Google

Translate blog

söndag 11 juli 2010

Finns sanningsdroger?

Under 1800-talet använde för första gången en tysk anstaltsläkare alkohol för att få psykiskt sjuka att tala sanning för att den vägen sedan förstå patienten och analysera dennes föreställningar.

Det var inte bara alkohol som användes på anstalterna då utan även ex eter, kloroform och lustgas för att få patienterna neddövade och sedan ställa frågor till dem.

Visst lyckades det att få patienterna att tala, även de som annars inte sa något.

Men efterhand förstod man att dessa metoder inte var de bästa för att få en diagnos då patienterna var allt annat än sanning-sägare under ruset som påverkat hjärnbarken. Det blev istället förvirrade berättelser av förvirrade patienter som läkarna gjorde enbart förvirrade diagnoser om.

Sanningsdrogerna blev förvirringsdroger. Kanske man kan jämföra med de ibland använda metoderna i dag för att återuppväcka minnen från tidigare liv.

Hypnosliknande tillstånd där, som jag ser det, patienten har brainstorming och serverar hypnotisören otroliga berättelser om tidigare liv och upplevelser i detta liv.
Alla försök till att få ur någon den sanning man tror denne har, med olika medel är dömt att misslyckas.

Inte heller under medeltiden fick man fram sanningen ur sina offer när man torterade dessa. Enbart en bekännelse grundad på att den utsatte sa sig skyldig till vad som helst för att slippa tortyren.