Att samla ting, varför i dag? Att samla mat stenåldersnödvändighet!

I våra gener finns att vi ska samla för att ha i sämre tider. Att äta mycket när vi har mat
och samla överbliven näring som fett i kroppen som reserv när vi har sämre födotillgång.
Detta har varit nödvändigt för människan i alla tiden utom i vår och då är undantaget den
fattiga merparten av vår värld.

Men varför samlar människan ting i I-världens rika länder? Inte var det nödvändigt att samla allt man kom över under tidigare skeden i historien, eller var det?

Kanske ändå. Verktyg mm tillverkade man själv och var rädda om. Det var inte slit och släng. Men prydnadsföremål var ovanliga om man inte räknade guldringar och föremål av guld mm i överklassen.

Lägre skikt i samhället var dock inte intresserade eller hade tillgång till dessa varor.
Om man inte ser till rövare som hade hälarkontakter.

I dag samlar få på mat. Hamstring vid prishöjningar av vissa varor som kaffe har vi dock upplevt.

Men då uppstår frågan varifrån kommer behovet av att samla preciserade föremål?
Någon samlar på tomtar, någon på keramik, ja listan kan göras lång.

Men detta är inte föremål som historiskt varit nödvändiga att samla på i överflöd för överlevnadens skull.

Varför finns då detta behov av att samla i människan och varför riktar det sig mot skilda föremål? Man kan säkert säga att det riktar sig mot alla föremål som existerar, olika människor samlar olika ting.

Kan det vara någon annan anledning till att samlandet finns inbyggt i människan?
Jag påstår det. Det finns, tror jag, någon filosofisk, universell eller mänsklig insikt här som vi inte förstår men som är inbyggd i människan av någon anledning som enbart skapelsen eller skaparen vet.

Inget sker eller är slumpartat i människans uppbyggnad och agerandebehov. Men varför och hur samlandet mot en viss föremålskategori uppstår kan vi bara filosofera om.

Nu, 5000 år senare, kan alla snart få uppleva stenålderns somrar.

Miguel de Unamuno påstår att det i människans natur ingår att hon vill bevara sig själv för evigt. Hon har dödsfruktan och hoppas därför på odödlighet. Men likväl är livet en väntan på den ofrånkomliga döden. Det hon fruktar mest av allt.

Här kommer kristendomen in och ger människan ett hopp. Hoppet om odödlighet. Ett hopp som vilar enbart på en sak, tron på detta. Rationellt pekar dock allt på motsatt förhållande.

Här påtalar Unamuno att det avgörande är att vi människor måste tro och då i betydelsen av att vilja tro att Gud finns, fast rationella argument enligt Unamuno pekar på motsatsen.

Tron i sig är ett hopp. Därför borde vi enligt honom inte använda begreppet tro i religionen utan istället begreppet hopp.

Han säger även följande tänkvärda, men enligt mig inte sanna, påstående. Men det beror på
att jag själv är troende. Jag tror, som jag åtskilliga gånger skrivit, på en skapande Gud, en intelligens och vilja som valt att skapa. Slumpen kan inte ha skapat ur ingenting. Det är en fysisk omöjlighet, men inte andlig. Vad sedan intelligens och ande eller Gud är det är en annan fråga. Men något som ingår och kanske är det enda som ingår i Gud är väljande och frihet till detta. I övrigt kan knappast vi människor förstå så mycket mer av detta tror jag.
Fast vi i alla tider har försökt.

Enbart med drömmens hjälp kan vi ge en mening, säger Unamuno. En mening åt ett meningslöst universum. Endast genom drömmen kan vi skapa Gud. Hans filosofi rör sig i gränslandet och spänningen mellan tro och förnuft. I denna spänning tar Unamuno ställning. Ställning för tro, dröm, fantasi och utopi.

Vår värld förändras och vi med den. Klimatet är just nu det som förändras snabbast.
Många ser det som trevligt då värmen ökar och somrarna blir varmare och längre medan andra förfasar sig över denna värme och torka. Jag själv tillhör den senare gruppen.

För ca 5000 år sedan hade vi tropiskt klimat i Norden, snart har vi det igen.

Men vad som även blir följden är nya, allvarliga sjukdomar som kommer att spridas över världen. Tropiska sjukdomar kommer att bli vanliga även på norra halvklotet och de problem som då ökar kan man bara filosofera kring.
Men resistenta bakterier får lättare att få fotfäste då det inte längre finns immuna områden där ex malariamyggor inte förökas mm.

Ett annat ex är

http://hd.se/inrikes/2008/06/12/risk-foer-tropiska-smittor-i/
Så nog har vi skapat problem för framtida generationer.