Genom en väl uttänkt kombination av kvantfysik tillsammans med Einsteins gravitationsteori hävdade Stephen Hawking att det spontana skapandet
och förintelsen av en antipartikel och en partikel bestående av kvantpartiklar
måste ske nära händelsehorisonten (den punkt bortom vilken det inte finns någon
flykt från gravitationskraften i ett svart hål). En partikel och dess
antipartikel skapas mycket kort ur kvantfältet, varefter de omedelbart
förintas. Men ibland faller en partikel in i det svarta hålet och då kan den
andra partikeln (antikvarkpartikeln) fly: detta är Hawking-strålning. Enligt
Hawking skulle detta så småningom resultera i avdunstningen av det svarta hålet.
I den nya studien granskade forskarna vid Radboud
University denna process och undersökte huruvida förekomsten av en händelsehorisont
verkligen är avgörande för detta händelseschema. De kombinerade tekniker från
fysik, astronomi och matematik för att undersöka vad som händer om sådana par
av partiklar skapas i närheten av svarta hål. Studien visade att nya partiklar
också kan skapas långt bortom denna horisont. Michael Wondrak beskriver det som
att; Vi visar att det förutom den välkända Hawking-strålningen också finns en
ny tidigare okänd form av strålning.
Van Suijlekom beskriver vidare; Vi visar att långt
bortom ett svart hål spelar rumtidens krökning en stor roll för att skapa samma slags strålning. Partiklarna är redan separerade där av gravitationsfältets
tidvattenkrafter. Medan man tidigare trodde att ingen strålning av detta slag var
möjlig mer än i händelsehorisonten visar denna studie att denna horisont inte
är nödvändig.
Falcke: beskriver Det betyder att objekt utan
händelsehorisont som ex resterna av avslocknade stjärnor och andra stora objekt
i universum också ger denna typ av strålning. Och efter en mycket lång period
skulle detta slag av strålning leda till
att allt i universum så småningom avdunstade precis som svarta hål antas göra.
Detta förändrar inte bara vår förståelse av Hawking-strålning utan också vår
syn på universum och dess framtid.
Man
kan föreställa sig skeendet som kokande vatten där vattnet förångas och tömmer
kastrullen och vattnet försvinner ut i atmosfären och förtunnas molekyl för
molekyl. Allt i universum skulle då gå samma öde tillmötes i ett allt mer
accelererande expanderande universum
Studien publicerades den 2 juni i "Physical
Review Letters" från American Physical Society (APS).
Bild pixabay.com
