och ger människan ett hopp. Hoppet om odödlighet. Ett hopp som vilar enbart på en sak, tron på detta. Rationellt pekar dock allt på motsatt förhållande.
Här påtalar Unamuno att det avgörande är att vi människor måste tro och då i betydelsen av att vilja tro att Gud finns, fast rationella argument enligt Unamuno pekar på motsatsen.
Tron i sig är ett hopp. Därför borde vi enligt honom inte använda begreppet tro i religionen utan istället begreppet hopp.
Han säger även följande tänkvärda, men enligt mig inte sanna, påstående. Men det beror på
att jag själv är troende. Jag tror, som jag åtskilliga gånger skrivit, på en skapande Gud, en intelligens och vilja som valt att skapa. Slumpen kan inte ha skapat ur ingenting. Det är en fysisk omöjlighet, men inte andlig. Vad sedan intelligens och ande eller Gud är det är en annan fråga. Men något som ingår och kanske är det enda som ingår i Gud är väljande och frihet till detta. I övrigt kan knappast vi människor förstå så mycket mer av detta tror jag.
Fast vi i alla tider har försökt.
Enbart med drömmens hjälp kan vi ge en mening, säger Unamuno. En mening åt ett meningslöst universum. Endast genom drömmen kan vi skapa Gud. Hans filosofi rör sig i gränslandet och spänningen mellan tro och förnuft. I denna spänning tar Unamuno ställning. Ställning för tro, dröm, fantasi och utopi.
Vår värld förändras och vi med den. Klimatet är just nu det som förändras snabbast.
Många ser det som trevligt då värmen ökar och somrarna blir varmare och längre medan andra förfasar sig över denna värme och torka. Jag själv tillhör den senare gruppen.
För ca 5000 år sedan hade vi tropiskt klimat i Norden, snart har vi det igen.
Men vad som även blir följden är nya, allvarliga sjukdomar som kommer att spridas över världen. Tropiska sjukdomar kommer att bli vanliga även på norra halvklotet och de problem som då ökar kan man bara filosofera kring.
Men resistenta bakterier får lättare att få fotfäste då det inte längre finns immuna områden där ex malariamyggor inte förökas mm.
Här kommer kristendomen in och ger människan ett hopp. Hoppet om odödlighet. Ett hopp som vilar enbart på en sak, tron på detta. Rationellt pekar dock allt på motsatt förhållande.
Här påtalar Unamuno att det avgörande är att vi människor måste tro och då i betydelsen av att vilja tro att Gud finns, fast rationella argument enligt Unamuno pekar på motsatsen.
Tron i sig är ett hopp. Därför borde vi enligt honom inte använda begreppet tro i religionen utan istället begreppet hopp.
Han säger även följande tänkvärda, men enligt mig inte sanna, påstående. Men det beror på
att jag själv är troende. Jag tror, som jag åtskilliga gånger skrivit, på en skapande Gud, en intelligens och vilja som valt att skapa. Slumpen kan inte ha skapat ur ingenting. Det är en fysisk omöjlighet, men inte andlig. Vad sedan intelligens och ande eller Gud är det är en annan fråga. Men något som ingår och kanske är det enda som ingår i Gud är väljande och frihet till detta. I övrigt kan knappast vi människor förstå så mycket mer av detta tror jag.
Fast vi i alla tider har försökt.
Enbart med drömmens hjälp kan vi ge en mening, säger Unamuno. En mening åt ett meningslöst universum. Endast genom drömmen kan vi skapa Gud. Hans filosofi rör sig i gränslandet och spänningen mellan tro och förnuft. I denna spänning tar Unamuno ställning. Ställning för tro, dröm, fantasi och utopi.
Vår värld förändras och vi med den. Klimatet är just nu det som förändras snabbast.
Många ser det som trevligt då värmen ökar och somrarna blir varmare och längre medan andra förfasar sig över denna värme och torka. Jag själv tillhör den senare gruppen.
För ca 5000 år sedan hade vi tropiskt klimat i Norden, snart har vi det igen.
Men vad som även blir följden är nya, allvarliga sjukdomar som kommer att spridas över världen. Tropiska sjukdomar kommer att bli vanliga även på norra halvklotet och de problem som då ökar kan man bara filosofera kring.
Men resistenta bakterier får lättare att få fotfäste då det inte längre finns immuna områden där ex malariamyggor inte förökas mm.
Ett annat ex är
http://hd.se/inrikes/2008/06/12/risk-foer-tropiska-smittor-i/
Så nog har vi skapat problem för framtida generationer.
Så nog har vi skapat problem för framtida generationer.
