I de vanligaste kosmologiska modellerna börjar bildandet av stora
kosmologiska strukturer från uppkomsten av små strukturer som sedan genomgår
hierarkisk sammanslagning vilket leder till bildandet av större system. När
universum åldras tenderar massiva galaxgrupper och galaxhopar, de största
systemen, att öka i massa och nå ett lugnare tillstånd.
Satellitgalaxernas rörelser runt dessa grupper och
hopar ger värdefulla insikter om galaxers sammansättningsstatus.
Observationerna av sådan rörelse ger viktiga ledtrådar till universums ålder.
Genom att använda offentliga data från Sloan Digital Sky Survey (SDSS) analyserade en forskargrupp ledd av professor GUO Qi från National Astronomical Observatories of the Chinese Academy of Sciences (NAOC) kinematiken i satellitpar runt massiva galaxgrupper. Forskarlagets resultat tyder på att universum kan vara yngre än vad som förutspås av LCDM-modellen med Plancks kosmologiska parametrar.
Forskarna undersökte rörelsen hos satellitpar som
befinner sig på motsatt sida av massiva galaxgrupper genom att använda dess
hastighetsförskjutning från den centrum av galaxen längs med siktlinjen mellan satellitparen. De upptäckte då ett anmärkningsvärt överskott av par som uppvisade
korrelerade hastighetsförskjutningar jämfört med par som uppvisade
antikorrelerade hastighetsförskjutningar.
"Överskottet av korrelerade satellitpar tyder
på närvaron av nyligen anhopade eller infallande satellitgalaxer", beskriver
professor Guo Qi, korresponderande författare till artikeln. Satellitgalaxernas
rörelser tyder på ett yngre universum än vad vi ser det som.
Detta överskott hittades också i aktuella
kosmologiska simuleringar, men storleken på denna effekt var betydligt lägre än
i observationer. Den stora skillnaden mellan observationerna och simuleringarna
tyder på att massiva galaxgrupper är yngre i det verkliga universum Eftersom
åldern på de massiva galaxgrupperna kan vara nära relaterad till universums
ålder tyder dessa fynd på ett yngre universum jämfört med det som härrör från
den kosmiska mikrovågsbakgrunden (CMB) av Planck-samarbetet", säger Dr. GU
Qing, försteförfattare till artikeln.
Dessa fynd utgör en utmaning för den nuvarande
kosmologiska modellen och kan ge värdefulla insikter i
Hubblespänningsproblemet.
Studien publicerades i Nature Astronomy den 22
januari.
Bild wikimedia
