Det talas så mycket om arbete och jobbavdrag numera. Det har blivit ett modeord som ligger i tidens människosyn.
Men vad är arbete och vem ska ha dessa avdrag i skatteskalorna?
Man ser det som att när någon betalar för ett utfört arbete så får den som utfört detta en lägre skatt än den som utför ett arbete utan att någon betalar för det.
Ideellt arbete, arbetet med att försöka bli frisk, arbetet med att söka någon som går med på att betala för den arbetsinsats man erbjuder. Detta är arbeten som inte värderas i samhället i dag utan här fås arbetslöshetsunderstöd, sjukbidrag etc. som beskattas hårdare.
Men dessa personers arbetsinsats psykiskt är minst lika stor som de som har ett arbete någon betalar för.
Men precis som psykiska åkommor ses ner på ses dessa personer ner på.
Detta ligger sedan tidernas begynnelse som ett stigma över mänskligheten.
Men vad som är skamligt är att staten av i dag inte bekämpar denna uppfattning utan istället uppmuntrar den genom sitt jobbskatteavdrag.
Vi har med jobbskatteavdraget och förödmjukelsen av sjuka gått ett par steg baklänges i människosyn. Att få Alliansen att tro på det eller förstå det är omöjligt.
Detta då de oftast eller kanske nästan alltid kommer från bakgrunder och uppväxt utanför de stora bostadsområdena av hyreslägenheter. Där man inte kan betala för att komma undan problem eller har föräldrar som inte kan hjälpa barnen till arbete eller har kontakter för detta.
