Bild nötskrika https://animalia.bio/sv/eurasian-jay
– Vi tror ofta att människor är smartare än djur,
men djur är smarta på ett annat sätt än vi, förklarar forskaren Bas van
Woerkum-Rooker vid Radboud University..
Till exempel: en hund går och sätter sig vid
fönstret varje dag precis innan ägaren kommer hem från jobbet. Så kanske vet
hunden ungefär vad klockan är tror forskarna. Men det visar sig att ägarens
doft fortfarande dröjer sig kvar i huset när denne lämnar hemmet men avtar sedan långsamt under dagen. När
doftkoncentrationen sjunker under en viss nivå vet hunden att ägaren snart kommer hem.
Van Woerkum-Rooker: "Du kan då dra slutsatsen
att den här hunden inte är så smart som du trodde, men när du gör det jämför du
djurs intelligens med mänsklig intelligens. En hunds tidsuppfattning är helt
enkelt kopplad till lukt. Det är också intelligens.
Enligt filosofi skulle vi kunna lära oss mycket mer
om djurs kognition om vi genomförde vår forskning på ett annat sätt än nu. Van
Woerkum-Rooker har utarbetat en teori som gör det möjligt att bättre förstå djurs intelligens.
Under sin doktorandtid såg Van Woerkum-Rooker bland annat på forskning av jämförande psykologi om kråkarter. Forskningen i fråga fokuserade på nötskrikor som gömmer nötter och larver när det är ont om mat. De kan sedan komma ihåg var de gömde maten. När nötskrikorna kommer tillbaka för att hämta maten efter en vecka flyger de tillbaka till nötterna men inte efter larverna då de vet att larverna inte längre är ätbara om det är mer än tre dagar sedan de gömde dem.
Forskarna antog att nötskrikor har ett slags
"episodiskt minne": förmågan att komma ihåg vad, var och när något
hände, på samma sätt som vi minns ett ögonblick i vårt liv. De studerade detta genom att låta nötskrikor göra tester i en
kontrollerad miljö.
Till exempel kontrollerade de om nötskrikorna fortfarande visste att det inte var någon idé att gräva upp larverna, om det till exempel inte fanns något dagsljus eller någon ruttnande lukt: möjliga tecken på tidens gång. Nötskrikorna fortsatte dock att ignorera larverna efter tre dagar.
Men det betyder inte nödvändigtvis att de har ett
episodiskt minne, som människor, beskriver Van Woerkum-Rooker. Det finns andra
faktorer som kan påverka deras kunskap, till exempel lukten av en forskare som
kommer in varje dag. Man kan aldrig utesluta alternativa förklaringar. Idén att perception och intelligens är separata är
felaktig. Djur kan alltid få sensorisk information som hjälper dem att veta vad
de ska göra, till exempel vissa ljudfrekvenser som vi inte kan uppfatta. Och
det mänskliga episodiska minnet är också mycket starkare kopplat till vår
perception än vad vi tenderar att tro.
Filosofin utvecklade en ny metod för vetenskapsmän
där utgångspunkten inte är människans förmågor, utan djurets sinnen. Det kräver
att man först vet vad ett djur kan uppfatta i en viss miljö, förklarar Van
Woerkum-Rooker. – Det kan handla om bullernivåer eller elektromagnetisk
strålning som vi själva inte hör, ser eller känner. Sedan börjar du subtrahera
och addera dessa variabler, snarare än att eliminera dem helt och hållet. I ett
laboratorium kan man uppenbarligen inte efterlikna allt som finns i den
naturliga miljön därför måste man även studera djur i dess naturlig miljö.
Det gör forskningen lite mer komplicerad, medger Van
Woerkum-Rooker, men det ger också mer insikt i djurens intelligens. Alla djurarter
– inklusive människor utvecklades för att utveckla lösningar på de problem de
stöter på. Många tror att elefanter är smartare än till exempel myror eftersom
de har förmågan att trösta varandra. Vi ser ofta tröst som ett tecken på
intelligens eftersom vi känner igen det hos oss själva. Men ex myrors grävarbete
kan också ses som intelligent.
För att förstå hur smarta djur är bör vi inte utgå från människors intelligens. Istället hur en djurarts förmågor får denna att överleva och förökas. Artens möjlighet att förändra sitt beteende för ett bättre liv individuellt eller för gruppen.
