Ett transneptunskt objekt (TNO) är en himlakropp som kretsar kring solen på ett större medelavstånd från solen än
planeten Neptunus. Vi talar då om Kuiperbältet där det finns ca 70000
tramsneptuniska objekt (dvärgplaneter, asteroider och kometer).
Att bekräfta förekomsten av koldioxid och kolmonoxid
på TNO:er öppnar många möjligheter att ytterligare studera och kvantifiera hur
eller varför det förekommer där, beskriver Pinilla-Alonso som är medförfattare
till studien och leder DiSCo-TNOs-programmet vari forskningen bedrevs.
– Upptäckten av koldioxid på transneptunska objekt var spännande men än mer fascinerande var dess egenskaper, beskriver hon. – Det spektrala avtrycket av koldioxid avslöjade två distinkta ytsammansättningar i vårt prov. I vissa TNO:er blandas koldioxid med andra material som metanol, vattenis och silikater. Men i en annan grupp – där koldioxid och kolmonoxid är viktiga ytkomponenter – var den spektrala signaturen påfallande unik. Detta skarpa koldioxidavtryck liknar inget som observerats på andra himlakroppar i solsystemet eller replikerats i laboratoriemiljöer.
Det verkar nu klart att koldioxid finns i
överflöd och verkar isolerat från andra material, men förklarar inte
bandformen, beskriver Pinilla-Alonso. Att förstå dessa koldioxidband är sannolikt knutet till deras unika optiska egenskaper och hur de
reflekterar eller absorberar specifika färger av ljus beskriver hon.
Det är en vanlig teori att koldioxid kanske finns i
TNO:er eftersom koldioxid finns i gasform i kometer, som är jämförbara i
sammansättning, beskriver Pinilla-Alonso.
– I kometer observerar vi koldioxid som en gas som
frigörs från sublimering av is på eller strax under ytan,(då dessa närmar sig solen på sin bana) beskriver hon. – Men
eftersom koldioxid aldrig hade observerats på ytan av TNO:er var den allmänna
uppfattningen att den var fångad under ytan. Våra senaste rön vänder upp och
ner på denna uppfattning. Vi vet nu att koldioxid inte bara finns på ytan av
TNO:er utan också är vanligare där än vattenis som vi tidigare trodde var vanligare. Detta avslöjande förändrar dramatiskt vår förståelse
av sammansättningen av TNO:er och tyder på att de processer som påverkar ytorna
är mer komplexa än vi insett.
De Prá började på UCF FSI 2022 som biträdande
forskare. Han har tidigare tillbringat nästan fyra år som framstående
postdoktor vid FSI. De Prá doktorerade i astronomi 2017 vid Observatório
Nacional do Rio de Janeiro, Brasilien. Han arbetar med observationell
planetvetenskap och använder flera mark- och rymdbaserade teleskop för att
studera sambandet mellan olika små objektpopulationer.
De ansvariga i studien var. Pinilla-Alonso är
professor vid FSI som varit medlem där sedan 2015. Hon doktorerade i astrofysik
och planetvetenskap vid Universidad de La Laguna i Spanien. Pinilla-Alonso har
också en delad utnämning som professor vid UCF:s institution för fysik och har
lett många internationella observationskampanjer till stöd för NASA-uppdrag som
New Horizons, OSIRIS-REx och Lucy.
Bild vikipedia. En illustratörs version av
Kuiperbältet och Oorts kometmoln.
