En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut i en
stjärnas existens. När en stjärna i slutet av sin existens stöter bort sina
yttre lager inträffar en gravitationskollaps och stjärnans kvarvarande innehåll
imploderar.
Om stjärnan är av en storlek att den kvarvarande
massan motsvarar 1,4-3 solmassor kommer den att bli en supernova. Återstoden efter
denna explosion är en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner och
övrigt material i utspridda rester av supernovan.
En vanlig neutronstjärna är endast ca 20 km i
diameter. Men dess massa motsvarar 1,4 - 3 solmassor. Detta innebär att
neutronstjärnan då har en densitet av ca 1 miljard ton per kubikcentimeter.
Gravitationsfältet vid stjärnans yta är då hela tvåhundra
miljarder gånger starkare än på jorden vilket ger en flykthastighet på ungefär
100 000 km/s blir ungefär 1/3 av ljusets hastighet. Ett fallande föremål skulle
då uppnå 6,5 miljoner km/h redan efter en meters fall.
Nu till vad detta ska handla om idag.
ESO:s Very Large Telescope i Chile och en hop andra teleskop
i världen har avslöjat ett rikt landskap av stjärnor och glödande gasmoln i en
av de närmsta granngalaxerna. Det lilla
Magellanska molnet en dvärggalax i närheten av vår Vintergata.
Med hjälp av nytagna bilder har astronomer kunnat
identifiera en svårfångad neutronstjärna bland ett trådlikt område av gas som är
resterna av en 2000-årig supernovaexplosion där neutronstjärnan är resternas
kärna.
Instrumentet MUSE har använts för att hitta det
gäckande objektets gömställe. Tidigare mätningar från Chandra X-ray Observatory
har bekräftat dess identitet som en isolerad neutronstjärna. Nya bilder som
skapats från data från både mark- och rymdbaserade teleskop har nu bevisat
detta svårfångade objekt dolt i en komplicerad härva av gasfilament inuti det
Lilla magellanska molnet omkring 200 000 ljusår från jorden. Det var ingen
överraskning då data visat att det borde finnas men inte tills nu kunnat
hittas.
Forskarlaget upptäckte att gasringen var centrerad
runt en röntgenkälla som upptäckts tidigare och som betecknats p1. Men
röntgenkällans ursprung var länge ett mysterium. I synnerhet var det inte klart
om p1 faktiskt låg inuti supernovaresten eller bakom den.
Det var när gasringen vilken innehåller neon och
syre observerades med MUSE av forskarlaget som man upptäckte att gasringen var
perfekt centrerad runt p1 (röntgenkällan).
Det var ett alltför stort sammanträffande och de
insåg då att p1 måste befinna sig inuti supernovaresten. Så snart man kände
till p1:s position använde forskarlaget befintliga observationer av
röntgenstrålning från Chandra X-ray Observatory för att fastslå att det måste
vara en isolerad neutronstjärna med ett svagt magnetfält som var röntgenkällan.
Man tror att det finns rikligt med isolerade
neutronstjärnor med svaga magnetfält spridda över hela universum men de är
väldigt svåra att upptäcka eftersom de bara ses i röntgenstrålning. Just därför
är det extra spännande att p1 kunde bekräftas som en isolerad neutronstjärna
med hjälp av observationer i synligt ljus.
Bilden
säger inte mycket men är på det lilla magellanska molnet de suddiga stjärnorna
tillhör molnet
