En av Webbteleskopets stora uppgifter och förmåga är
att studera den tidigaste fasen av den kosmiska historien. Tiden strax efter
Big Bang för 13,8 miljarder år sedan.
Ju mer avlägsna föremål från oss ett föremål är
desto längre tid tar det för dettas ljus att nå oss och ju längre tillbaks ut i
det avlägsna universum vi ser desto längre tillbaks i tiden ser vi. När vi ser
som nämns ovan 13, 8 miljarder år tillbaks i tiden innebär det ljusår tillbaks
(tiden det tar för ljuset att färdas från objekten och då ska man komma ihåg
att ljusets hastighet är 300000 km/sek).
"Vi kommer att se tillbaka på universums tidigaste tid för att söka efter de första galaxerna som bildades , förklarade Dan Coe astronom vid Space Telescope ScienceInstitutet vilken specialiserat sig på det tidiga universums historia. Astronomer har hittills sett tillbaks 97 procent av tiden tillbaka till Big Bang. Men där ser man bara små röda fläckar när vi tittar på de galaxer som är så långt bort i tid och rum.
”Med Webbteleskopet kommer vi äntligen att kunna se
in i dessa galaxer och se vad de består av." Säger Coe.
Dagens galaxer är spiral eller är elliptiskt formade medan de tidigaste galaxerna var "klumpiga och oregelbundna". Webbteleskopet borde kunna avslöja äldre röda stjärnor i dessa tidiga galaxer liknande i storlek som vår sol. Stjärnor som inte var synliga för Hubble Space Teleskopet.
Coe har två Webb-projekt på gång. Ett att observera en av de mest avlägsna galaxerna som är kända, galaxen MACS0647-JD som han upptäckte 2013 och Earendel den avlägsnaste stjärnan som någonsin upptäckts vilken upptäcktes i mars i år (2022). Medan allmänheten har lockats av Webbs fantastiskt skarpa bilder tagna i infrarött eftersom ljus från det avlägsna kosmos har sträckt sig in i dessa våglängder genom universums expansion är forskare lika angelägna om undersökningar i spektroskopi.
Analys av ett objekts ljusspektrum (spektroskopisk
undersökning) avslöjar dess egenskaper, inklusive temperatur, massa och kemiska sammansättning. Vetenskapen vet ännu inte hur de tidigaste stjärnorna, som
förmodligen började bildas 100 miljoner år efter Big Bang ser ut.
"Vi kan kanske se saker som är väldigt
annorlunda", säger Coe - så kallade "Population III" -stjärnor
som teoretiskt kan ha varit mycket mer massiva än vår sol och enbart bestå av väte och helium.
Dessa stjärnor exploderade så småningom som
supernovor vilket bidrog till den kosmiskt kemiska anrikningen som skapade de
stjärnor och planeter vi ser idag (och de grundämnen vi har i dag).
Vissa är tveksamma till att dessa första Population
III-stjärnor någonsin kommer att hittas - men det hindrar inte det astronomiska
samfundet från att försöka. Själv tror
jag man en dag lyckas kanske med något helt annat slag av undersökningsmetod som
vi ännu inte har eller tänkt ut hur den ska fungera eller se ut (min anm.).
Bild vikipedia på den omtalade galaxen ovan MACS0647-JD
vilken är en mycket ung galax i
en storlek av en bråkdel av Vintergatans storlek.
