2014 invigdes den första antennen i ett stort nu avslutat astronomiskt projekt som nu blivit klart. NOEMA består av tolv 15-metersantenner som kan flyttas längs spår upp till ett
avstånd på 1,7 kilometer vilket gör anläggningen till ett kraftfullt verktyg i
astronomisk forskning. Dess sammanlagda upplösningsförmåga samt känslighet gör
det möjligt för forskare att samla in ljus som har färdats i upp till 13
miljarder år innan det nått jorden.
Dess antenner är utrustade med mycket högkänsliga
mottagare som arbetar vid kvantgränsen med hjälp av en teknik som kallas
interferometri: antennerna är alla riktade mot samma region i rymden och
signalerna de tar emot kombineras sedan samman med hjälp av en superdator.
Detta ger en upplösningsförmåga som liknar den hos ett enormt enskilt teleskop
med en diameter som täcker hela ytan där de står (1,7 km).
Genom att ändra antennernas konfiguration kan
astronomer "zooma in" på ett himlaobjekt och observera dess detaljer.
De olika konfigurationerna kan sträcka sig över ett avstånd som sträcker sig
från några hundra meter till 1,7 km, vilket gör att det kan fungera som en
gigantisk kamera utrustad med ett zoomobjektiv. Ju mer utökad konfigurationen
är desto kraftfullare blir zoomningen: NOEMAs maximala rumsliga upplösning är så
hög att den skulle kunna upptäcka en mobiltelefon på över 500 kilometers
avstånd.
I dagarna har NOEMA invigts i närvaro av Antoine
Petit, VD och koncernchef för CNRS, Martin Stratmann, VD för MPG, Rafael
Bachiller, direktör för Observatorio Astronómico Nacional i IGN, Karl Schuster,
IRAM-direktör, Stéphane Guilloteau, Ordförande i IRAM Steering Committee och Reinhard
Genzel, 2020 Nobelpriset i fysik och medlem av IRAM Steering Committee.
Bild vikipedia på NOEMA-observatoriet, beläget på
Plateau de Bure i de franska Alperna (ej nytagen).