Med hjälp av NASAs Swift observatoriet har astronomer upptäckt en ny
kataklysmisk variabel CV (dubbelstjärnsystem) genom dess utsändande av
ultraviolett (UV) sprängaktivitet. Detta nyfunna dubbelstjärnsystem är
betecknat TUVO-21acq och upptäcktes som en del av Transient UV Objects Project
(TUVO). Fyndet redovisas i en artikel som publicerades den 21 juni den arXiv.org.
Kataklysmiska variabler (CV) är dubbelstjärnsystem
som består av en vit dvärgstjärna (sista stadiet i en stjärnas existens) som
ackumulerar materia från en vanlig stjärna (ex en gul sol). Något som får den
vita dvärgen att öka oregelbundet i
ljusstyrka med stor faktor för att sedan falla tillbaka i ljusstyrka till
ett vilande tillstånd (ett återupprepat moment över tid).
Dessa dubbelstjärnor finns på många platser i universum även i Vintergatans centrum och inom öppna och klotformiga kluster. I dessa
dubbelstjärnsystem sker massöverföring av materia och gas från följeslagaren
till ackretionsskivan runt den vita dvärgen vilket utlöser termisk instabilitet i
skivan som ger ett återupprepat utbrott kallat en dvärgnova (DN).
Nu rapporterar ett team av astronomer under ledning av David Modiano vid Amsterdams universitet, Nederländerna att man hittat ett nytt CV i riktning mot spiralgalaxen NGC 4945. Den nya dvärgnovan upptäcktes i UV-bandet, ungefär sex bågminuter från centrum av NGC 4945. Upptäckten gjordes med hjälp av insamlad data från Ultraviolet Optical Telescope (UVOT) ombord på Swiftteleskopet.
– Inom vårt TUVO-projekt har vi upptäckt och
karakteriserat en ny katastrofal variabel i UV, som vi har betecknat som
TUVO-21acq. Upptäckten skedde vid ett utbrott i den vita dvärgen i februari
2021 med hjälp av vår dedikerade pipeline TUVOpipe som analyserar dagliga
UVOT-data i letandet efter uppflammande ljus. Ett andra UV-utbrott här upptäcktes i
januari 2022", säger forskarna.
Astronomerna använde UVOT för att begränsa
egenskaperna hos TUVO-21acq, med fokus främst på amplituderna och tidsskalorna
av de två utbrotten. De fann att under det första utbrottet ökade källan i
ljusstyrka med minst 4,1, 2,4 och 3,5 magnituder och under det andra utbrottet
med 4,4, 3,4 och 3,6 magnituder i tre UV-band.
Genom att beräkna tiden mellan den första och andra upptäckten vid varje utbrott av TUVO-21acq bestämde forskarna lägre gränsen för
den första och andra utbrottstiden, som uppskattades till 6,1 respektive 10,7
dagar. De övre gränserna för det första och andra utbrottet beräknades till
21,1 respektive 45 dagar.
Enligt studien befanns nyckelparametrar för
TUVO-21acqs utbrott härleda från UVOT-fotometri, inklusive amplituder,
varaktigheter och återfallstid vara helt förenliga med hur dvärgnovor agerar. Dessutom
tyder den övergripande formen och de viktigaste emissionsegenskaperna som
uppvisades i spektrumet att källan är en vilande kataklysmisk variabel. Därför
klassificerade astronomerna TUVO-21acq som ett DN, CV.
"Vi bekräftar att källans natur kommen från ackretionskivan vid en vit dvärg som genomgick DN-utbrott baserat på fotometriska och spektroskopiska
egenskaper", avslutade forskarna.
Bild från vikipedia på NGC 4945 tagen med La
Sillaobservatoriets 2,2 m-teleskop i vars riktning fenomenet upptäcktes.
